Blogginlägg

September 2024 på Håkans Pop

SunYears, med Peter Morén, var nog höjdpunkten på årets Live at Heart.

SEPTEMBER ÄR VARJE ÅR EN INTENSIV MÅNAD på Håkans Pop. Traditionellt har Live at Heart-festivalen i Örebro utspelat sig just den månaden och det har alltid fört med sig massor med konsertbesök under fyra dygn. September 2024 var inget undantag med en rad uppdateringar på Håkans Pop. Dessutom har det under september i år släppts en rad intressanta album vars noteringar avslutar min Håkans Pop-sammanfattning av månaden.
   Först en tillbakablick på Håkans Pops fasta kategorier. Som exempelvis min inte rangordnade genomgång av samlingsalbum som under den senaste månaden handlade om ”The best of Bomp”, ”Can't start dancin'”, ”Christmas at the Patti”, ”Conspiracy of hope” och ”The countdown compilation”.
   Bilder på konsertbiljetter är ett tema på Håkans Pop den här säsongen och den här månaden kunde jag visa upp Eric Clapton 1980, Dire Straits 1979, Bob Dylan 1984 och Bruce Springsteen 1988.
   Jag återpublicerade mina gamla krönikor från Nerikes Allehanda från November 1973, December 1973, Februari 1975 och September 1975.
   Under september lämnade oss Göran Fristorp och John David Souther som fick mig att skriva några minnesord.
   Så var det alltså en mängd intensiva konsertrapporter från Live at Heart-festivalen. Bland annat kvällsnoteringar från onsdag, torsdag, fredag och lördag och mycket annat.
   Förutom Live at Heart-festivalen upplevde jag under månaden ytterligare tre konventionella konserter, Pretenders på Cirkus i Stockholm, värmlänningen Göran Samuelsson i en trädgård på öster i Örebro och irländaren Andy Irvine på Teaterscenen.

SEPTEMBER 2024 VAR ALLTSÅ en riktigt intensiv månad med många skivsläpp. Där jag inte kunde låta bli att skriva en lång dagsaktuell recension av Nick Lowes nya ”Indoor safari”, månadens bästa enligt mih. som nedan följs av ytterligare noteringar om nya skivor.
   Jag har under månaden lyssnat och lyssnat på fler bra skivor än vanligt, så många att jag inte riktigt hinner fördjupa mig i åsikter om alla. Som exempelvis THE HEAVY HEAVY, BJÖRN PETER THISELL, JOE ELY, THE TARANTULA WALTZ, LUDWIG HART, THE PLAN, BRIGHT EYES och samlingsskivan ”Silver patron saints” med Jesse Malin-låtar.
   Gruppnamnet NADA SURF har jag bara haft ytliga kontakter med genom åren utan att lägga namnet på minnet. Men nu slår den amerikanska New York-kvartetten till på allvar. Gruppen anses allmänt tillhöra indierockvågen men på nya albumet ”Moon mirror” hör jag alldeles förjusande energisk och melodisk powerpop. Månadens största överraskning.
   För två år sedan hamnade göteborgaren JONAS LUNDQVIST på min årsbästalista med sina personliga poprocklåtar. Nya albumet ”Sorgetornets spejare” har inte samma dignitet, jag är först lite besviken, men skivan har växt med tiden och många låtar har fastnat i mitt medvetande.
   JD McPHERSON har toppat årsbästalistor tidigare på Håkans Pop tidigare (2017) med ett omväxlande album. På nya ”Nite owls” har han fortfarande en tydlig ambition att göra ett mycket varierat album, inte bara med sina personliga rockabillyrytmer. Här finns också rena rama Ventures-soundet i några låtar, en är dessutom helt instrumental, och på avslutningslåten ”That's what a love song does to you” försöker han skriva en evergreen med klassiska förtecken.
   H SELF, Henric Hammarbäcks alter ego, når sin karriärs all time high med albumet ”Skälva” som är hans första med svenska texter. Med raspig röst i en uppenbart lågmäld produktion tar han sig igenom det långsamma låtmaterialet på ett väldigt personligt sätt utan att vara i närheten av kommersiell.
   Fick under Live at Heart en första livekontakt med HENNINGS musik och nya albumet ”Cowboy från rymden” understryker det jag upplevde från scen. Han har inte tröttnat på att som gitarrist bli jämförd med Mark Knopfler, det ekar bekant om hans Stratocaster, men som låtskrivare har han mycket mer att komma med både med starka melodier och intressanta texter.
   Ibland uppfattar jag mig ha världens bredaste musiksmak som både kan vara en styrka och svaghet. Som när jag lyssnar på BENNY ANDERSSONS ORKESTERS nya album ”Alla kan dansa”. På förhand med den albumtiteln väntar jag mig gammalmodig dansmusik med mycket tradition men blir fullständigt däckad av alla poplåtar, med typiskt ABBA-klingande arrangemang, som dominerar skivan. Bennys melodier håller ju en fantastisk nivå och Björn Ulvaeus vuxna texter, med sång av Helen Sjöholm och Tommy Körberg, klarar av utmaningen att inte vara simpel eller torftig schlager. Oerhört underhållande.

MÅNADENS BÄSTA ALBUM: September var som sagt en intensiv månad med många intressanta skivsläpp, se en bråkdel ovan. Ändå tar jag mig tillbaka till augusti månads sista dag, när Västerås-killen HANNES AITMAN släppte sitt debutalbum ”Weak point”, för att uppmärksamma min största favorit för den här månaden. Egentligen rankar jag visserligen Nick Lowes senaste ”Indoor safari” som en ännu bättre skiva men den har jag ju redan recenserat i sin helhet.
   Den unge Aitman gör alltså albumdebut men det har sedan första singeln ”Dying for a name” släpptes i maj förra året svävat oerhört stora förväntningar i luften kring den här drygt 20-årige killen. Han presenterade sig med sina countryfierade popklanger och en mogen för att inte säga fullvuxen röst som man inte hade hört maken till tidigare.
   ”Dying for a name”, som finns med på albumet, och ytterligare tre singlar har höjt förväntningarna på ett nästan osunt sätt men med hela albumet i högtalarna kan vi bara lugnt konstatera att Hannes Aitman är årets fynd i svensk musikbransch.
   Jag hade inte hört albumet innan Hannes framträdande på Live at Heart men hoppades på ett rejält genombrott inför publik. Men det blev en musikalisk balansgång tillsammanss med kompbandet där liveljud och problematiska låtarrangemang satte krokben på första konserten. Därremot blev det så mycket mer njutbart när han ställde sig själv med sin välklingande akustiska gitarr på en bättre akustisk scen dagen efter där alla hans sånger presenterades i perfekta arrangemang.
   Nu till albumet som har det där genomgående klassiska Rickenbacker-klingande soundet som en röd tråd men det är ju de välsnickrade melodierna och hans uppseendeväckande och personligt mörka röstresurser som är ryggrad i alla hans låtar. Det är ofta country i rytmen men popgitarrer i klangen. Ett fint driv på alla de inledande tio låtarna innan balladen och titellåten avslutar albumet på ett känslomässigt säkert sätt med det unga stjärnskottet Aitman.
   Ursäkta ordleken men ”Weak point” har inte en svag punkt.

/ Håkan

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.