Blogginlägg

Automoon Down Good Rider konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/1 2001.

AUTOMOON
DOWN GOOD RIDER
Scruffy Murphy's, Örebro 27/1 2001

Efter en traditionellt konsertfattig vinter kring jul och nyår känns det mer än tillfredsställande att få uppleva en rejäl dos liverock på en krog i Örebro. Med två av stans bättre band men också två grupper från helt olika generationer. Fast båda bygger sin musik på mycket rötter med tydligt historiska band tillbaka i tiden.
   Två band samma kväll kan tyckas vara lite för mycket av det goda men faktum var att Down Good Rider och Automoon inte konkurrerade utan kompletterade varandra perfekt.
   Down Good Rider gick ut först på scen med sin lite spejsade, flummiga och ibland suggestiva musik. Som en spegel av engelsk progressiv rock från tidigt 70-tal. Men med sångaren Erik Valtanen i högform blev det varken segt eller sömngångaraktigt. Och det blev mer passande att dra paralleller med klassiska Doors.
   Valtanens häftiga och ibland explosiva scenposer, går ner på knä och tar sig i skrevet redan under första låten, får mig nästan att tänka på en ung Jim Morrison. Men gruppens repertoar lutar sig mer åt längre mer flyktiga låtar än Doors smart hitkonstruerade klassiker. I låtar som Down Good Rider visade sig ha en trollkarl till gitarrist och en klippa till organist i bandet.
   Om Down Good Rider har Doors som förebild så ser nog Automoon musikaliskt upp till Stones i lika hög grad. Fast det är grymt orättvist att ställa båda grupperna mot väggen som några skuggor från förr ty det här är två lokala band som jobbar målmedvetet och stundtals framgångsrikt med eget material och egen stil.
   Sedan albumdebuten i somras har Automoon jobbat vidare flitigt med nytt material och vi fick blott fyra låtar från fullängdaren. Bland annat den alldeles förtjusande "Have you heard about it", rock med både känslor och stark refräng.
   Down Good Riders ungdomliga tempo och galna infall hade smittat av sig på Automoon som kändes mer motiverade och inspirerade än på länge. De var på tårna som man brukar säga i sportsammanhang. Ville mycket och kunde ännu mer.
   Jag kanske inte såg rockens framtid i lördagskväll runt midnatt men jag såg två mycket bra grupper som blandar en häftig scennärvaro med genuina rötter.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.