Blogginlägg

Krönika: November 1980

Jag var och har egentligen aldrig varit någon stor blueskonsument. Men jag hade inte svårt att hösten 1980 känna temperaturen stiga när det gällde bluesens comeback bland många nya unga engelska grupper.
   Dessutom var ju "gubbarna" i bandet Blues Band, Paul Jones anspråkslösa och bluesorienterade kvintett, aktuella med ett nytt album.


 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/11 1980.

BLUESEN TILLBAKA

BLUESMUSIKENS ÅTERTÅG I ENGLAND är en av årets stora händelser inom den engelska rockmusiken. Det började redan förra året med att många nya och unga grupper tog den traditionella bluesmusiken till sitt hjärta och tillförde den nytt friskt blod i form av egna idéer och den nyvaknades entusiasm. Ett utmärkt samlingsalbum i ämnet är den liveinspelade "The London R&B Sessions" (Albion) där många nya grupper som Red Beans & Rice, Little Rooster och Untouchables, och olika stilar presenteras.
   En av skivans mest rutinerade grupp, fast den ännu inte existerat i två år, är Blues Band som upptäckte den begynnande bluesvågen redan i februari 1979. Då ringde Paul Jones, etablerad sångare från 60-talet med planer på en stor comeback, upp sin gamle vän från Manfred Mann, gitarristen Tom McGuinness, och berättade om sina planer. Tom i sin tur kontaktade Hughie Flint, trummis hos de flesta fråmn Mayall's Bluesbreakers till just McGuinness-Flint (ingen kan glömma deras1970-hit ”When I'm dead and gone”).
   Bandet, som helt enkelt kom att heta Blues Band, kompletterades senare av två mindre kända och yngre musiker, basisten Gary Fletcher och slidegitarristen Dave Kelly.
   Det visade sig snart, under förra året, att musiken de spelade, med mycket traditionellt material med få originallåtar, inte fanns någon som helst gehör hos skivbolagsfolk. De turnerade mycket och framgångsrikt i England utan större intresse hos de ansvariga, men däremot var de populära hos publiken.
   Så de beslutade sig för att helt enkelt ge ut skivan själva via postorder för nästan ett år sedan. Efter uppmärksammade artiklar i engelsk musikpress såldes den första upplagan, 3900 ex, av skivan ”Official Blues Band bootleg album” snart slut och när även skivbolagen såg en framtid i bluesens återtåg erhöll de snart ett riktigt skivkontrakt och skivan släpptes på vanligt sätt i början på året.
   ”Official...” (Arista) innehåller mest traditionella blueslåtar av folk som Elmore James, Sleepy John Estes och Son House. Några inspelade live där gruppens hejdlöst entusiastiska musik passar allra bäst.
   På gruppens nyligen utgivna andra album, ”Ready” (Arista) skriver de mer egna låtar. Alla bluespräglade men ändå genuint utförda. De är alla mycket instrumentalt skickliga , Paul Jones är en utmärkt sångare och helt suverän på munspel och Dave Kelly är en av Englands bästa bottleneckgitarrister.
   Det märks på skiva och det märks, i ännu större grad, på scen. Jag såg dem på Kåren i Stockholm förra fredagen i en nästan overklig show. Folk trängdes, svettades och trivdes med Blues Bands mycket livebaserade bluesmusik.
   På scen blir ”Maggie's farm”, Dylan-låten som ingår på en ep som kom mellan albumen i våras, en manifestation mot den sittande regeringen i England. Det svänger enormt.
   Inom den äkta bluesmusiken är varianterna inte så många och nyanserna få, men ändå finns det utrymme för ett band av Blues Bands kaliber även i rockhimlen.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.