Blogginlägg

Krönika: Juli 1980

När jag sommaren 1980 hade lyssnat på flera bra album så var det uppenbart att det var tjejer i olika sammanhang som var starka uttrycksmedel på rockmusikens utveckling.
   En rad rocktjejer dominerade märkbart på flera nya album, både som soloartister (Carolyne Mas) och i olika band som The Photos och The Motels.


 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/7 1980.

NU ÄR ROCKTJEJERNA PÅ FRAMMARSCH

TJEJERNA ÄR UPPENBART PÅ FRAMMARSCH INOM ROCKMUSIKEN. Jag har dokumenterat det tidigare men det finns bara fler anledningar att återkomma till det angenäma ämnet. Under de senaste veckorna har det varit skivor med tjejinslag och kvinnlig dominans som dragit åt sig den största uppmärksamheten på min grammofon.
   The Photos engelska albumdebut, ”The Photos” (Epic), amerikanska The Motels album ”Careful” (Capitol) och Carolyn Mas andra album ”Hold on” (Mercury). Skivor som visar på en otrolig bredd och att kunnandet och viljan tveklöst också finns bland flickorna.
   Photos visar på den mogenhet och musikalitet som finns i många av de nya engelska grupperna. Det är lätt att sortera in bandet under punk och new wave men de har betydligt större ambitioner att göra ett bra jobb än de tidiga punkgrupperna någonsin haft. Dessutom kan Wendy Wu, gruppens sångerska, sjunga utan att skrika.
   Med rutinerade producenten Roger Bechirian (Lene Lovich, Flamin' Groovies Undertones...) bakom rattarna har produktionen också blivit tekniskt godtagbar och det gruppen inte klarar av i varierade kompositioner blir tack vare proffsiga inspelningsförhållanden ändå spännande.
   På scen leder sångerskan Wendy Wu sina tre killar energiskt genom den huvudsakligen intensiva repertoaren. På skiva blir de lite dämpade men debutalbumet innehåller många slagkraftiga låtar som mycket väl passar som singelmaterial. Att deras senaste singel blev ”Friends” är bara en tillfällighet.
   Är man tidigt ute följer ett extra åttalåts-album, ”The blackmail tapes”, med på köpet. En tidig garageinspelning där man direkt kan jämföra då (april 1979) och nu. Från att ha varit en renodlad punkgrupp har de utvecklats mot en pop- och rockmusikalisk inriktning.
   Motels debutalbum från i höstas gick lite väl spårlöst förbi. Deras något experimentella rocklåtar hade svårt att nå fram direkt i en stressad värld kan det vara skillnaden mellan succé och fiasko. Lyssnar mer på den skivan lovar den gott.
   På ”Careful”, deras nya album, är de precis så säkra som man anade efter debuten. De har hittat sig själva och sångerskan Martha Davis har skrivit ännu bättre låtar och gruppen har skaffat sig ett mycket fint och sammansatt sound. Lite neurotiska rytmer och förutseende rockmusik.
   Amerikanska sångerskan och gitarristen Carolyn Mas gjorde förra årets bästa debutalbum. Hennes nya och efterlängtade album ”Hold on” är ännu bättre! I skrivande stund kan jag inte finna någon som kan ta ifrån henne titeln som världens ledande rocktjej.
   Med manliga jämförelser måste hon placeras strax efter fullkomliga artister som Bruce Springsteen, Graham Parker, Elvis Costello och Tom Petty.
   Carolyn Mas är ingen nydanare men hon gör, skriver, sjunger och spelar, sådan kompromisslös rockmusik utan minsta hämning som gör henne till em så unik rocktjej i en i övrigt så mansdominerad bransch.
   Hon sägs göra fantastiska livekonserter och hennes turnégäng, Big Heat, kompar henne nu också på skiva, Ett komp där gitarristen David Landau och saxofonisten Crispin McCormick Cioe är de mest framträdande. Och själv spelar Carolyn förutom gitarr också piano.
   Övervägande delen, nio av tio låtar, av skivan har hon skrivit själv och det handlar om allt från pulserande rock till finstämda ballader. Där rockmusiken är tusan så mycket roligare än den exempelvis Stones gör idag. Hennes rock är hungrigare och viljekraftigare och gör ”Hold on” till en mycket mer spännande upplevelse än ”Emotional rescue”.
   Carolyn Mas låtar är så fintskrivna, så bra arrangerade och så spännande framförda att det ska bli roligt att följa hennes enda existerande väg mot toppen och framgångarna.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.