Blogginlägg

Moneybrother konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/9 2003.

KONSERT
Moneybrother
Downtown, Örebro 20/9 2003

Livet är fyllt av både förväntningar och besvikelser. Och mitt möte med ett levande Moneybrother-band i lördagskväll tillhörde definitivt den första kategorin. Två tidigare NA-recensenter har nästan krampaktigt försökt förklara dess fördelar på scen med så många superlativer att det inte går att missförstå att Moneybrother är en extraordinär liveupplevelse.
   Så där stod jag, förberedd och förväntansfull och upphetsad redan innan något ens hänt på scenen, på ett nästan fullsatt Downtown och kunde inte annat än sköljas med, uppriktigt imponeras och fullständigt övertygas om att en av Sveriges nya stora scenpersonligheter, Anders Wendin, just har inlett sitt segertåg över landet.
   Redan på turnéns fjärde konsert verkar detta totala liveband att vara så taggat, så fyllt av energi och med en oöverträffad vilja att förändra regelboken för hur en stor livekonsert ska genomföras. Eller åtminstone utmana Håkan Hellström om vem som kan hetsa upp en publik allra mest och bäst.
   Det är givetvis självklart att allsången till en början inte riktigt satt hos en publik som till stora delar var lika förvånad som undertecknad. Men det brydde sig inte Wendin om för han levde ut hela sitt liv och slet ut sitt hjärta för att vinna över alla icke invigda på sin sida.
   På ett sätt är det alldeles naturligt att jämföra med just Håkan Hellström för båda gör uppseendeväckande, men ändå inte homogent fulländade, skivor som på scen växer till något nästan obeskrivligt spektakel om vi nu ska ta och uppgradera detta smått negativt laddade ord till något gränslöst positivt.
   För gränslöst var det under den större delen av lördagskvällens Moneybrother-konsert. Det var falsettkryddad soul, det var energisk ska, det var osedvanligt fräsch reggae, det var många gospelkänslor, det var åtskilliga popmelodier med en rebellisk Clash-känsla över allt. På ”Stormy weather” var det just alla dessa magiska ingredienser i en och samma låt. Motown möter ska möter rock möter punk!

Men egentligen var det alla fantastiska ballader som knäckte mig mest. Wendin var helt orädd att mitt i all rusande glädje och högt tempo ta ned konserten, nästan prata sönder låtarna, för att i nästa sekund starta enorma allsångsattacker. Och inte så sällan hände det i några av årets snyggaste ballader.
   Däremot har Moneybrother fortfarande ett begränsat material att gå runt på vid konserterna så försommarens smått lyckade debutalbum stod givetvis i strålkastarskenet under konsertens större del. Men det är ju låtar som växer både en, två och tre klasser när Wendin lämnade ut hela sitt hjärta och hela sitt liv till granskning under drygt 70 minuter sent i lördagskväll.
   Som sagt, Moneybrother på skiva är inte klockren underhållning. De falsettglidande Curtis Mayfield-flörtarna har jag svårt att ta till mig. Är det ironi? Är det parodi? Är det imitation? På scen blev det tveklöst på allvar med mer muskler och ännu mer känslor.
   Just denna kväll regerade energin och den pardonlösa hållningen. ”Don’t stop” hette en av kvällens bästa låtar och sammanfattar perfekt vad det handlade om: Viljan att inte kunna stanna, ge upp eller sluta. Energin på scen var så överväldigande att jag har svårt att jämföra med något annat. Wendin har samma sanslösa utspel som en gång Facer-Poul Perris men är inte lika visuellt framträdande då hans gitarr och en trång scen hindrade en större aktionsradie. Men bandet, med blåsarna Victor Brobacke och Gustav Bendt i spetsen, saknar förmodligen energisk motsvarighet inom det här landets gränser om jag förstår saken rätt.
   Wendin är så rätt och så perfekt som scenattraktion. Men ändå ett mysterium. Kraxar slarvigt likt Joe Strummer på rocklåtarna så man oroligt undrar om rösten ska hålla hela den korta konserten. För att sedan sjunga klockren falsett i flera soullåtar. Hur går sånt till? Är det teater? Går vi simpelt på myten om en Ludvika-bok som vill leva ut fantasin om sig själv som en syntes av Bruce Springsteen, Curtis Mayfield och Joe Strummer?
   Endast konspiratoriskt sjuka hjärnor kan uppfatta Wendins show som billig teater eller fejk för så mycket själ, intensitet, passion och mustiga känslor, som Moneybrother förmedlar, är inte annat än äkta vara.
   Plus en stor portion ödmjukhet och omtanke när Wendin mest av allt, mitt i den brinnande konserten, värnade om publiken i trängseln längst fram.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.