Blogginlägg

Stefan Sundström konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/10 2004.

KONSERT
Stefan Sundström
Klubb Söndag/Strömpis, Örebro 10/10 2004

Stefan Sundström är så mycket rock och så mycket visa att det ibland kan vara svårt att greppa denne stockholmare. Som en svensk Mick Jagger (ja, ursäkta den minst sagt förutsägbara liknelsen) är han både gapig och vild men på samma gång är han en helt naturlig vissångare av samma klass som en gång Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström.
   När en artist kommer och täcker in så vida, ofantligt breda fält uppstår en osäkerhet hos mig. Jag vet inte på vilket ben jag ska stå i förhållandet till denne Sundström. Jag vet att hjärtat omedelbart talar för de Stones-klingande riffen och att hjärnan, som tenderar att ta lite längre tid på sig, till slut uppfattar viskvalitén i Sundströms repertoar som mest respektabel.
   På skiva, som exempelvis den senaste "Hjärtats melodi", pendlar det kraftigt mellan motpolerna och på förhand kändes det som en liten utmaning att ta ut det nya materialet på turné. Med ett band som har musklerna, rockposerna i ryggraden och elektriciteten som ett givet tema. Men på Strömpis i söndagskväll var Stefans band verkligen både flexibelt och smidigt när de efter absolut bästa förmåga lyckades balansera mellan det högljudda och det lågmälda. Och gav Stefan all tänkbar support med sång (Micke Lohse och Mattias Hellberg) och tung gitarr (Robert "Strängen" Dahlqvist).
   Hellberg inledde ensam på scen med "A small amount of confusion", från hans eget alldeles utmärkta album från i våras, innan Stefan och övriga bandet kom in och höjde intensiteten. Och redan efter några låtar var det sådant ös, tung melodiös rock och tempo att jag blev orolig hur det skulle sluta. Men via ett lugnt parti med bara pianisten Lohse, som stundtals också spelade dragspel, och Stefan på scen blev balansen effektiv. Innan nästa högexplosiva urladdning.
   Enda problemet för kvällen var väl just den något avmätta söndagsstämningen som mötte de vildaste ingredienserna i Stefans repertoar. Men även Stefan Sundström vet vad dagen efter är så det anpassades och mixades mellan vislåtar sittande på en stol och kraftfullt potentiella rocklåtar. Live på scenen blev den blandningen ännu bättre än på skiva ty bandet hade kvalitéer att både bromsa och gasa när det som bäst krävdes.
   Och repertoaren, med viss tyngdpunkt på den helt aktuella skivan, visade sig sammantaget ha uppenbara kvalitéer att befinna sig i en Stefan Sundström-konsert 2004 fast de hämtats från så olika epoker, olika tider och olika sammanhang från hans långa färgstarka karriär.
   Redan nu kan vi konstatera att några av den senaste skivans låtar håller fantastiskt bra. "Johnny Dunder" (kvällens mesta jubel) och "Snickeboa" tillhör Stefans balladklassiker och "Fula gubben Hitler", med sitt magnfika Stones-inspirerade intro, var minst lika mäktig som "Nån har slagit upp ett hål", en av succéerna bland kvällens många extralåtar.

/ Håkan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.