Blogginlägg
Nikola Sarcevic konsert
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/12 2004.
NIKOLA SARCEVIC
Harrys, Örebro 5/12 2004
Världens bäste Millencolin-sångare genomförde på söndagskvällen sitt livs andra solokonsert och Nikola Sarcevic imponerar i all sin enkelhet och lågmälda naturlighet.
Melodi- och sångmässigt är det inte alls så väsensskilt från Millencolin-larmet som man först inbillar sig. Visst, tempo och arrangemang på Nikolas sololåtar har inte alls samma rastlöst snabba karaktär men samtidigt finns det mycket vemod och emotionella ögonblick som jag tycker känns gemensamma.
Soloskivan “Lock-sport-krock”, som släpptes i våras och nu föranleder en mindre Europaturné med exklusivt genrep på Harrys i söndagskväll, hade ett överraskande traditionellt country-singer-songwriter-stuk som inte förvandlas eller förändras på scen fast det fanns både Peepshows- och Bombshell Rocks-medlemmar i Nikolas kompband.
Kanske var framfusigheten hos de annars så tuffa grabbarna lite väl respektfull. Eller annars var det ljudbilden som var lite slapp och ojämn för varken pianot eller den musikaliska klippan Henrik Wind kom riktigt till sin fördel där jag stod.
Men de gav de traditionella takterna ändå en älskvärd behandling. Och fyllde sedan valsmelodierna och visorna med all bakåtlutad energi som gav låtarna full rättvisa.
Anspråkslösheten i melodierna hade till viss del också smittat av sig på scenrepertoaren, som vid många tillfällen lite ospännande följde skivans mönster, och de få attackerna i arrangemangen hade ofta en avmätt karaktär. Som dock inte kunde störa det faktum att Nikolas sololåtar har många toppar.
Låtarna från soloskivan stod givetvis i centrum för kvällen men Nikola bjöd också på ett par nya, exklusiva låtar inom samma genre. Men största jublet kom inte oväntat efter den fantastiskt fina versionen av Millencolins hymn “The ballad”.
Av hans eget material fungerade de dämpade och nedtonade låtarna bäst, fast barskrålet då tenderade att ta över, precis som på skivan. När det gnistrade till av vemod och djupa känslor i låtar som “Nobody without you” och “New fool”, med sitt Neil Young-inspirerade arrangemang. Och inte minst i den naturliga finalen “Vila rada”, live energiskt toppad med ett ösigt slut.
Nikola Sarcevic: gitarr och sång
Henrik Wind: gitarr, keyboards och sång
Andreas Wolfbrandt: bas
Thomas Falk: trummor
/ Håkan
Lars Winnerbäck konsert
Vill höja coverns status
<< | December 2004 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...
Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...
Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...
Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...
Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...
Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...
Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...
Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...
per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...
Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...


Kommentarer till blogginlägget: