Blogginlägg

"Introducing: Shoutin� Red"

SHOUTIN' RED
Introducing: Shoutin' Red
(Rootsy)

Utan att på något sätt hata bluesgenren så är jag ingen utpräglad bluesvän. Energin är ok, de instrumentala insatserna är ofta genuina och den så viktiga känslan har ofta en framträdande huvudroll. Men rent låtmässigt blir det i mina öron väldigt ofta en aning upprepande, taktmässigt förutsägbart med en genomgående klagande ton som kanske inte är så inbjudande.
   Därför hade debutskivan med Shoutin' Red mÃ¥nga trösklar att passera för att ta sig till mitt hjärta. Nu var jag i detta fall ändÃ¥ förberedd dÃ¥ jag har sett och upplevt Shoutin' Red, eller Felicia Jangard Nielsen som hon heter pÃ¥ riktigt, live vid nÃ¥gra tillfällen. Och där har jag direkt omfamnats av ansprÃ¥kslösheten, den antika tonen i hennes akustiska gitarr och rösten hos en 24-Ã¥rig svensk flicka som är en enda skönhet i kraft, uttryck och personlighet.
   "Introducing: Shoutin' Red" kan naturligtvis sorteras in bland traditionella bluesplattor men är sÃ¥ mycket mer personlig och har en lÃ¥gmäld attraktiv akustisk ton som med nästan hypnotisk kraft naglar fast lyssnaren i sÃ¥ngerna, historierna, vemodet och de ofta ljuvliga melodierna. Men jag ska erkänna att det tog en viss tid för mig att överkomma det där bluesigt förutsägbara som inledningsvis skymmer personligheten.
   Det är naturligtvis en tuff utmaning att lÃ¥ta Shoutin' Red skivdebutera med bara sin röst och sitt gitarrspel och utan nÃ¥gra produktionsmässiga tricks. Producenten Bosse Skoglund har lyckats fÃ¥nga bÃ¥de det naket ansprÃ¥kslösa och hjärtskärande personliga genom att enkelt spela in Felicia och sÃ¥ngerna.
   För ett otränat öra tror jag risken är stor att lyssnaren vid en snabb kontakt kanske uppfattar det här som monotont och händelsefattigt med fÃ¥ variationer i arrangemang och lÃ¥tuppbyggnad. Men det är i det nakna och avskalade som musik blir som mest personlig.
   Jag blir lite störd av att finna ordet "trad." bland lÃ¥tskrivarnamnen pÃ¥ fyra-fem lÃ¥tar pÃ¥ skivan men det är kanske ofrÃ¥nkomligt när man som Shoutin' Red väljer att företrädesvis leta material frÃ¥n 1920-talet till sin repertoar. FrÃ¥n en tradition där sÃ¥ngerna gÃ¥tt frÃ¥n mun till mun och ursprunget till slut suddats ut men som ofta har rötterna i USA. Där kända namn som Mississippi John Hurt, Memphis Minnie och Blind Willie McTell inte överraskande tillhör Shoutin' Reds förebilder. Men hon har ocksÃ¥ hittat material frÃ¥n andra mindre kända countrybluesnamn som Lottie Kimbrough, Blind Teddy Darby, Perry Bradford och Tom Dickson.
   I all den här amerikanska dominansen är jag glad att plötsligt hitta en lÃ¥t frÃ¥n den engelska/skotska traditionen, "Geordie". En lÃ¥t med sÃ¥ mycket vemod och ond brÃ¥d död som Shoutin' Red levererar med all möjlig passion i röst och välspelad gitarr.
   När jag sedan hör hennes avskalade version av Memphis Minnies "When the levee breaks", och efter ett tag förstÃ¥r att den är besläktad med lÃ¥ten med samma namn pÃ¥ Led Zeppelins fjärde album ("Stairway to heaven"-skivan), blir jag än mer övertygad om Shoutin' Reds särart.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.