Blogginlägg
Pugh bevisade sin legendariska status
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/2 2007.
PUGH ROGEFELDT
Musikscen Örebro/Klaras 8/2 2007
Det blev i torsdagskväll en härligt lång och omfattande premiär på Pugh Rogefeldts 19 konserter långa turné över Sverige. Och i linje med den personlighet och integritet som hans namn omsvärmas av blev det också ryckigt, spontant, familjärt och på sina ställen dessvärre lite ojämnt. Men så kom han och hans turnéledare till Örebro rejält omskakade efter en dikeskörning som försvarar mycket av de små problemen att fokusera.
Med både snack, texter, sång och musik bevisade Pugh sin legendariska status under sina 100 effektiva minuter på scen. Den snart 60-årige ikonen fick då möjlighet att bjuda på smakprov från hela sin ofattbara karriär, alltså från fem olika decennier.
Från 1969 års ”Små lätta moln” till den helt nyskrivna svenska texten till coverlåten ”Greenback dollar” som Pugh mycket fyndigt döpt till ”Feta pengar”.
Det är en ganska gränslös karriär som Pugh har att handskas med. Han vet inte riktigt själv hur han bäst ska förvalta sitt arv och jag minns med viss fasa en konsert för fyra år sedan på Frimis som pendlade mellan höga berg och djupa, djupa hårdrocksinfluerade dalar.
Ojämnheterna i torsdags var inte lika påfallande. Framförallt var de rejäla topparna fler och lägstanivån mycket högre än då.
Synar man konsertens låtlista finns det väl få teoretiska invändningar men ibland blev introduktionerna lite för långa, avbrotten mitt i låtarna tog lite för stor plats och pausen mellan seten växte från utlovade tio till hela 40 minuter. Det störde tempot, det hindrade en genuin helhet och det påverkade tyvärr det samlade konsertbetyget.
Det bor en liten konstnär i Pughs musikaliska kropp som sliter och drar i de udda trådarna. Ofta blev det säreget personligt, som när han likt Neil Young med några få knäpp på den akustiska gitarren med ens fångar den starka melodin, men ibland förekom prat och mellansnack på bekostnad av genuint bra låtar.
På en konsert som ändå hade så många positiva detaljer, inte minst en allsångsbenägen publik, att det normalt räcker till ett riktigt toppbetyg. Som när rockmusik, blues och banal pop, i konsertens bästa stunder, avlöste varandra på ett sällan skådat sätt.
Pughs låtar:
Spårljus
Feta pengar
Bolla och rulla
Dinosaurie
Mitt bästa för dej
Jag har en guldgruva
Dinga-linga-Lena
Visan om Bo
Två lika med ett
Surabaya Johnny
Jag är en liten gosse
Finns det lite stolthet kvar, finns det också hopp om bättring
Hog Farm
Jeans och läder
Vandrar i ett regn
Små lätta moln
Vår kommunale man
/ Håkan
Stiff börjar andas igen
The Goulden boy
<< | Februari 2007 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 |
Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...


Kommentarer till blogginlägget: