Blogginlägg

"Wrecking ball"

BRUCE SPRINGSTEEN: Wrecking ball (Columbia)

Vad är skälet? Har man hört för mycket för att inte falla pladask för en ny Springsteen-platta eller, hemska tanke, har denne New Jersey Boy svårt att hitta på något riktigt nytt och fräscht. Ja, jag tycker nya skivan inte alls är dålig eller likgiltig men den där berusande känslan vill inte riktigt infinna sig. Tyvärr.
   Ã„ndÃ¥ är "Wrecking ball" inte alls förutsägbar eller en enkel kopia av hans tvÃ¥ senaste album som, mÃ¥ste jag erkänna, snabbt har sjunkit lÃ¥ngt ned i medvetandet. Är det inte egentligen sÃ¥ att Bruce här till stor del försökt göra sina egna Seeger Session-sÃ¥nger pÃ¥ sitt eget sprÃ¥k och med ett sound som är bÃ¥de traditionellt och modernt. Inte alls illa men det griper inte tag fast det bevisligen är intressant lyssning nästan hela tiden.
   Däremot kommer väl inte soundet pÃ¥ den här skivan att följa med pÃ¥ världsturnén som sparkar igÃ¥ng snart. Här finns lÃ¥tar, starka lÃ¥tar ("Death to my hometown", "Rocky ground", titellÃ¥ten och "Land of hope and dreams" igen), som givetvis har sin plats i en 2012-setlist men knappast kommer att bära sommarens konsert under armarna utan mer blir korta, smÃ¥ delikata avbrott i den förväntade rock'n'roll-stormen.
   Nej, "Wrecking ball" välter inga hus och ger ingen svÃ¥rartad abstinens att lyssna igen och igen. Däremot är jag glad att den inledande singeln "We take care of our own" inte stÃ¥tt modell för hela albumet för det hade slutat i en enda lÃ¥ng gäspning.
   PÃ¥ nya skivan är Bruce ofta en modern Woody Guthrie med viktiga texter, kalla dem gärna politiska, och ger oss en oväntat bred musikalisk resa till album. Överraskande är nog det ord jag mest tänker pÃ¥. För här fÃ¥r vi gospel, rap, himmelska körer, avskalade ballader, irländsk folkmusik, afrikanskt sound och en ny skinande och nästan sju minuter lÃ¥ng version av "Land of hope and dreams" som inte känns ett dugg upprepande.
   PÃ¥ ett riktigt studioalbum som utnyttjat resurserna pÃ¥ ett mÃ¥nga gÃ¥nger överväldigande sätt. Men jag är ocksÃ¥ rädd att bäst före-datumet pÃ¥ den här typen av skiva kan vara kort. Ungefär som "The rising" för tio Ã¥r sedan. En skiva som jag gav maximalt betyg en sommardag 2002 men som ett halvÃ¥r senare inte alls kändes lika fräsch och nyskapande. Jag hoppas mina farhÃ¥gor är överdrivna.
   Sedan kan jag tycka att det är lite simpelt av Bruce att skriva en lÃ¥t, och dessutom döpa hela albumet efter just den lÃ¥ten, med samma titel som Neil Young gjorde för 23 Ã¥r sedan pÃ¥ "Freedom"-albumet.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.