Blogginlägg

“A treasure”

Postad: 2011-06-14 22:46
Kategori: Skiv-recensioner



NEIL YOUNG & THE INTERNATIONAL HARVESTERS
A treasure
(Reprise)


Den där sommardagen 1985 när Neil Young drog in ett gammal countryband på Live Aids stora scen och bland sina fem låtar spelade “Nothing is perfect” glömmer jag aldrig. Låten har satt sig på näthinnan och har sedan dess gäckat mitt minne mer än kanske någon annan detalj ur Neil Youngs händelserika liv. Låten som sedan ekade i mitt huvud och det besynnerliga framträdandet som jag aldrig glömmer blev naturligtvis ännu större när den aldrig släpptes på skiva och först nu, nästan 26 år senare, får sin första officiella release.
   Upphetsad av Neil Youngs oförglömliga Live Aid-framträdande trodde jag naturligtvis att ”Nothing is prefect” skulle finnas med på Neils countryskiva ”Old ways” som släpptes en månad senare. Men efter sedvanligt Neil Young-manér blev det på alla sätt inte som förväntat. Låten fanns inte med och det spännande Live Aid-soundet som var både traditionellt och spännande personligt i en oerhörd mix blev på skiva bara en vindpust. En alldeles för traditionell, ospännande och konservativ skiva där de typiska countryschablonerna staplades på varandra. En studioproduktion helt utan personlig prägel.
   Neil Young hade sedan sommaren 1984 turnerat med International Harvesters, ett band med åtskilliga legendariska countrymusiker och några få kända Neil Young-kollegor. Cajunfiolspelaren Rufus Thibodeaux, pianisten Hargus ”Pig” Robbins, basisten Joe Osborne och steelgitarristen Ralph Mooney blandade sig med Ben Keith, Spooner Oldham, Tim Drummond och Karl Himmel och nu får vi äntligen höra hur soundet på ”Old ways” borde ha låtit som.
   Jämförelsen kanske inte är riktigt rättvis ty ”A treasure” är genomgående liveinspelad under hösten 1984 plus några låtar från september 1985. Det blir följaktligen ett rivigare och livligare sound men även arrangemangen påverkas av förutsättningarna och jag hör Neil Youngs gitarr och röst ta för sig så mycket mer än på ”Old ways” där den smekte medhårs hela tiden.
   Sedan är ”A treasure” en härlig blandning av låtar vi har hört tidigare (hämtad från många olika perioder ur Neil Youngs liv), en handfull opublicerade och snudd på fantastiska låtar och så ”Nothing is perfect”. Jag blir närmast chockad över hur så gamla inspelningar kan få mig att känna sådant sug och den där gamla fina Neil Young-känslan igen.
   Det är närmast mirakulöst hur låtar jag redan hört kan uppfattas så spännande och nya i sinnet. Från Buffalo Springfields ”Flying on the ground is wrong”, ”Are you ready for the country” från ”Harvest”, de båda ”Reactor”-låtarna ”Motor city” och ”Southern Pacific” helt omgjorda och countryfierade och de båda “Old ways”-låtarna “Bound for glory” och “Get back to the country” i sitt rätta fräcka stuk. Redan där lever “A treasure” upp till sitt rykte.
   De fem tidigare outgivna Neil Young-låtarna på skivan fulländar albumets kvalité. ”Amber Jean” är en enkel men personligt typisk Neil Young-låt, ”Let your fingers do the walking” är country på det respektlösa sättet, ”Soul of a woman” (låten fanns med live 1982) är överraskande bluesig, ”Nothing is perfect” levde upp till mitt minne och ”Grey riders”, som blivit skivans skyltdocka som promosingel, är mer Neil Young, distad gitarr och spänning än country.
   I detta sammanhang ska vi inte heller förtränga skivans enda cover, Joe Londons gamla ”It might have been” från 1959.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (181)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Juni 2011 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.