Blogginlägg

Sömnframkallande covers och ballader

MO WITHAM
Plays background
(WildBird Records)

Mo Witham är mest känd som gitarrist i pubrockkultbandet Legend, tillsammans med Mickey Jupp, och i våras gjorde han tillsammans med sitt band en strålande one off-konsert på en pub i Broughton-in-Furness uppe i Cumbria. Konserten spelades in och resulterade i en liveskiva, ”Live at the High Cross”, med Withams explosiva gitarr och ett stabilt komp med Mickey Jupp som exklusiv sångare.
   Den här soloskivan från Witham, som släpptes i höstas, är någonting helt annat och bör musikaliskt placeras i ett helt annat solsystem. Det är nämligen en utpräglad soloskiva med elva snälla covers av precis lika många sammetslena ballader med nästan bara en välljudande och lömskt smekande gitarr i centrum.
   Förr i tiden hette skivorna ”No stress” och var så där genuint avslappnande i sina sömnframkallande arrangemang. Precis så fungerar även den här skivan. Det är bakgrundsmusik som inte hörs och titeln på skivan får sin övertydliga förklaring när Mo tar sig förbi låtar som ”Moon river”, ”The long and winding road”, ”Tears in heaven” och ”You’ve got a friend (där Carole King på omslaget har fått en märklig medkompositör vid namn Davies) innan skivan avslutas med ”Here, theer and everywhere”.
   Då upptäcker jag att jag egentligen inte minns någonting av skivans innehåll för låtarna är ofta så ospännande utvalda, så oerhört sönderspelade och är här så mjukt och sinnligt tolkade att inget fäster i minnet. Det är möjligt att den fungerar som bakgrundmusik eller i hissen men för mig är musik viktigare än så.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.