Blogginlägg

”Woolloomooloo”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 24/5 2006.

Punsch
Woolloomooloo
(Punschline)

Christian Ståhlbergs tredje livsverk har kanske ett udda och svårbegripligt namn (en förstad till Sydney i Australien) men innehåller samma trygga, melodiska och småpersonliga poprock på svenska.
   Han döljer sig helt bakom ett gruppnamn, vars medlemmar delvis ändrar sig för varje skiva, men skriver allt, sjunger och leder gruppen som innehåller en rad lokala musikaliska tungviktare på sina instrument. Ny gitarrist är Peter Alsterlund och på bas finner vi nu den gamle hårdrockaren Jan Hedström.
   Som vanligt spelas det genuint kraftfullt och flyhänt skickligt om än lite ordinärt och opersonligt ty låtarna i sig är ganska traditionellt skrivna och arrangemangen skulle behöva en och annan överraskning för att överleva upprepade spelningar i mina öron.
   Jag har tidigare jämfört Christians låtar, sångsätt och hela framtoning med Ulf Lundell men han tillhör nog snarare en mer lättviktig division där exempelvis Lars Winnerbäck regerar.
   Hans material är med andra ord fyllt med slagkraftiga refränger, ofta till synes självbiografiska verser som sedan dekorerats med det där tidlöst typiska orgel/piano-ljudet, gitarren långt fram i mixen och en väldigt betydelsefull kvinnlig stämma, Johanna Alkenäs.
   Christians röst tillhör den där hesa generationen där variation och olika tonfall får stå tillbaka för ett suggestivt sound. Som sedan gör att den ljusa tjejstämman läckert skär igenom allt traditionellt tänkande.

/ Håkan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.