Blogginlägg

Covers/Tributes: Eric Clapton & Friends

Postad: 2016-01-20 07:58
Kategori: Cover-skivor

ERIC CLAPTON & FRIENDS: The Breeze: An Appreciation of J J Cale (Bushbranch/Surfdog, 2014)

Jag har i många år skrivit om både coverskivor, där en artist eller grupp ger ut en skiva med enbart covers, och tributeskivor, där ofta en mängd artister hyllar en artist, grupp eller låtskrivare genom att göra egna tolkningar/covers av hyllningsobjektet. Ibland krockar de här båda kategorier och det har aldrig varit lika uppenbart som på dagens aktuella skiva. Eric Clapton gör genomgående J J Cale-låtar men bjuder också in en rad artister som vill hylla Cale.
   J J Cale hade bÃ¥de en speciell stil som artist och var väldigt personlig som lÃ¥tskrivare. Tidlös var hans mellannamn och med ett minimalistiskt manér lyckades han skriva och göra lÃ¥tar som blev just tidlösa klassiker. En av artisterna som uppfattade det allra bäst var Eric Clapton. Ett par Ã¥r innan Cale albumdebuterade spelade Clapton in och gav ut sin version av "After midnight". Sedan dess har Cale-lÃ¥tar varit aktuella pÃ¥ Clapton-skivor vid ett flertal tillfällen och 2006 gjorde de duettskivan "The road to Escondido", med nästan uteslutande Cale-lÃ¥tar, tillsammans.
   Ingen artist skulle kunna göra en tribut tilt Cale bättre än Clapton. Därför känns den här skivan som gjord frÃ¥n botten av hans hjärta och inte med plÃ¥nboken. En hjärtlig hyllning av en stor men liten lÃ¥tskrivare. Och tonen pÃ¥ skivan sätts direkt pÃ¥ första spÃ¥ret "Call me the breeze". Är uppenbart liveinspelad under avslappnade former i studion. Laidback blues och fÃ¥ lÃ¥tar är längre än originalet. Ibland tonas lÃ¥ten ut fast jag misstänker att själva inspelningen har pÃ¥gÃ¥tt i mÃ¥nga minuter till.
   Skivans urval är inget konventionellt "Best of J J Cale"-koncept, ingen "After midnight" och ingen "Cocaine" finns här, utan är en blandning av inte alltid sÃ¥ uppenbara spÃ¥r frÃ¥n företrädesvis 70-talet men även 80-talet, 2000-talet och en gammal Ray Price-singellÃ¥t frÃ¥n 1954 finns representerat. Plus nÃ¥gra helt officiellt opublicerade lÃ¥tar hämtade frÃ¥n en sen Cale-demo.
   Skivan är gjord pÃ¥ Claptons initiativ, hans namn stÃ¥r med störst stil pÃ¥ omslaget, arrangemangen rimmar väldigt bra med Claptons musik sedan 70-talet och det är hans band som huvudsakligen kompar pÃ¥ skivan. Men musikaliskt vill Clapton inte stÃ¥ helt allena utan släpper generöst fram gästartist efter gästartist. Som inte bara medverkar som musiker eller sÃ¥ngare i gänget. Mark Knopfler ("Someday"), Oklahoma-sÃ¥ngaren Don White ("Sensitive kind") och Willie Nelson ("Songbird") är bara nÃ¥gra artister som fÃ¥r full frihet i sina tolkningar.
   Arrangemangen är ofta hämtade frÃ¥n Claptons sätt att tolka Cale och han har producerat skivan tillsammans med sin klaviaturspelare, Simon Climie. "Cajun moon" är en av fÃ¥ solo-Clapton-lÃ¥tar pÃ¥ skivan och där ekar det verkligen spöklikt om Erics röst när han viskar tillbakalutat precis som Cale själv.
   AnsprÃ¥kslöst släpper Clapton ocksÃ¥ fram en mängd andra gitarrister Derek Trucks, Doyle Bramhall II, David Lindley och Albert Lee, som förstärker den varma stämningen i studion..
   "The Breeze: An Appreciation of J J Cale" bÃ¥de inleds och avslutas med lÃ¥tar frÃ¥n första J J Cale-albumet "Naturally" och pÃ¥ sista lÃ¥ten, "Crying eyes", medverkar Christine Lakeland mycket naturligt och logiskt. Lakeland, sÃ¥ngerska och lÃ¥tskrivare i eget namn, var gift med Cale när han gick bort i juli 2013.


1. "Call Me the Breeze" (J J Cale)   3:07
1972. Från albumet "Naturally".
2. "Rock and Roll Records" (J J Cale) 2:19
1974. Från albumet "Okie".
3. "Someday" (J.J. Cale/Walt Richmond) 3:48
J J Cale-demo.
4. "Lies" (J J Cale) 3:07
1972. Singel.
5. "Sensitive Kind" (J J Cale) 5:17
1979. Från albumet "Troubadour".
6. "Cajun Moon" (J J Cale) 2:28
1974. Från albumet "Okie".
7. "Magnolia" (J J Cale) 3:42
1971. Singel.
8. "I Got the Same Old Blues" (J J Cale)   3:03
1974. Från albumet "Okie".
9. "Songbird" (J J Cale) 2:56
J J Cale-demo.
10. "Since You Said Goodbye" (J J Cale) 3:01
2007. Från albumet "Rewind".
11. "I'll Be There (If You Ever Want Me)" (Rusty Gabbard/Ray Price)    2:37
1954. Singel med Ray Price.
12. "The Old Man and Me" (J J Cale) 2:56
1974. Från albumet "Okie".
13. "Train to Nowhere" (J J Cale) 4:51
J J Cale-demo.
14. "Starbound" (J J Cale) 2:03
1974. Från albumet "Okie".
15. "Don't Wait" (J J Cale) 2:47
1982. Från albumet "Grasshopper".
16. "Crying Eyes" (J J Cale) 3:31
1972. Från albumet "Naturally".

/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Januari 2016 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.