Blogginlägg
På rätt sida om gränsen till bredbent anonym rock
Den här recensionen publicerades i en kortare variant ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/9 2011.
ISRAEL NASH GRIPKA
Clarion Hotel, Örebro 16 september 2011
Konsertlängd: 23:06-23:43 (37 minuter)
Min plats: ca 8 m snett till vänster om scenen.
Exakt när det nya stjärnskottet Israel Nash Gripka och hans tremannaband slog avslutningsackordet 23:43 i fredagskväll, flera minuter försenad, i den Neil Young & Crazy Horse-inspirerade ”Baltimore” var det uppenbart att det var något stort och mycket viktigt som inträffat i Örebros levande rockhistoria.
Men det var i samma sekund också helt klart att den här 37 minuter långa konserten, med sju låtar, på inget sätt rättvist kunde kompensera hungern på Gripka som scenartist, sångare och låtskrivare. Den här lilla visserligen smakfulla munsbiten eller kortfattade smakprovet kunde givetvis inte mätta suget på en alldeles nyss etablerad, spännande och intressant artist. En artist som i veckan uppträdde i en skivbutik i Malmö – i två timmar!
Just i det ögonblicket, när glädjen gick över i tomhet, meddelade arrangören Anders Damberg att Gripka är bokad för en konsert i Örebro på lördag. Snacka om riktad marknadsföring.
På en festival av Live At Hearts karaktär är tempot högt och de praktiska problemen många. Och strulande teknik försenade Gripka-konserten något vilket är helt acceptabelt under dessa pressade förhållanden. Så inledningslåten ”Antebellum”, som även den hade tydliga Neil Young-influenser, började som ett soundcheck och slutade som en mästerlig rocklåt med sina både för- och nackdelar. Ett maffigt och stundtals fläskigt sound höll sig genomgående på rätt sida om den anständiga gränsen till bredbent anonym rock men konserten gjorde Gripka till en något snävare artist än jag har upplevt på skiva.
På både studioskiva och liveskiva, där listan på förebilder kan göras både lång och bred, har hans influenser inte varit så tydliga, uppenbara eller direkt riktade som i fredagskväll på Clarions lilla scen. Där svävade Neil Youngs ande över de flesta arrangemang. Inte bara i de typiska gitarrattackerna utan även i baktaktstempot i många låtar och det fantastiska körandet i flera låtar som alltid varit Crazy Horses signum.
Men det blev som sagt i detta korta format, på inte ens 40 minuter, i mina öron en lite ensidig och orättvis slagsida mot den legendariske kanadensaren. Låt vara att Gripka har fantastiska röstmuskler som på det området vida överstiger Neil Youngs kapacitet.
Setlist:
Antebellum
Goodbye ghost
Four winds
Cocaine
Fool's gold
Bricks
Baltimore
/ Håkan
"Live at Mr. Frits: Barn Doors Spring Tour 2011"
Första dagen på Live At Heart
<< | September 2011 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...
Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...


Kommentarer till blogginlägget: