Blogginlägg

Covers: Paul McCartney

PAUL McCARTNEY: Снова в СССР (Parlophone, 1988)

Paul McCartneys förkärlek för 50-talsrock’n’roll är allmänt känd. Han växte upp med tidig Elvis Presley som idol och sedan har han regelbundet återvänt till sina rötter. Redan på Beatles tidiga Hamburg-spelningar låg klassiska rocklåtar strategiskt placerade i repertoaren, det fortsatte sedan på flera Beatlesalbum och Paul har vid flera tillfällen under sin långa solokarriär tagit upp covertemat i mer eller mindre stora projekt.
   Jag har redan skrivit om hans senaste coverskiva, ”Run devil run” (1999), som hade ett utpräglat urval 50-talslåtar. Men redan drygt tio år tidigare gjorde Paul en liknande, både låt- och soundmässig, hyllning till sina gamla hjältar och favoritlåtar.
   Inspelningarna till den här skivan, som så småningom skulle ges ut enbart i Ryssland (därav den märkliga titeln, ”Back in the USSR” på ryska), började egentligen som spontana jam i Paul McCartneys privata studio Hog-Hill Studio i Peasmarsh. Men han bestämde sig också för att spela in de anspråkslösa repetitionerna utan någon tanke på hur eller om han skulle ge ut dessa på skiva. Den där kravfria stämningen har resulterat i naturligt enkla och charmiga inspelningar.
   På två dagar sommaren 1987 spelade Paul in 22 låtar med två olika formationer till band. Blockhead-pianisten Mick Gallagher och Paul fanns med vid båda inspelningstillfällena. Paul spelade bas på huvuddelen av låtarna där också Mick Green, gitarr, (som även fanns med på ”Run devil run”-skivan) och den kommande McCartney-trummisen Chris Whitten fanns med. Greens hänsynslöst rockiga gitarr drar åt sig uppmärksamhet liksom Gallaghers honkytonk-piano i en produktion som var livemässig helt utan effekter. Precis så naket och naturligt som McCartney gör sig bäst på skiva.
   På skivans tre övriga låtar spelade Paul gitarr medan Motors-basisten Nick Garvey och den rutinerade engelske trummisen Henry Spinetti också ingick i kompet.
   Andra musiker som passerade förbi McCartneys lågprofilerade jams var Terry Williams från Rockpile, Johnny Marr från Smiths och Trevor Horn på bas. Men de inspelningarna har aldrig givits ut.
   Det blev inspelningarna från 20 juli som bildade ryggrad till skivan som skulle komma att släppas i Ryssland på Melodiya-etiketten. Första pressningen hade tolv låtar, andra pressningen tretton låtar och när skivan sedan släpptes internationellt på cd 1991 var det 14 låtar.
   Innan det ryska albumet blev verklighet släpptes faktiskt fyra låtar, ”Midnight special”, ”Don’t get around much anymore”, ”Kansas City” och ”Lawdy miss Clawdy” officiellt i England som b-sidor och extraspår på två olika versioner av singeln ”Once upon a long ago”. Rocklåtarna och dess spontana sound stod i bjärt kontrast till balladsingelns mjuka, nästan smöriga framtoning.
   När de anspråkslösa inspelningarna från 1987 till slut fick sin officiella release 30 september 1991 var allt det bästa samlat på samma skiva med ytterligare en låt, Fats Domino-låten ”I’m in love again” med ekande klassisk sång och ett fint pianosolo.
   Hela soundet på skivan doftar live i studion med Mick Greens gitarr och Mick Gallaghers piano som största musikaliska detaljer. Lika framträdande är naturligtvis Pauls skrikiga röst, ibland ekoförstärkt, på gränsen mellan extas och sammanbrott.

Innehåll:
"Kansas City" (Jerry Leiber/Mike Stoller) – 4:02
1952. Singel med Little Willie Littlefield med titeln "KC Lovin".
"Twenty Flight Rock" (Eddie Cochran/Ned Fairchild) – 3:03
1956. Från filmen "The girl can't help it" med Eddie Cochran och på singel året efter.
"Lawdy Miss Clawdy" (Lloyd Price) – 3:17
1952. Singel med låtskrivaren.
"I’m In Love Again" (Fats Domino/Dave Bartholomew) – 2:58
1956. Singel med Fats Domino. Bonuslåt på den internationella cd-versionen 1991.
"Bring It On Home To Me" (Sam Cooke) – 3:14
1962. Singel med låtskrivaren.
"Lucille" (Richard Penniman/Albert Collins) – 3:13
1957. Singel med Little Richard (Richard Penniman).
"Don't Get Around Much Anymore" (Duke Ellington/Bob Russell) – 2:51
1940. Inspelad av Duke Ellington med titeln "Never no lament".
"I'm Gonna Be A Wheel Some Day" (Fats Domino/Dave Bartholomew/Roy Hayes) – 4:12
1959. B-sida på singel med Fats Domino.
"That's All Right Mama" (Arthur Crudup) – 3:47
1946. Singel med låtskrivaren.
"Summertime" (George Gershwin) – 4:57
1935. Från operan "Porgy & Bess".
"Ain't That A Shame" (Fats Domino/Dave Bartholomew) – 3:43
1955. Singel med Fats Domino.
"Crackin' Up" (Ellas McDaniel) – 3:55
1959. Singel med Bo Diddley (Ellas McDaniel).
"Just Because" (Bob Shelton/Joe Shelton/Sydney Robin) – 3:34
1929. Inspelad av Nelstone's Hawaiians.
"Midnight Special" (Trad. Arr. Paul McCartney) – 3:59
1905. Först nedskriven. 1926 första inspelningen med Dave "Pistol Pete" Cutrell.

/ Håkan

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...

Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...

Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...

Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.