Blogginlägg

#47: Imperial bedroom

ELVIS COSTELLO & the Attractions: Imperial bedroom (F-Beat, 1982)
Den stilige engelsmannen D P MacManus alter ego Elvis Costello har en nästan legendomsusad karriär att titta tillbaka på. Allt är dock inte guld, som det först synes vara, om man närmare analyserar exempelvis hans 80-tals-produktion. Ändå är det givetvis kvalité, öppna ögon och nya grepp som skapat skimmer kring hans namn.
   Med ”Imperial bedroom” gick Costello in i en ny fas av sitt musikaliska liv. Förutom Nashville-skivan ”Almost blue” hade Nick Lowe fram till dess producerat Costellos samtliga album och det var dags för lite nytt blod.
   För att välja ny spännande producent till den nya skivan gick han tillbaka till sina Liverpool-rötter och forna Beatles-medarbetare. På Squeezes fantastiska skiva ”East side story”, som Costello producerade (och jag kan redan nu lova att den skivan befinner sig bland de tio bästa på min 80-talslista), jobbade han med teknikern Phil McDonald.
   Till ”Imperial bedroom” valde han därför en av McDonalds kollegor, Geoff Emerick, och det resulterade i en mer komplicerad men stundtals väldigt raffinerad ljudbild som i mina öron väldigt ofta låter fantastiskt fint.
   Det är Costellos hittills mest varierade skiva. Från svårfångade stämningsbilder via snålt arrangerade ballader till poppiga, uppenbart Beatles-influerade, melodier.
   Spåren av arg ung man var här nästan helt utplånade. Det karaktäristiska kompakta soundet likaså. Emerick lät istället gruppens instrumentala kvalitéer visa upp sig. Lägg därtill utnyttjandet av stråkar, blås, tamburiner, dragspel, akustiska gitarrer och studioeffekter som fasförskjutning och musik spelad baklänges och ni förstår att några år tidigare hade det varit otänkbart på en Costello-skiva.
   Här finns tydliga singelspår, som ”You little fool” och ”Man out of time”, men också ”The loved ones” som kanske är ännu starkare melodiskt.
   Sedan kryllar det av mer avancerade poplåtar på skivan. Som kräver lite mer av den konventionelle Costello-lyssnaren än tidigare.

/ Håkan

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.