Blogginlägg från 2017-04-11

"Midnight at the Tenth of Always"

THE PIGGYBACK RIDERS
Midnight at the tenth of always
(Wild Kingdom/Sound Pollution)

En spännande gruppsammansättning ökar allid på nyfikenheten. Den här svensk/brittiska kvintetten är en intressant konstellation där Sulo (Sören Karlsson) och Idde Schultz, en välkänd duo sedan några år, har lierat sig med den närmast legendariske engelske gitarristen Chris Spedding. Johan Håkansson, trummor, och Stefan Bellnäs, bas, heter övriga musiker i bandet som spelat in sin skiva i Gnesta(!).
   Sulo minns jag bäst som sÃ¥ngare i det utpräglade livebandet Diamond Dogs men har ju pÃ¥ sitt cv allt frÃ¥n punk, glam och country. Och han har väl även här huvudsakligen landat i det senare i en musik som marknadsföringen gärna vill placera i det vanliga men otydliga americana-facket. Och pÃ¥ vägen dit har han fÃ¥tt överraskande sällskap av Chris Spedding, en gitarrist som jag främst förknippar med rockmusik när han kompat exempelvis Robert Gordon, Bryan Ferry och Paul McCartney.
   Men här spelar Spedding en mindre spektakulär roll och dekorerar lÃ¥tarna, uteslutande skrivna av Sulo, ofta med känslosamma och mjukt melodiska strängar. Som förstärker det övervägande countryfierade soundet och ger det genomgÃ¥ende starka materialet en homogen men inte allmängiltig prägel. NÃ¥gon har jämfört Speddings insats med gamle Elvis Presley-gitarristen James Burtons inhopp i Emmylou Harris kompgrupp i mitten pÃ¥ 70-talet. Med hjälp av gästmusikern Hans Johnzons pedal steel och dobro understryks den parallellen.
   Sulo är ju en förstklassig lÃ¥tskrivare/producent och ingenting pÃ¥ skivan tycks gÃ¥ pÃ¥ vardaglig rutin utan att passera det djupt personliga. När han sedan har rutinerade sÃ¥ngerskan Idde Schultz vid sin sida finns ju variationen nära till hands och ger hela repertoaren en starkt omväxlande prägel fast den uppenbara tonen i majoriteten av arrangemang är lÃ¥gmäld. Förutsättningen till en regelrätt duett finns men utnyttjas dock inte. Däremot körar de flitigt till varandras leadsÃ¥ng.
   Piggyback Riders innehÃ¥ller som sagt brittiska rötter men text- och soundmässigt hittar jag fler paralleller med den amerikanska musiken. Öppningstextrader som "I lost my track on the highway", "I took the the first train out of here", "I was looking for my heart of gold" doftar rejäl USA-poesi. Och albumtiteln är dessutom inspirerad av New York-klubben Tenth Of Always där Andy Warhol och Lou Reed upptäckte skÃ¥despelaren Candy Darling vars namn figurerar i flera lÃ¥ttexter av den senare, bland annat "Walk on the wild side".
   Sulo kan sin historia och skriver lÃ¥tar med samma passionerade kunskap. Lika duktig pÃ¥ texter som melodier. Och även om balladerna och lÃ¥gtempolÃ¥tarna dominerar som helhet är det ändÃ¥ nÃ¥gra snabba lÃ¥tar som ger det stora helhetsintrycket. I "Cuts both ways", "Hardly satisfied" och "Keep your heart alive" tar Spedding ut svängarna lite mer än i övrigt pÃ¥ skivan.
   Paradoxalt nog är det ändÃ¥ skivans överlägset lugnaste lÃ¥tar, samtliga med sÃ¥ng av Idde, som stannar kvar längst i minnet. "There's nothing left in me (that's good for you)", "Windfall" och "Whispering shadows" är de lÃ¥tar jag mest av allt vill Ã¥tervända till pÃ¥ albumet.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.