Blogginlägg från 2011-04-16

Otis Gibbs sprudlade av självförtroende

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/4 2011.

KONSERT
Otis Gibbs
Ivy Bar & Grill, Örebro 13 april 2011
Konsertlängd: 20:35-21:56 (81 minuter)
Min plats: Ca 15 meter från scenen.

Den amerikanske sångaren Otis Gibbs som kommer från the middle of nowhere, närmare bestämt Wanamaker i det djupaste Indiana, genomför just nu en intensiv turné i Sverige med spelningar varje kväll i över två veckor. Och han har precis gjort ett intensivt Örebrobesök med två konserter på två kvällar på det lilla intima stället Ivy. En liten krog som brukar profilera sig som ett amerikanskt alternativ och det passade ovanligt bra i onsdagskväll när Gibbs tog scenen i besittning, drog åt sig all uppmärksamhet från de 60 personerna i publiken och levererade på klassiskt manér ett one man-uppträdande där inget saknades.
   Gibbs brukar beskrivas som en mix av Woody Guthrie och Billy Bragg, en musikalisk blandning som också brukar jämföras med Steve Earle. Med tanke på det yviga skägget, det något vildvuxna håret och de tämligen politiska sångerna var Earle-parallellerna tydligast under den nästan en och en halv timme långa konserten. Men rent känslomässigt och historiskt betydelsefullt vill jag nog jämställa Gibbs onsdagskonsert med den där legendariska lördagskvällen i december 1984 när Billy Bragg tog Rockmagasinet i Örebro med storm.
   Men Gibbs var bokstavligen inte lika elektrisk och inte lika traditionellt rockig då tempot i många sånger var lägre och mer visbaserat utan att falla för trubadurmönstret. De långa berättande och stundtals humoristiska mellansnacken hade ambitionen att vara lika underhållande och engagerande som hans musikaliska framförande.
   Trots hela sju album bakom sig är Gibbs ännu så länge en relativt okänd artist, sångare och låtskrivare så det var med öppna ögon och otrolig förväntan jag mötte hans uppträdande. Ryktet om den politiske amerikanen i fackföreningskeps tycker jag var överdrivet. Visst hade han sanningar att säga men det var rösten, gitarrspelet och låtarna som gjorde kvällen.
   Otis sprudlade av självförtroende, han inledde med att presentera sig själv från scenen, de skrovliga röstresurserna bar verkligen fram låtarna och budskapet, han litade fullständigt på sig själv och sitt gitarrspel och allt var så övertygande som jag sällan upplever från en scen idag. Otis ägde förresten inte bara scenen, han ägde hela lokalen. Från inledande ”Smalltown Saturday night” via några allsånger och den countryfierade ”Thinkin’ bout Jolene” till avslutningslåten "Karlov Most" när han lämnade scenen och gick runt bland publiken, sjöng och spelade vacker gitarr. 18 låtar av osedvanligt hög och jämn kvalité.

/ Håkan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.