Blogginlägg från 2011-04-06

Skifs & Blåblus – en musikmaskin

Nästan ett år efter Björn Skifs USA-genombrott fortsatte han turnera i Sverige med sitt eget kompband. Och tio dagar efter Melodifestivalen, där Björn sjöng "Michelangelo" (som hamnade på en blygsam 5:e-plats), kom han till Örebro med Lalla Hansson som uppvärmare. Lallas senaste skiva kom 1973, "Tur och retur".

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/2 1975.

BJÖRN SKIFS & BLÅBLUS
LALLA HANSSON
Konserthuset, Örebro 25 februari 1975

Björn Skifs & Blåblus är populära i Sverige. Ironiskt nog mest kanske tack vare sina enorma framgångar i USA under det senaste året. Som rört upp våra patriotiska känslor inombords. Som jänkarna tycker. Så tycker vi, tycks många mena och godtar bandet som ett originellt satsande popgäng. Men Skifs och Blåsblu är ett gäng som bjuder på rak enkel men rejäl musik med få nymodigheter. Tillspetsat skulle man kunna säga att USA-succén nästan hel bygger på bristen av originalitet. Rätt låtar vid rätt tidpunkt är troligen den främsta anledningen till framgången.
   Nu har gruppen givit sig ut på en svensk konsertturné och de lyckades på tisdagskvällen fylla Örebro konserthus till bristningsgränsen. En entusiastisk publik som säkert ville se Skifs och grabbarna i ytterligare en timme utöver den dryga timmen som showen tog.
De hann med mycket i showen eftersom det med några få undantag rörde sig om låtar kring 3-4 minuter. Låtar som tillsammans med ett slipat scenframträdande verkligen etsade sig fast i minnet på mig. Det var oftast enkla låtarsom framfördes i ett högt tempo med instrumental genomarbetade arrangemang.
   Jag efterlyste dock det spontana. Björn Skifs och Blåblus var nu ett maskinellt drivet showbussinessbolag där robotarna bakom instrumenten blev helt dränkta i skenet av de stora strålkastarna som kastades hit och dit över scenen.
   Det var dock väldigt duktiga på att plocka fram ett par år gamla amerikanska låtar och stuva om dessa lite. Det var alldeles tydligt att gruppen på det här sättet att göra gamla låtar har ett utmärkt utgångsläge med varje ny skiva i USA där gamla låtar i nya tappningar är intressanta. Senast i raden var det ”Hush” och ”I’m alive” som i gruppens version blivit en låt och som nu klättrar på de amerikanska listorna. Det var också den som fick bli den enda extralåten på konserten fast publiken lyckades klappa in gruppen för ytterligare en avtackning.
   Lalla Hansson inledde konserten tillsammans med en basist och gitarrist. De fick publiken, om inte i gungning så i alla fall, i en behaglig rofylldhet.
   Lalla hade också en fin förmåga att ta fram de rätta låtarna och presentera dessa i instrumentalt sparsamma förpackningar. Ta exempelvis ”Anna och mej” som i denna scenversion gav betydligt mer än den utslätade skivutgåvan. Det gällde även materialet i övrigt med akustiskt klingande gitarrer framför en pumpande elbas. Musikformen som Lalla Hansson står för är också ett utmärkt alternativ mot den hårdpop som varje dag når oss.

/ Håkan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.