Blogginlägg från 2025-03-06

TisdagsAkademien (24)

TisdagsAkademien 2024, Jag, Olle Unenge och Janne Rindar som sedan våren 2023 har träffats på Makeriet i Örebro varje tisdag (eller måndag, eller onsdag...).


I SLUTET AV JANUARI 2025 firade TisdagsAkademien, Olle Unenge, Janne Rindar och jag Håkan Pettersson, sex år som sällskap med rätt att diskutera musik en gång i veckan. Numera är vi inne på vårt sjunde år och blandningen av musik som vi upplever på dvd eller på nätet blir allt bredare och nästan märkligt skiftande mellan genrer och specifika ämnen.
   På årets möten har vi under de senaste åtta veckorna tittat, lyssnat och diskuterat intressant musik med T Bone Burnett, Peter, Paul & Mary, Tom Paxton, Dean Martin, spelfilmen ”Candy Mountain”, Mickey Jupp, Led Zeppelin, Svt-dokumentären om ”Countrylandet Sverige” och Bob Dylan-filmen ”A complete unknown”.
   Som Akademiens ”ständige sekreterare” har jag noterat nedanstående detaljer i dokumentärerna som stöd för våra diskussioner.




7 januari 2025
T BONE BURNETT: "Bob Dylan Pushed Me Past My Comfort Zone”: (YouTube, 2024, 1:06)
En fin intervju med T Bone Burnett, en extremt talangfull artist, låtskrivare och producent, där han med insikt och fina historier avslappnat och lugnt berättar om sitt musikaliska liv.
   TisdagsAkademien inleder 2025 med ett aktuellt ämne: Guy Raz intervjuar T Bone Burnett i serien Great Creators. En intervju som blir till ett intressant samtal med en anspråkslös artist, producent och låtskrivare som officiellt heter Joseph Burnett III. Aktuell med albumet ”The other side” som enligt mig gjorde förra årets allra bästa album.
   Hans förnamn numera T Bone kommer av att han i sin ungdom i Fort Worth (där även Townes Van Zandt föddes men inget de säger i programmet) var benig och ranglig. Namnet på bluesgitarristen T Bone Walker var också en förebild.
   Född 1948 blev han sedan uppvuxen på rock'n'roll-50-talet. Som barn var han både rebell och tystlåten men hjärtlig.
   När han var nio hörde han Jerry Lee på radion och fastnade för musiken. Buddy Holly var protypen, en uppenbarelse (”avatar”) från en annan planet.
   Men T Bone fastnade inte för Elvis Presley som gjorde skandal på tv ”som jag inte förstod”.
   Började spela dragspel och sedan gitarr som enda barnet ensam i sitt rum. Blev kompis med Stephen Bruton, gitarristen från Fort Worth. Lika gammal. 14 år gamla fick de sitt första jobb.   
   Sedan kom Beatles 1965, förebilden för popmusik. Som öppnade för andra att spela i band.
   Lämnade Fort Worth. Bruce Channel ”Hey baby” minns han.
   Producent och låtskrivare vill han kalla sig. Vill gärna jämföra sig med Burt Bacharach som skrev låtar åt andra sångare och sångerskor. En förebild.
   Träffade Jim Keltner redan 1967.
   Med sin lugg som hela tiden faller ned i ansiktet fortsätter T Bone berätta om sitt intressanta liv.
   70-talet var han tillbaka i Texas som trubadur och jobbade där Don Everly, Warren Zevon och Roger Miller fanns i huset.
   Träffade Bobby Neuwirth och hamnade på Bob Dylans turné Rolling Thunder Revue där T Bone höll en låg profil.
   Intervjun som mer liknar ett förtroligt samtal leder in på religion och tro. ”Jag är ingen frälsare”.
   Producerade Los Lobos 1984. ”Ett riktigt band”.
   Kom i kontakt med de regisserande bröderna Coen. Pratar om filmen ”Blood simple” (1984), ”Big Lebowski” och sedan ”O Brother Where art thou” där T Bone har bidragit med musik.
   T Bone gillar också Ray Charles, Howlin Wolf, Billie Holiday och Leonard Cohen.
   Han använder sig av Bob Dylans metod att skriva låtar. Skriver 50 textrader och använder tre!
   T Bone Burnetts avslutning av intervjun: ”I never believe in happiness”.




14 januari 2025
"50 YEARS WITH PETER, PAUL AND MARY" (YouTube, 2014)
Det var av en liten sorglig anledning vi i TisdagsAkademien började titta på den här YouTube-dokumentären. 7 januari 2025 (en vecka innan vårt möte) avled en av ,medlemmarna i Peter, Paul & Mary, Peter Yarrow, och det fanns anledning att kolla upp historien om den här trion.
   Regi: Jim Brown.
Beskrivning: ”Soundtrack Of Our Lives”.
   Washington Square i New York City var en central punkt i bildandet av trion.
   ”Money didn't matter” sa Albert Grossman, Bob Dylans manager, som var inblandad i trions första tid. Izzy Young var också viktig i sammanhanget. På sitt ställe.
   Först som duo, Peter Yarrow och Paul Stookey (numera med tillägget Noel), sedan kom Mary Travers som sjöng med hela kroppen. ”Varje röst hade en karaktär”.
   Låten ”500 miles” framfördes.
   Med sex konserter i veckan under ett år blev trion ett ”Underground phenomen” i Greenwich Village med stämsång som igenkänning.
   Mary var ensamstående mamma.
   I dokumentären fick vi höra ”First time ever I saw your face”, ”Early morning rain”. ”Puff the magic dragon”, hela låtar.
   På det tidiga 60-talet var det lite för korrekta stämmor för en popfantast som mig.
   Newport Folk Festival 1962 sjöng de ”If I had a hammer”
   1963. Gjorde succé i Washington med Martin Luther King och sjöng ”Blowin in the wind”. De sjöng saker de trodde på. Fredsrörelsen startade. Protest mot Vietnamkriget. Peter Yarrow arrangerade fredsmarsch.
   ”I dig rock'n roll music” 1967. Paul Stookey pratar om Mamas & Papas, Donovan och Beatles. De gillade också Donovan.
   Paul medverkade i ett tv-program om Peter Paul & Mary.
   Trion tog sju år lång paus. 1970-78. Solokarriärer under tiden. Sjöng för de hemlösa. Phil Ochs ”There but for fortune” (Phil Ochs). 1983 med hela trion. Kämpade för El Salvador och Nicaragua. Och 1986 för Sydafrika.
   1998 Farmworkers immigranter. Sjöng ”Deportees” med Tom Paxton. ”Stewball”, med känd i Sverige i Hollies version, är Woody Guthrie-traditionell.
   På scen med Pete Seeger ”Where have all the flowers gone”. Allsång.
   2004. Mary fick leukemi. Dog 2009. Peter Yarrow sjöng ”Sweet survivor” på begravning.
   ”Leaving on a jet plane” 1967 och ”Don't laugh at me” 1999.

DYLAN: Olle valde Bob Dylan i Nashville.




21 januari 2025
Speaking freely: TOM PAXTON (YouTube, 1 tim, 2001)
Regi: Nancy Rupp. Intervju.
   Tom Paxton föddes 31 oktober 1937. 64 år vid tillfället för intervjun..
   Plirande ögon. Vältalig och avslappnad på intervjun. . Kallas ”topical singer”. Ofta politiskt laddade egna låtar.
   Jämför med Pete Seeger och The Weavers inspelad live på julafton på Carnegie Hall. Tom var 19, Oklahoma-pojke, vid tillfället när han föll för Weavers.
   Gick på universitetet. Utbildade sig till skådespelare men kunde inte sjunga. Började skriva låtar. ”Marvelous toy” var den första.
   1961 Greenwich Village. Lånade gitarr av Jim McGuinn. Chad Mitchell trio.
   Politiska låtar och Woody Guthrie var inspirerande. Men Tom sjöng dåligt, tyckte han.
   Bob Dylan och Dave Van Ronk var två andra. Och Tom kunde en massa Woody-låtar.
   Hörde Dylans ”A hard rains gonna fall” första gången. Fantastisk!
   ”I was a a small potato” i sammanhanget. ”Postkommunist”. Det var låttare att skriva protestlåtar då. Civil rights moments.
   Tom sjöng ”Your shoes my shoes”.
   ”Det var sånger mer än business”. ”Whose garden was this” sjöng han, en fin låt.
   Att det var slut på Vietnamnkriget påverkade Phil Ochs och även Tom. Ny president Ronald Reagan var deprimerande. Tom gillade Jimmy Carter. Skrev om valet 2000 där George W Bush vann.
   Många skämsamma låtar.
   Han nämnde Ani DiFranco som en bra politisk låtskrivare. Gillade en gång Buddy Holly.
   Avslutning: ”The last thing on my mind”. Hans kanske mest kända och bästa låt.

BOB DYLAN-podden "Vi snackar Dylan": Jag valde ”Dylan och röstens förvandlingar” med Nathaniel Glasser Skog som gäst.




28 januari 2025
DEAN MARTIN: Kungen bland crooners (SvtPlay, 2021, 1:42)
Han var inte bara sångaren med whiskyglaset i handen. Han var också skådespelare tillsammans med Jerry Lewis, och underhållare i Rat Pack. Jon Hamm, Carol Burnett och Alec Baldwin berättar om Dean Crocetti, mannen som blev Dean Martin. Dean var inte så pigg på att visa sin privata sida, men han var också en varm familjefar. That's amore! Och whiskyglaset var fyllt av äppeljuice...
   Regi: Tom Donahue.
   Frankie Avalon är den förste som uttalar sig. ”En av 1900-talets största”.
Dean ville vara Frank Sinatra och Elvis Presley.
   Dean var en oerhört komplex människa.
   Alec Baldwin och Angie Dickinson uttalar sig.
   ”En vanlig kille från Steubenville (Stupidville)”.
   Sjöng vackert redan som ung. Som sexåring lärde han sig engelska.
   Började med boxning. Bröt näsan.
   Influerades av Bing Crosby.
   Cleveland 1941. Gifte sig med Elisabeth Betty McDonald.
   1946. Mötte Jerry Lewis.
   1947. Frank Sinatra med sin smäktande stämma.
   1949. Hollywood. 16 filmer.
   1949. LA. Fyra barn men Dean var aldrig hemma och Jeannie Bigger var nästa fru. Ett perfekt äktenskap. Första frun hade alkoholproblem.
   1950. Tv. Hans shower var som gjorda för tv. ”Memories are made of this”.
1956. Tröttnade på Jerry Lewis, en öppen konflikt. Till Lewis: ”I dig ser jag bara dollartecken”.
1957. Filmen The young ones med Marlon Brando och Montgomery Clift. Blev vän med Clift.
   Regissören Barry Lewinson uttalar sig om Rio Bravo 1959. Duett med Ricky Nelson. Bra låt.
   Dean började framträda solo. Hyllades i Vegas.
   Ratpack med Frank Sinatra och Sammy Davis Jr.
   Började spela golf. Blev kompis med John F Kennedy. Men inte med Sammy Davis Jr.
   Dean Martin Show nio år från 1965/66.
   Tv-profilen Dick Cavett uttalar sig.
   1970. Cathie Howe, tredje frun.
   Blev pillerberoende sista åren. Kunde inte sjunga. Depression när sonen Dean Paul omkom i flygolycka 21 mars 1987.
   1988. Ratpack reunion.
   1993. Slutade Dean Martin röka men cancer. Dog juldagen 1995.

DYLAN: Janne valde Om Basement Tapes. Legendary tales.




4 februari 2025
"CANDY MOUNTAIN" (1987, 1:31)
En kultfilmklassiker. En spelfilm regisserad av Robert Frank and Rudy Wurlitzer, med Kevin J. O'Connor, Harris Yulin och Tom Waits i huvudrollerna. Spelades in i New York City och Cape Breton, Nova Scotia, Filmen hade premiär på Locarno Film Festival 1987.
   Det var Franks tredje samarbete med den amerikanske fortfattaren och manusskribenten Wurlitzer.
   Filmen handlar om den problematiske gitarristen Julius Book som försöker hitta den legendariske gitarristen Elmore Silk och hans dyra ($20.000) gitarr. ”I don't wanna sell it, I wanna play it.”
   På vägen träffar han i små roller David Johansen (som här förmodligen spelar under sitt sitt alter ego-namn Buster Poindexter), som vill köpa gitarrerna, Tom Waits, som Elmores bror, punkaren Joe Strummer, Dr John i rullstol, som Elmores svärson, och Leon Redbone i andra roller.
   In the edge of nowhere, på Royal Hotel, hittade Julius Elmore och ett hav av gitarrer. I slutet av filmen bränner han upp alla sina fina gitarrer.
   Regi: Robert Frank/Rudy Wurlitzer
   En roadmovie med Julius Book i huvudrollen.
   Vi hittade filmen på en underlig udda väg och inte på YouTube.
   Tom Waits, som spelade Elmore Silks bror, spelade bangolf hemma.
   Julius spelar i ett band som heter Big Trouble.

DYLAN: Olle valde två korta ”A complete unknown”-relaterade YouTube-klipp: https://youtu.be/E6OmNcZIMu4?si=B1YMOdtSz9pE0GhE
Och Oscars/Academie talks


11 februari 2025
MICKEY JUPP: Kiss me quick, squeeze me slowly (DVD, 1994, ITV Anglia, 28 min)
Producer: Roger Deakin. Sändes 22 december 1994.
En gammal ITV-dokumentär från 1994, "Long distance romancer", är blott 25 minuter lång men sprängfylld med personliga intressanta detaljer. Vi får korta, tyvärr alltför korta, då aktuella och inspirerade livebilder där Jupp framför ett blixtrande band, med bland annat The Big Figure (Dr Feelgood) på trummor, och Tex Comer på bas levererar i låtar som "Switchboard Susan", "Don't talk to me" och "Brother doctor, sister nurse".
   Men framförallt får vi hans egna berättelser, några briljanta smakprov på låtar vid pianot bredvid inspelningsutrustningen eller på akustisk gitarr hemma, vackra naturbilder från omgivningen i Boot, på puben ett stenkast från hemmet, och ett ständigt tjatande om att han självkritisk är usel på både piano och gitarr. Men Wilko Johnson, som intervjuas, påstår motsatsen och är fylld av beundran för Mickey. "... is the best singer I've ever heard" tillägger han. Så sant.

BOB DYLAN-podden "Vi snackar Dylan": Jag valde ”One more cup of coffee” med Elin Hall som gäst.




18 februari 2015
LED ZEPPELIN: Whole lotta rock (YouTube, 2019, 55:29)
Regi: Piers Garland.
   I nyintresset av historien om Led Zeppelin, till exempel biograffilmen ”Become Zeppelin”, hittade TisdagsAkademien en YouTube-dokumentär.
   Inledningen där Robert Plant säger: ”Jag är inte Peter Pan”.
   Citatet ”It was really real” beskriver musiken, Det här var inte hårdrock med 25 minuter långa gitarrsolon. ”Seroius music”.
   James Patrick Page bildade bandet när han var medlem i Yardbirds från juni 1966. Stora i USA. Enligt den här dokumentären bildades Led Zeppelin i januari 1968. 13 september 1968 spelade de på Inside Club i Stockholm under namnet Yardbirds och kvällen innan på Gröna Lund. Enligt ryktet New Yardbirds men enligt annonsen bara Yardbirds.
   Page var ju sedan många år populär studiogitarrist.
   Manager Peter Grant var tuff och arrogant. Pratade cockney-engelska. ”Fick man telefon från honom var det som ett samtal från Gud”.
   I USA 1968 hade psykedelisk rockmusik tagit över och det var tuff start för Led Zeppelin. ”Dazed and confusion” var första låt.
   John Paul Jones, bas, respekt för en multiinstrumentalist.
   Journalisten Tom Palmer förklarar.
   Terry Reid tackade nej till att bli sångare.
   John Bonham var en bombastisk trummis. Bluesbaserad med mycket rockpower. Behövde egentligen inte bastrumman.
   Led Zeppelin hade en familjeatmosfär. Intelligent Page.
   Oktobert 1968. New Yardbirds på Marquee. Beskrevs som ”rubbish” i England och hade svårt att få spelningar.
   Jämförelser med Cream som också spelade hård rock och blues.
   Nick Tauber förklarar.
   Men USA förstod. Atlantic-chefen Ahmet Ertegun förklarar.
   Kontrakt i december 1968. Spelade in första skivan utan kontrakt.
   Var ännu inte populära i engelsk press.
   Gjorde album, inga singlar och enligt Grant ville de inte vara med på tv.
   Först på andra albumet 1969 slog Led Zeppelin igenom. ”Whole lotta love” blev singel.
   Bonham blev som Keith Moon. ”Mad circus”.
   1970, tredje albumet blev lite mer akustisk.
   Fyra albumet, 37 miljoner sålda. ”Stairway to heaven”. Men ingen singel nådde Englandslistan...
   Septemb er 1980. Bonham dog. Kvävdes av sina egna spyor.
   Page & Plant fortsatte lite på egen hand.
   2007, reunion med sonen Jason Bonham på trummor.

DYLAN: Janne valde ”Thanks for giving a damn”-podden med Otis Gibbs. Om Dylans och Cashs relation.




25 februari 2025
COUNTRYLANDET Sverige, del 1 (SvtPlay, 59 min, 2025)
Countrymusik – snart hundra år gammal och kanske hetare än någonsin. Genom arkivklipp och nygjorda intervjuer ser vi hur den amerikanska countrykulturen tagit sig uttryck i Sverige, både förr och nu.
   Magnus Broni har rotat i arkiven, Svt och andras.
   Jill Johnson blir inte oväntat affischnamnet på den här serien.
   ”Countryintresset har inte varit större”.
   Cacka Israelsson och ”Gamle Svarten”, 1954. 70 år sedan.
   Countryboom i världen 2025.
   1981 tv på Cirkus. ”Country till folket”.
   Alf Robertson, Kikki Danielsson, Elisabeth Andreassen och Mats Rådberg.
   Bert Karlsson skrockar genom programmet: ”Det måste vara äkta”.
   Jämför Alf med David Ritschard som också finns med i programmet.
   Erika Jonsson och Ina Lundström berättar om sitt intresse för country.
   Alf upptäckte Bobby Bare och började översätta hans låtar till svenska. ”Han tjatade sig fram”. Hamnade hos orkesterledaren Mats Olsson och fick sitt första kontrakt. Hylands Hörna-historien att han 1967 inte fick plats i programmet men kom tillbaka. Och sjöng ”En femöres kola”.
   Kikki Danielsson fick nyckeln till Nashville av stadens borgmästare. Från dansbandet Wizex och dansband till country. ”Svajigt liv”. ”Alla andra har styrt mitt liv”.
Alf Robertson 1972 i Nashville, Tog stopp och levde på ingenting.
   Svensk kristen country blev ett begrepp. Curt & Roland evangeliserade. Björn Bjucke Alriksson i bild på munspel. Country Road nämns i sammanhanget men har ingen plats i övrigt.
   Curt & Roland spelade in i USA med gräddan av amerikanska countrymusiker.. Kristet budskap.
   Mycket arkivmaterial i programmet. Cowboyromantik.
   ”Yellowstone”, tv-serie som har betytt mycket.
   1984. Country på tv. 1970. Rank Strangers med en 22-årig Mats Rådberg på Hylands Hörna sjöng ”Early morning rain”.
   Ordet hästjazz nämndes efter 45 min.
   3 miljoner såg Hasse Andersson på tv. Kvinnaböske blev hans namn, ort i Skåne. Skåntry kallades musiken. ”Arrendatorns klagan” och Änglahund.
   Jill avslutade programmet med att säga att country har blivit töntifierat genom åren.

DYLAN: ”Bob Dylan goes electric” (Otis Gibbs)


4 mars 2025
A COMPLETE UNKOWN (Film bio Filmstaden, Örebro 27/2 2024, 2:20)
DEN ”TOTALT OKÄNDE” BOB DYLAN har tillägnats en film, en faktaspäckad, välgjord och omsorgsfull skildring av ett kort men viktigt kapitel i Dylans långa och mångsidiga karriär som artist. Det utspelar sig huvudsakligen i singer/songwriter-traditionens centrum, New York-kvarteren i Greenwich Village, under det tidiga 60-talet.
   Regissören James Mangolds film har hämtat sin titel från en textrad ur ”Like a rolling stone” som här råkar vara en kontroversiell slutpunkt på berättandet om Dylan från 1961 till 1965. Från den akustiska folkmusikperioden som soloartist, sjukt influerad av Woody Guthrie, till den elektriska utvecklingen som strax ska bli historisk med tidernas bästa kompband bakom sig, The Band. De åren är ju redan vida kända även i allmänna kretsar men får här en både bild-, musik- och historiemässig förklaring.
   Det här är en film som både genuina Bob Dylan-älskare och allmänt intresserade cineaster kan ta till sitt hjärta ty ”A complete unknown” har den underhållande musiken som sitt tydligaste tema.
   Mangold är ju en garant för att filmberättelsen om Bob Dylan ska tolkas på ett både professionellt och begåvat seriöst sätt. Han låg ju bakom filmen om Johnny Cashs liv, ”Walk the line”, för tjugo år sedan och lyckades där ”förvandla” Joaquin Phoenix till en trovärdig Cash. 29-årige Timothée Chalamet tolkar rollen som en 20-årig Dylan med samma dignitet och skicklighet, både musikaliskt där han sjunger och spelar på riktigt och pratar med samma nasalt släpande röst.
   ”A complete unknown” är redan en jublande kommersiell succé, med åtskilliga Oscars-nomineringar på sitt pluskonto, där den hittills relativt okände Chalamet får äran att personifiera 1900-talets...

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.