Blogginlägg från 2025-02-14

Krönika: Augusti 1980

Under de här händelserika åren med mycket ny musik dök det också upp många nya intressanta skivbolag. Jag hade redan skrivit artiklar om engelska Stiff (naturligtvis!) och amerikanska Beserkley och sommaren 1980 tyckte jag att det var dags att uppmärksamma engelska F-Beat. Med profilen Jake Riviera, som några år innan hade startat just Stiff, i spetsen blev skivbolaget hemvist för bland annat Elvis Costello och Nick Lowe.
   Och det var på F-Beat som det mycket efterlängtade albumet med Rockpile skulle ges ut. I samband med min artikel recenserade jag första och enda albumet med The Attractions, Costellos kompband, som just då var aktuellt.


 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/8 1980.

FLYGANDE START MED SÄKRA KORT

SKIVBOLAGET F-BEAT, SOM DEN OFÖRLIKNELIGE engelske rockmanagern Jake Riviera startade tidigt i våras, har fått en flygande start. Med så säkra kort som Elvis Costello och Nick Lowe från scratch är det naturligtvis svårt att misslyckas och med det effektiva sökandet efter nya framgångar i artister som Clive Langer och Carlene Carter har bolaget en ljus framtid i en tid då flesta skivbolag slåss med ekonomiska problem.
...Jake Riviera är en färgstark personlighet inom den engelska rockbranschen. I mitten av 70-talet var han manager åt några grupper, bland annat Chilli Willi och Dr Feelgood, innan han 1976 slog sina påsar ihop med skivproducenten/managern Dave Robinson. Resultatet blev numera legendomspunna skivbolaget Stiff.
   Det dröjde bara ett år innan Jake Riviera, som är en orolig själ, började röra på sig och lämnade Stiff åt ödet och Dave Robinson. Han tog sina ”egna” artister Elvis Costello och Nick Lowe med sig till nystartade Radar, som också kom att bli hemvist för Bram Tchaikovsky och Yachts.
   Också här kände sig Riviera snart besvärad av det allt mer växande bolaget och situationen blev inte bättre när multinationella Warner Bros köpte in sig förra året. Riviera slog sig åter lös.
   Tillsammans med sin begränsade artistskara, nu utökad med den talangfulle gitarristen/sångaren Clive Langer, kom det att bli F-Beat. Och via allt trassel i Rivieras släptåg blev Costellos album ”Get happy”, duktigt försenat men också en naturlig inledning på Rivieras senast skivkomplex, F-Beat.
   Clive Langer är den minst kände i sammanhanget men är inblandad i många framgångsrika produktioner (Madness, Bette Bright, Yachts med mera) borde han vara bekant i rockkretsarna. Dessutom har han ett intressant förflutet i den underskattade engelska gruppen Deaf School som också givit oss redan nämnda Bette Bright och förgrundsgestalterna i Original Mirrors och Planets.
   Mellan 1976 och 1978 gjorde Deaf School två album, ”2nd honeymoon” och ”English boys/working girls”, av vilka den senare, producerad av Robert John Lange, är godkänt bra. Båda deras skivor är nu lätt åtkomliga som cut-out så det lönar sig att leta.

LANGER SKREV DEN GRUPPENS mesta material tillsammans med sångaren Steve Allen, som alltid framträdde under namnet Enrico Cadillac Jr, en starkt Bryan Ferry-influerad typ. Allen leder nu under sitt rätta namn Original Mirrors.
   Nu på sitt första album under eget namn, ”Splash” (F-Beat), gör Clive Langer med sin grupp The Boxes ovanlig rockmusik. Den är gimmickladdad och like uppsluppen som exempelvis Madness. Det är mest originallåtar men versionerna av ”It's all over now” och ”Half as nice” nästan ljusår från sina original.
   Som gitarrist är Langer märkbart tillbakadragen och koncentrerar sig mer på gruppsoundet och produktionen, där han har fått hjälp av Alan Winstanley, Paul Riley och Elvis Costello.
   Langers musik är händelserik och blir i det stora formatet, på album, en aning ansträngd och missar ofta sitt mål. Är bättre anpassad för de små, fräcka singlarna där de geniala arrangemangen kommer mer till sin rätt.
   Att Jake Riviera vill hålla det nya bolaget inom ”familjen” med en begränsad artistskara är uppenbart. Amerikanska sångerskan Carlene Carter, gift med Nick Lowe, är det senaste tillskottet. Hon har uppträtt med Rockpile, ska turnera med Clive Langers Boxes och är i dagarna aktuell med ett nytt album, ”Musical shapes”, som nämnde Lowe naturligtvis producerat.
   Det är på F-Beat som Rockpile ska göra sin hett eftertraktade gruppskiva som tidigare varit omöjliggjord av Nick Lowe och Dave Edmunds separata skivkontrakt. När Edmunds i höst sin sista Swan Song-skiva går han samtidigt över till Riviera, som länge varit hans manager och hans begränsade stall av artister.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.