Blogginlägg från 2019-02-25
50-tal: #13. "Money" (1959)
BARRETT STRONG
Money (that's what I want)
(Tamla)
DET ÄR ALDRIG MÄNGDEN AV HITS, LÅNG KARRIÄR eller kommersiella framgångar som avgör om artisten eller låten är kvalificerad för min lista på 50-talets favoriter. Av artisterna/låtarna jag hittills har skrivit om kan du exempelvis försöka jämföra Moon Mullican , som bara har bidragit till rock'n'roll-musiken med en enda bra låt ("Seven nights to rock") med Muddy Waters som gav ut mer eller mindre klassiska låtar under hela 50-talet.
Det går alltså inte att jämföra artister med hjälp av statistik eller mängdlära och därför hamnade nämnda artister på #16 respektive #32 på min 50-talslista. Jag vill bara förklara den balansgången i mina bedömningar när jag idag presenterar Barrett Strong som 1959 gav ut blott två singlar av vilka en innehöll ett mästerverk som absolut platsar på listan. Som låt en klockren klassiker som John Lennon och The Beatles några år senare gjorde en rent formidabel tolkning av.
Min fascination för det amerikanska skivbolaget Motown har jag återvänt till vid åtskilliga tillfällen tidigare på Håkans Pop, cd-boxen "Hitsville USA" och grupper som Four Tops och Temptations har jag skrivit långa texter om. Men Motown är ju ett musikaliskt fenomen som framförallt är knutet till 60-talet men allt har en början och det är där Barrett Strong-singeln har en betydande roll.
Jag har varit på jakt i samma spår tidigare i min 50-talsserie när jag hade namnet Jackie Wilson i fokus men där jag till slut landade i en grupp, Billy Ward & the Dominoes , där Wilson tidigare hade sjungit. Före detta boxaren Berry Gordy, han som på 60-talet byggde upp Motown-imperiet, började sin musikaliska karriär som låtskrivare åt just Jackie Wilson och The Miracles och för de pengarna grundade han Motown-organisationen i januari 1959. På det bolagets första etikett, Tamla, släpptes Barrett Strongs "Money /that's what I want) som bolagets åttonde singel i augusti 1959.
Men Tamla var än så länge en lokal etikett med begränsad distribution i USA och Barrett Strongs debutsingel blev ingen större hit - då. Därför togs beslutet att i november 1959 återutge singeln på skivbolaget Anna som grundades av Gordys systrar Gwen och Anna. Och där, med distribution av stora Chess, fick singeln större och bättre förutsättningar och nådde en andraplats på amerikanska r&b-listan.
Det lustigt märkliga i sammanhanget är att året innan hade Gordy skrivit en låt tillsammans med Smokey Robinson som fick titeln "Money" och gavs ut av den kommande Motown-gruppen The Miracles...
Det var genom Jackie Wilson, som var skolkamrat med Barrett Strongs syster, som Barrett 1957 fick kontakt med Berry Gordy. Barretts första singel blev "Let's rock" utan någon större respons. Inför nästa singel satt pianisten Barrett i studion och lekte med riffen till Ray Charles "What'd I say" innan introt till "Money (that's what I want)" satt där. Tillsammans med Berry Gordy skrev han färdigt hela melodin och texten skrev båda tillsammans med Gordys sekreterare Janie Bradford.
När "Money (that's what I want)" gavs ut första gången fanns Barretts namn med som låtskrivare men har sedan tagits bort. Gordy menade att det var ett missförstånd att Strong stod som låtskrivare också. En dispyt som under åren växt till en schism, ett övergrepp som Strong inte vill acceptera.
Strong fortsatte ge ut skivor fram till 1964 och ytterligare några år senare var han tillbaka på Motown men som låtskrivare. Från 1967 och några år framåt skrev han tillsammans med Norman Whitfield en lång rad verkligt klassiska hits med "I heard it through the grapevine" sim tveklös höjdpunkt. Samt många låtar till Temptations repertoar där han dessutom bidrog till det bandets utveckling från medelmåttig soulpop till psykedelisk soul med en tydlig politisk riktning i texterna. I låtar som exempelvis "Ball Of Confusion (That's What The World Is Today)", "War" och "Psychedelic shack".
78-årige Barrett Strong lever än idag.
/ HÃ¥kan
| << | Februari 2019 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | ||||
| 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
| 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
| 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
| 25 | 26 | 27 | 28 | |||
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: