Blogginlägg från 2019-02-22

I min skivhylla: Carly Simon (1972)

CARLY SIMON: No secrets (Elektra EKS-75049-2)
Release: 3 november 1972

EFTER DE TVÅ SENASTE VECKORNAS UTFLYKTER Efter de två senaste veckornas utflykter bland något udda skivor med inte alltför stora namn (Bobby Keys och David Peel) är vi denna fredag tillbaka på ganska säker och tämligen allmängiltig musikalisk mark. Den amerikanska sångerskan och låtskrivaren Carly Simon kanske inte tillhör musikhistoriens mest personliga artistskara men hon kan anspråkslöst sätta både singer/songwriter och popsångerska, med en melodiskt soft framtoning, på sitt visitkort.
   Carlys album frÃ¥n 1972, hennes tredje i ordningen, var hennes tidiga kommersiella genombrott (mer än en miljon sÃ¥lda ex) och största förklaringen till framgÃ¥ngarna var albumets mest framträdande lÃ¥t, "You're so vain", som toppade Hot 100 och ocksÃ¥ sÃ¥lde en miljon ex.
   Innan 1972, när Carly Simon "kom in" i mitt liv pÃ¥ allvar, hade hon haft ett par Topp 20-singlar i USA men var för mig ändÃ¥ ett oskrivet blad. De tvÃ¥ första soloalbumen "Carly Simon" och "Anticipation", bÃ¥da släpptes 1971, hade ocksÃ¥ gÃ¥tt mig förbi och rent musikaliskt tror jag "No secret" pÃ¥ förhand hade tagit samma anonyma väg om inte en detalj pÃ¥ skivan gjorde mig riktigt intresserad.
   Nej, det var inte den makalösa singelframgÃ¥ngen med "You're so vain", släpptes samtidigt som albumet, som lockade mig till skivaffären. Inte ens det officiella ryktet att Mick Jagger sjöng pÃ¥ singellÃ¥ten gjorde mig speciellt intresserad fast lÃ¥ten, framförandet och hela inramningen är fantastisk. Nej, det var blott och bart det faktum att Paul McCartney (med fru) medverkade pÃ¥ ett spÃ¥r som gjorde mig till ägare av ännu en skiva ämnad för min Beatles-relaterade skivhylla.
   Förutom de tvÃ¥ för mig obekanta tidigare albumen och de lika okända singelframgÃ¥ngarna hade Carly Simon haft en fem Ã¥r lÃ¥ng men inte särskilt framgÃ¥ngsrik karriär tillsammans med sin syster Lucy i duon The Simon Sisters. Hade en mindre hit 1964 med Lucys tonsatta barnramsa "Winkin' Blinkin' And Nod" och duons repertoar var huvudsakligen riktat mot barn.
   "No secrets" är inspelad i London, i Trident-studion, och Carly hade onekligen en förkärlek för England ty hennes andra album "Anticipation" hade engelsk producent, Paul Samwell-Smith. Som nog förklaras med att Carly dÃ¥ hade turnerat med Cat Stevens som pÃ¥ sina första tidiga skivor producerades av just Samwell-Smith.
   Inför "No secrets" gick budet som producent till den dÃ¥ lovande Richard Perry som snart skulle bli fullfjädrad pÃ¥ sitt omrÃ¥de. Fram till dess hade han producerat sÃ¥ olika artister som Captain Beefheart, Tiny Tim och Barbra Streisand men under resten av 70-talet skulle skaran av klienter växa och inkludera kända namn som Diana Ross, Art Garfunkel, Ringo Starr, Manhattan Transfer och flera Nilsson-album.
   PÃ¥ inspelningarna till "No secrets", som genomfördes under september och oktober 1972 (bara en mÃ¥nad innan release), kompades Carly av den dÃ¥ yppersta studiomusikereliten. Ett stort gäng bÃ¥de engelska och amerikanska musiker som huvudsakligen var kända i branschen, Klaus Voormann, Jim Keltner, Nicky Hopkins, Lowell George (pÃ¥ ett spÃ¥r), med flera). Men där finns ocksÃ¥ den mindre kände gitarristen Jimmy Ryan som hade följt Carly pÃ¥ alla hennes skivor. PÃ¥ 60-talet var Ryan medlem i gruppen The Critters vars största hit var John Sebastian-lÃ¥ten "Younger girl". Här spelar Jimmy bÃ¥de gitarr och bas och anlitas flitigt fast han tillhör det mindre kända manskapet.

NÄR JAG IDAG LYSSNAR PÅ "NO SECRETS" märker jag att jag nog som lyssnare är som folk är mest. Singelhitlåten "You're so vain" har knyckt all min uppmärksamhet från materialet i övrigt ty nu upptäcker jag en artist och låtskrivare som inte är långt efter exempelvis Carole King. Här finns flera melodiska och välsjungna sånger med både personliga och intressanta texter. "The right thing to do", "Embrace me, you child" och "It was easy" skulle inte skämmas bredvid Carole Kings mest kända låtar. Precis som Carole spelar Carly dessutom piano på skivans flesta låtar.
   NÃ¥väl, "You're so vain" är fortfarande en melodi- och innehÃ¥llsmässigt fantastisk lÃ¥t vars text, om en odräglig fÃ¥fäng karl som Carly hade känt, drog igÃ¥ng ryktesspridning modell större och fortfarande pÃ¥gÃ¥r gissningar och insinuationer vem det är hon sjunger om. Allt frÃ¥n Cat Stevens, skivbolagsbossen David Geffen till Warren Beatty och Kris Kristofferson har nämnts. Eller är det Mick Jagger, som utan att ha fÃ¥tt sitt namn pÃ¥ omslaget sjunger karaktäristiskt i refrängen pÃ¥ lÃ¥ten? Vid den här tidpunkten var det vanligt med gästande musiker och sÃ¥ngare pÃ¥ skivinspelningar som ibland uppträdde under pseudonym eller, som i Jaggers fall, uppträdde utan namn. Rättighetsproblem heter nog den klausulen.
   Inte heller Paul McCartney medverkar pÃ¥ skivan under fullständigt namn. Bakom "Paul and Linda" döljer sig givetvis McCartney med fru i kören pÃ¥ "Night owl", en coverlÃ¥t med en nÃ¥gra Ã¥r lÃ¥ng historia bakom sig. Skrevs 1967 av James Taylor som vid inspelningstillfället 1972 "rÃ¥kade" vara Carlys pojkvän och de skulle snart gifta sig pÃ¥ samma datum som releasedatumet för "No secrets". Vilken solskenshistoria! LÃ¥ten har även en annan koppling till McCartney, fanns med pÃ¥ James Taylors debutalbum 1968 (som jag berättade om för nÃ¥gra veckor sedan här) som Paul i högsta grad var personligt inblandad i.
   Carlys "Night owl" är skivans stökigaste lÃ¥t med en skrikig kör, där även Bonnie Bramlett och Doris Troy hjälper till att hojta. Den är lite omotiverat inklämd mellan tvÃ¥ av albumets mest finstämda lÃ¥tar, "It was so easy" och "When you close your eyes". Även Lowell George hjälper till pÃ¥ en lÃ¥t, "Waited so long", för att med sin slidegitarr spräcka upp det genomgÃ¥ende "fina" ljudet pÃ¥ skivan.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.