Blogginlägg från 2019-02-13
INTERVJUER 74-94: Per Gessle (1985)
NÄR JAG TRÄFFADE PER GESSLE FÖRSTA gången våren 1983, när första soloalbumet "Per Gessle" var aktuellt, var han ute på en välorganiserad signeringsturné. Ett och ett halvt år senare hade förutsättningarna ändrats drastiskt, Gyllene Tider fanns inte mer, och jag fångade honom i Örebro privat när andra soloskivan "Scener" skulle släppas fyra dagar senare. Ty Örebro fanns ofta med på hans agenda då hans ekonomiske rådgivare hade och har fortfarande sitt kontor i den staden.
Jag ser i mina noteringar att jag hade kontakt med Per på telefon (035-nummer) 18 oktober 1984, han får min privata postadress och skickar nya skivan som jag dagen efter (lördag) hämtar på huvudpostkontoret. Efter helgen på måndagen 21 oktober kl 14:30 träffar jag honom utanför Nerikes Allehanda-huset i centrala Örebro. Vi sätter oss i ett lugnt rum utanför direktionen på andra våningen och har vårt långa samtal.
Det är en onekligen lite osäker artist jag träffar, som hösten 1985 tror sig veta hur framtiden ser ut men som inte i sin vildaste fantasi kunde ana att 1986 skulle bli ett otroligt händelserikt och framgångsrikt år som skulle påverka honom för resten av hans liv.
För mig förklarar han planerna för nästa år (1986), nästa soloskiva, inspelningar till sommaren och han nämner Clarence Öfwerman som producent. Som han dock inte känner men jag, som hade träffat Clarence vid ett flertal tillfällen när han spelat med Ulf Lundell och Raj Montana Band, förklarar för Per att det är en duktig, trevlig och ytterst skicklig musiker.
Den planerade studiobokningen sommaren 1986 tas över av ett nytt duoprojekt som skivbolaget EMI:s svenska vd Rolf Nygren har tänkt ut. Per och Marie Fredriksson gör sin första inspelning som duo, Pers låt "Svarta glas" har blivit översatt till "Neverending love", som blir en monumental hit. Roxette föds och Per Gessles solokarriär läggs helt på is.
Namnet Roxette (efter Wilko Johnsons Dr Feelgood-låt) hade ju cirkulerat i Gessles krets under flera år. Både som Gyllene Tiders amerikanska namn och som logotype på både Gyllene- och Gessle-skivor under 1984/85.
Den här intervjun publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/10 1985.
Per Gessle efter Gyllene Tider:
"NU ÄR JAG MIN EGEN AMBASSADÖR"
- MAN SKA SLUTA INNAN MAN BLIR KNOCKAD, säger Per Gessle till Allehanda under ett blixtbesök i Örebro förra veckan.
Efter flera år av rykten bestämde sig medlemmarna i Gyllene Tider i somras att skrota gruppen som betydde att Per Gessles nya soloalbum "Scener" blir hans första skiva som "riktig" soloartist.
Gyllene Tider turnerade sista gången våren 1984 men Per besöker Örebro regelbundet tre-fyra gånger om året. Han har sin revisor Janne Beime här som sköter den ekonomiska delen av AB Per Gessle.
- Vi planerar min ekonomi, han ger mig skäll om jag lever för dyrt, säger Per och ler. Utan honom hade man inte haft kläder på kroppen, tillägger han och ser allvarligare ut.
"Scener", Per Gessles andra soloalbum, har blivit försenad i många omgångar sedan den först var tänkt att komma ut innan jul i fjol.
- Jag har tänkt om flera gånger sedan jag startade inspelningsarbetet i november. Det var först meningen att göra ett mycket annorlunda album där moderna, kalla instrument som synt- och trummaskiner skulle blandas med varma, traditionella instrument som gitarrer, oboe och cello. Lite Pete Shelley-inspirerat.
- Jag hade däremot inte skrivit låtarna med den utgångspunkten så idén och tanken höll inte vid inspelningen. Så när jag sedan ändrade mig blev det en mycket mödosam procedur att ersätta trummaskinen med en riktig trummis så att säga från fel håll när all musik redan var inspelad.
Meningen var att Per Gessle skulle göra ett album fylld av låtar med olika klanger och innehåll. Det spektakulära omslaget visar upp den ursprungliga idén.
- Jag har letat gamla bilder hos mina föräldrar och med lite, för att inte säga väldigt mycket, fantasi kan man koppla samman bilderna på omslaget med texterna på skivan. Men jag blev tyvärr förhindrad att använda en bild av Rickie Lee Jones som illustration till låten om henne.
Per jobbar fortfarande ihop med Gyllene Tiders gitarrist Mats Persson och det finns planer långt, långt borta att någon gång stå på scenen tillsammans igen. Men gruppens sista år har Per inget till övers för.
- Vårt sista album, "The Heartland café", gjorde vi på engelska. Ett rent storhetsvansinne! Den var vek, feg och strömlinjeformad och texterna vill jag inte diskutera överhuvudtaget. Vi skulle givetvis gjort en svensk version för marknaden här.
- Även sista turnén var ett misslyckande. Idiotiskt av oss att inte spela våra gamla hits när publiken onekligen ville det.
Men tiden med Gyllene Tider var lärorika år för Per Gessle och han har en mycket klarsynt och intressant förklaring till fenomenet tonårsidoler.
- NÄR VI SLOG IGENOM 1979 VAR JAG TJUGO år och vår dåvarande publik detsamma. Sedan hände allt på en gång och den mer lättflirtade ungdomspubliken hängde på fast vi själva aldrig siktat på att bli några popidoler. Nu är jag 27 år och sålde 50 000 ex av mitt första album (guldskiva), 16 000 mer än Gyllenes sista, och jag är mycket nöjd.
Per skickar oavbrutet låtar till USA i hopp om napp hos något av de stora namnen. Men i Sverige är han redan ett stort låtskrivarnamn och får ständigt beställningar från alla håll.
- Jag har skrivit en låt till Efva Attlings första soloalbum och en text till Lasse Wellanders album som Monica Törnell sjunger.
Dessutom håller Per på att planera sin egen lilla skivetikett, Jimmy Fun, dit han främst söker sångare och duos som han kan skriva låtar åt och producera.
I och med Gyllene Tiders kapsejsande precis inför en skivinspelning står Per Gessle med mycket färdigskrivet material och planerar redan nästa soloplatta.
- Jag hoppas gå in i den ombyggda EMI-studion till sommaren nästa år och släppa ytterligare ett album om ett år. Och sedan möjligen göra en turné nästa höst, säger Per.
- Nu när jag inte behöver hålla isär soloprojekt och Gyllene är det lättare att räkna ut framtiden. Jag är min egen ambassadör och trivs med det, avslutar Per Gessle.
/ HÃ¥kan
<< | Februari 2019 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 |
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: