Blogginlägg från 2011-02-18

Tributes: The Carter Family

"The unbroken circle" (Dualtone, 2004)
Det här är inte bara en tribute-skiva. Det här är också en historielektion och en familjeberättelse av stora mått. Undertiteln ”The musical heritage of the Carter Family” säger något om betydelsen av den här berömda trion som gjorde musikaliska och oförglömliga stordåd mellan 1927 och 1956. Carter Family var AP Carter (som skrivit samtliga låtar här), hans fru Sara och hans svägerska Maybelle. En historia som sedan naturligt fortsatte in i Johnny Cashs och June Carters familjer. Deras gemensamma son John Carter Cash har producerat den här skivan. Carter Cash berättar historien om Carter Family i omslagstexten och varje text till låtarna är tryckta i det snygga cd-häftet.

Tonen är akustisk, arrangemangen bygger på gitarr, fiol, mandolin och röster, många röster. Det är väldigt få inslag av trummor men det svänger grymt hela skivan igenom ändå. Det finns bluegrass i rytmen och ibland inslag av traditionell folkmusik och den lågmälda musikaliska tonen, det glittrande soundet i alla akustiska gitarrer, ger ett väldigt intensivt och seriöst intryck.
   Sedan ger naturligtvis de bidragande artisterna sin gåva till det här projektet. Många har mer eller mindre ett släktband till Carter Family men även utomstående artister som Willie Nelson, Sheryl Crow och Kris Kristofferson bidrar med stort hjärta.
   Här finns många framträdande detaljer men toppas av Johnny Cashs och June Carters närvaro. Den här skivan kom ut några år efter deras död men deras bidrag, förmodligen inspelade mot slutet av deras liv, är mycket imponerande i sin lätt bräckliga ton. Johnnys ”Engine one-forty-three” är så starkt sjungen till akustisk gitarr, mandolin, ståbas och fiol att tiden nästan står still. Och Junes ”Hold fast to the right”, med Johnny i kören, är lika fint framförd den.
   Men även yngre artister som Sheryl Crow gör mycket bra ifrån sig. I sin”No depression in heaven” tar hon all inspiration från Carter Familys original.
   Andra mycket fina ögonblick på skivan är gitarristen Norman Blakes folkmusikinspirerade ”Black Jack David”, Shawn Colvins innerligt hesa röst i ”Single girl, married girl” och det avslutande samarbetet mellan Kris Kristofferson och Nitty Gritty Dirt Band i ”Gold watch and chain”.
   Rosanne Cashs bidrag är dock ovanligt blekt, John Prine gör nästan en rockversion av ”Bear creek blues” och Marty Stuart har gjort en sugande sitarkryddad ballad av låten med den fantastiska titeln ”Never let the devil get the upper hand of you”.

Innehållet:
1. Worried Man Blues - George Jones
2. No Depression in Heaven - Sheryl Crow
3. On the Sea of Galilee - Emmylou Harris with the Peasall Sisters
4. Engine One-Forty-Three - Johnny Cash
5. Never Let the Devil Get the Upper Hand of You - Marty Stuart
6. Little Moses - Janette and Joe Carter
7. Black Jack David - Norman and Nancy Blake with Tim O'Brien
8. Bear Creek - John Prine
9. You Are My Flower - Willie Nelson
10. Single Girl, Married Girl - Shawn Colvin, Randy and Earl Scruggs
11. Will My Mother Know Me There? - The Whites with Ricky Skaggs
12. The Winding Stream - Rosanne Cash
13. Rambling Boy - The Del McCoury Band
14. Hold Fast to the Right - June Carter Cash
15. Gold Watch and Chain - The Nitty Gritty Dirt Band with Kris Kristofferson

/ Håkan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.