Blogginlägg

TisdagsAkademien (30)

TisdagsAkademien 2024, Jag, Olle Unenge och Janne Rindar som sedan våren 2023 har träffats på Makeriet i Örebro varje tisdag (eller måndag, eller onsdag...).

PÅ DEN 30:E RAPPORTEN FRÅN TISDAGSAKADEMIEN kan jag sammanfatta 2026 års första möten, från januari till mars. I slutet på januari firade Akademien sju fantastiska år, där har vi diskuterat musik inom väldigt många olika genrer, och vi har sedan tre år tillbaka haft våra möten i biblioteket på Makeriet i centrala Örebro. Ofta tisdagar men, som ni kan senedan, även andra veckodagar.
   Sedan förra Akademi-rapporten (strax efter årsskiftet) har vi tittat, lyssnat och diskuterat dokumentärer från SvtPlay, både aktuella och historiska, och något enstaka YouTube-program med, i tur och ordning, Patti Smith Group, Jan Johansson, två delar David Bowie, Dolly Parton, Jesper Lindell och Bruce Springsteen.




Onsdag 7 januari 2025
PATTI SMITH GROUP (SvtPlay, 1977 62 min)
Ohämmad, intensiv, suggestiv rockmusik med Patti Smith och hennes grupp i en inspelning från Stockholms konserthus den 3 oktober 1976. Vi får bland annat höra Pattis Smiths högst personliga tolkning av "Land", Rolling Stones-låten "Time is on my side", Lou Reeds "Pale blue eyes", och Pattis egen "Redondo beach".
   Patti Smith, före detta journalist, konstnär och poet, numera rockartist, berättar i en inledning till programmet om sig själv och sin inställning till rockmusiken.
   Medverkande: Patti Smith, Lenny Kaye, Ivan Kral, Jay Dee Daugherty, Andy Paley, Reporter: Lennart Wretlind. Producent: Helén Elmquist och Krister Nathanaelson.
   Patti: ”Bob Marley är sexig, Television och Lou Reed är bra”.
   En vältalig och uttrycksfull Patti bär samma t-shirt i intervjun som på konserten.
   Albumet ”Radio Ethiopia” släpptes samma månad (oktober 1976) som konserten på Konserthuset i Stockholm.
   Låtar: ”Redondo beach”, ”Free money”, byggs upp från piano till fullständig rockmusik. Uppskattande publik. ”Pale blue eyes” (Lou Reed) i medley med ”Louie Louie”. Lou skrev låten om en svensk pojke. ”Ask the angels”. Lenny Kaye-solo.
   Intro: recitation. ”Time is on my side”, Lenny Kaye läser i introt. ”Ain't it strange”. Kaye-solo. Lång och improviserad version. Patti el gitarr och solglasögon. Intro. Mycket ljud. ”Radio Ethiopia”, experimentell och improviserad rock. Gick ner på knä, låg på golvet. Mycket ljud. Spelade personlig gitarr. ”Rock'n'roll nigger”.
   Andy Paley, keyboards. ”Gloria”. Byggs upp. Extralåt: ”Land” som går över i ”Land of the thousand dances”.
   Patti presenterade bandet: ”Ivan Kral is a nigger”. Och så vidare...

BOB DYLAN-podden "Vi snackar Dylan": Jag valde ”If you see her, say hello” med Amanda Bergman som gäst.




Tisdag 13 januari 2025
JAN JOHANSSON - en liten film om en stor konstnär (SvtPlay, 2018, 29 min)
Det tar bara någon sekund så vet man. Några takter och Sverige breder ut sig med sjöar och skogar, åkrar, ängar, berg och forsar. Jan Johanssons musik. Men kan man spåra något av hans kommande storhet när han tjugo år gammal sitter vid pianot i Söderhamn och hans mor sätter på bandspelaren när hennes son övar på Schubert, Mozart, Haydn och andra stora mästare?
   I den här filmen får Jan Allan och Georg Riedel besvara den frågan, efter att ha hört den allra första ljudinspelningen med Jan Johansson, utan att veta vem som spelar.
   Film av Tom Alandh och Heleen Rebell.
   En 12-årig Jan vid pianot. Familjen spelade in och filmade mycket i familjen. Jan övade mycket på familjens piano.
   ”Han har 25 år kvar att leva”. (1932-1968)
   Till stora delar en sv/vit dokumentär.
   Jans sex år yngre lillasyster Maj Knutsson berättar.
   Tom Alandh kontaktade Jan Allan och Georg Riedel med de gamla ljudinspelningarna och frågade vad de tyckte om pianospelet.
   Jan: ”Otäckt spännande”. ”Välartat och oefterhärmligt” utan att veta vem som spelade. ”Känsla i fingertopparna”. ”Märklig teknik”.
   Jan var lågmäld och fåordig.
   Riedel: ”Han spelade fel men det kan man stå ut med”. Schubert. ”Upright piano”.
   Radiojazzgruppen. ”Emigrantvisa” från 1961.
   Folkmusik tillsammans med Dompan, Rune Gustavsson och Georg Riedel.
   Han hade klurig humor. Och lite galenskap. Tajming i pianospelet. Fint anslag.
   Han tänkte ta tåget men krockade med bilen...

DYLAN: Janne valde: Ett litet kort exempel på hur myterna breddas och byggs upp omkring dessa två storheter en slags sagoform,




Torsdag 22 januari 2025
DAVID BOWIE: Sista akten DEL 1 (SvtPlay 45 min, 2025)
David Bowie var alltid mer än en musiker - han var en ikon i ständig förändring. Nu får vi följa Bowies sista kreativa kapitel, med konstnärlig återuppståndelse och extraordinär kreativitet - allt under hans sista decennium då han ännu en gång förnyade sig och vägrade vila på gamla triumfer.
   Tio år efter hans död berättar de som stod David Bowie nära hur han fortsatte att tänja på gränserna - allt från Glastonburys Pyramid Stage till att konfrontera sitt förflutna, experimentera med framtidens internet, skriva sin första musikal och skapa “Blackstar” - albumet som visade världen varför han var och förblir oersättlig.
   Engelsk dokumentär från 2025.
1. 90-tal, framtid och Glastonbury
   ”Han visste att han skulle dö”
   1983 i Sydney. Ännu en ny image. ”Let's dance”. Gitarristen Earl Slick: ”Det var stort”.
   David Bowie tillhörde 70-talets mest inflytelserika artister.
   1989. Tin Machine, hård rock. Bröt mönstret med sitt sound. Reeves Gabrels, gitarristen, berättar.
   Pepsireklam med Tina Turner. ”Det finns ingen poäng med att blicka tillbaka”.
   1967. Producenten Tony Visconti: ”En av mina bästa vänner”.
   Dana Gillespie och Rick Wakeman berättar.
   Mellotron och sampling. Tidigt.
   1971 Glastonbury, den engelska motsvarigheten till Woodstock.
   Ville vara konstnär.
   ”Changes”, live i Glastonbury.
   1973 efter Ziggy Stardust. Mike Garson, keyboards, berättar om introt på konserten. Turnépremiär i New York.
   Gary Kemp, Spandau Ballet: ”Bowie var vår Elvis”. ”Rockens Miles Davis” sa Garson.
   1991. Journalisten Jon Wilde, Melody Maker, berättar hur han sågade Bowie i en recension.
   Dokumentären avslutas tillbaka till 1976 och ”Young americans” och soul.

DYLAN: Olle valde: ”Hank Williams, Johnny Paycheck och Townes.Van Zandt”.




Tisdag 27 januari 2025
DAVID BOWIE: Sista akten DEL 2 (SvtPlay 45 min, 2025)
2. 00-tal, Blackstar och slutet
   ”Starman”. Rymden på bild. ”Hur finner man ett syfte i livet?
   1994. Rave. Han var inte intresserad av britpop.
   Moby Goldie och Bowie jobbade ihop.
   Klubben Blue Note på Hoxton Square.
   Rave i tält. Tao Jones Index, grupp, Bowie spelade saxofon.
   ”Little wonder”. Vacker bra musik till svåra komplicerade filmer.
   Drum 'n' bass. Dylan Jones, författaren, berättade.
   1999. Millennium-skiftet. Ingen brydde sig då om Bowie.
   Glastonbury-festivalen. 2000. Först var han och festivalen ointresserade men det vände och han blev huvudartist. Man kunde vädra förändring, typiskt Bowie. Nytt årtusende.
   Gitarristen Reeves Gabrels var 10 år yngre än Bowie.
   Glastonbury. Inledde med ”Greensleeves” med Mike Garson på keyboards. Gail Ann Dorsey på bas. Davids stora comeback inför ett folkhav med minst 250 000 i publiken. Alla höll andan...
   ”Wild is the wind” var första låten. Klagade på halsfluss men sjöng perfekt.
   ”Life on Mars”. Gitarristen Slick var tillbaka
   2004. ”Reality”-turné. Blandade nytt och gammalt.
   Han hade ”muskelkramp”. Hjärttack. Akut operation i Tyskland.
   8 jan 2013 släpps singeln Where are we now? Visconti förklarar.
   Skör och välförmulerad låt.
   Cellgiftsbehandling.
   Jason Lindner, keyboards, på. ”Blackstar”-albumt. ”Han ville fokusera på musiken.
   Januari 2016 dör Bowie efter en 18 månader lång kamp.
   Dokumentären saknar gitarristen Mick Ronson och filmregissören Johan Renck.

BOB DYLAN-podden "Vi snackar Dylan": Jag valde ”Where are you tonight (Journey through dark heat)” med Julia Finnsjö som gäst.




Tisdag 24 februari 2026
DOLLY PARTON: Countrystjärnan som förenar USA (Svt, 2025, 52 min)
Med över tusen skrivna låtar och mer än 100 miljoner sålda album är Dolly Parton den mest hyllade och älskade countrysångerskan genom tiderna. 2026 fyller hon 80 år, och hennes inflytande är större än någonsin. Hon ses som en levande legend - inte minst av dagens popstjärnor som Taylor Swift och guddottern Miley Cyrus - och har samtidigt fått en helt ny publik genom Tiktok, där hon nu hyllas av yngre generationer.
   I dag är hon både countrystjärna, feministisk ikon och en oväntad brobyggare i ett djupt polariserat USA. Hur kunde Dolly Parton som länge betraktats som en kitschig karikatyr, ta steget från underdog till en av de mest enande gestalterna i amerikansk kultur? Och varför fortsätter hon att fascinera, oavsett ålder, politisk hemvist eller musiksmak?
   Fransk dokumentär från 2025.
   ”Hon är countrystjärnan som förenar USA”
   ”Jolene” inleder dokumentären givetvis. Live med sin jätteperuk med hår. 60 år lång karriär.
   Engagerade sig i Black Lives Matter.
   ”Blandar ytligt prål med äkta djup”
   Hon var fjärde barnet av tolv. Religiösa sånger.
   Pratade om whiskey. Moonshine och White Light.
   Jack Applejack spelade banjo.
   Bodde 40 km från Nashville som hon lämnade 17 år gammal.
   Låten ”Dumb blonde” (Curly Putnam).
   I en trio med Porter Wagoner som chef. The Porter Wagoner Show. Dolly ville bestämma och skrev egna låtar.
   1974 bröt Porter samarbetet. Dolly skrev ”I will always love you”.
   Någon beskrev Dolly som en kvinna med ”tilltagna kurvor”.
   Dokumentär på engelska med dubbade intervjuer.
   Blev sedan popstjärna och arbetskvinna.
   Glödhet på 70-talet. Gjorde fem filmer, bland annat ”9 to 5”
   1985 opererade hon bort livmodern.
   Sad Ass Songs. Låten ”Down from Dover” med Marianne Faithfull.
   Ingenting om samarbetet med Linda Ronstadt och Emmylou Harris som Trio1987 och 1999.

DYLAN: Janne: Handlar egentligen om Willie Nelson.




Tisdag 3 mars 2026
JESPER LINDELL: From Muscle Shoals to Memphis (YouTube, 26:42. 2026)
Jesper, bandet och producenten Björn Pettersson pratar svenska men det är textat på engelska.
   Muscle Shoals Sound Studio. Bandet står som turister och får historiebeskrivningen berättad av teknikern Colin Tott. ”Här satt Keith Richards och sket och skrev tredje versen till ”Wild horses”.
   Dokumentära inspelningssekvenser blandas med Jespers kommentarer på amerikansk engelska som förklarar situationen och hans förebilder från just den här studion.
   Björn: Det här är en Once in a lifetime-upplevelse.
   Några Stones-riff i introt till ”Respect yourself”.
   Utdrag av låtar från den färdiga skivan med körer och blås.
   ”Det är som att komma in i en kyrka”, säger musikerna.
   Björn förklarar att bandet är försenade efter flygstrul via Montreal och Nashville innan de kommer till Muscle Shoals där Björn och Jesper redan är.
   Bandet gör sig hemmastadda och bekant med studion och tänker på alla historiska händelser i just den studiomiljön. Det bläddras bland skivor som är inspelade där. Duane Allman, Cher, Bob Dylans ”Slow train coming” med mera.
   Björn: ”Det här är en fest. Tänk på det. ”Sjukt att vi är här” säger pianisten Carl Lindvall.
   Låtarna var inte repeterade innan. Pianointrot till ”Drift away” med blås här.
   Jesper sitter och sjunger.
   ”If love was money”, ”Pretend I never happened” och ”I've got a thing about you baby”.
   Sedan blaskig öl på en amerikansk veranda.
   Efter en natts sömn och en dags inspelningar: ”Inte så bra som vi tänkte” säger Jesper.
   Björn: ”Ni bekräftar inte varandra”.

DYLAN: Dickey Betts' opinion of Bob Dylan.




Tisdag 10 mars 2026
WE WANT THE FUNK! (SvtPlay, 2025, 1:22)
Följ med på en svängig musikalisk resa som utforskar funkens historia och rötter. Från bakgrunden i Afrika, i soul och jazz och till det explosionsartade genomslaget under 1970-talet. Så, vad är då funk? Det vet man när man hör det! Och känner det...
   En film av Stanley Nelson och Nicole London. (USA, 2025)
   James Brown inleder programmet, inte så överraskande.
   ”Rytmen!” ”Upphöjd känsla”. ”Andlig upplevelse”. ”Svartas musik”
   American bandstand, mycket dans men inte funk. Det var vitt så det skrek om det.
   Temptations. Motown. Berry Gordy Jr. Motown använde sig av koreografer. Soul? Pop?
   Marcus Miller, Nona Hendryx, Carlos Alomar berättar.
   Svarta protester över landet.
   Svettig James Brown och två trummisar. Alomar: ”Man blir attackerad av svänget”
   ”Say it loud I'm black and I'm proud”. En lovsång i funkgenren.
   Inget var viktigare än James Brown. Simple och komplext.
   Takten med ”The one” var viktig.
   David Byrne pratar. ”Vibrerande molekyler”. Groove.
   Sly & the Family Stone. ”All we need is a beat” Hippiefunk.
   Larry Graham, spelade bas med en tumme.
   Psykedelisk soulfunk. George Clinton. Först Motown sedan Funkadelic/Parliament.
   Bernie Worrell, speladre bas på synt.
   Labelle ”Lady marmalade”
   Ohio, den stora funkstaden. Prince. Minneapolis-soundet.
   Fela Kuti, afrobeat. r&b med afrikansk stil.
   Manu Dibango.
   Elton Johns ”Benny & the Jets”, r&b-stil. Svarta älskade låten.
   David Bowie: ”Fame” (Bowie/John Lennon/Alomar)
   Talking Heads. ”Burning down the house”.
   Funk var grunden till hiphop. Run DMC. Skivspelaren blev ett instrument.

BOB DYLAN-podden "Vi snackar Dylan": Jag valde ”It's all good” med Helena Gill som gäst.




Onsdag 18 mars 2026
BRUCE SPRINGSTEEN – Born in the USA (SvtPlay/K Special, 2024, 52 min)
Originaltitel: Citizen Bruce, The American Pal
Svensk berättare: Kristoffer Lundström.
   Bruce Springsteen är en av rockens allra största och älskad av flera generationer - vars skildringar av USA fortsätter att engagera. I dokumentären följer vi resan från en enkel uppväxt i New Jersey till att bli en global rocklegend och en stark röst i det amerikanska samhället.
   Trots sin stora berömmelse förblir Springsteen en gåtfull gestalt. Genom arkivmaterial tecknas ett porträtt av en motsägelsefull artist, sliten mellan längtan efter offentlighet och behovet av närhet, där den orubbliga lojaliteten till sitt band E Street Band och fansen genomsyrar både musiken och karriären. Genom sitt starka berättande har Springsteen överskridit rockens gränser och blivit en symbol för amerikansk kultur - med musik som tycks spegla en hel nations själ.
   Fransk dokumentär från 2024.
   Dokumentären inleds med ”Born to run”, genombrottsskivan 1975 för Bruce
   Obama: ”I'm the president but he's the boss”.
   Bruce: Jag var alkemist.
   Grovkorniga gamla konsertbilder. ”Galen publik”
   Han är besviken för att inte låten blev en hitsingel. USA #23 UK #56.
   Live augusti 1975 på Bottom Line i New York. Martin Scorsese och Robert De Niro i publiken. Bruce till publiken ”Are you talking to me?” Uttrycket blev med i filmen Taxi Driver.
   18 november 1975 kommer Bruce och bandet till Europa för första gången. ”London is ready” på skyltarna utanför Hammersmith Odeon.
   Bruce var redan då kritiskt inställd till USA.
   Född i Freehold, New Jersey. Med irländska/italienska rötter. Uppvuxen i kyrkan som influerat många av hans texter.
   ”Elvis kom med ett nytt språk”. ”Ett nytt sätt att vara amerikan”.
   Första influensen: Doo wop. Och Bob Dylan. ”Dylan kom och gav oss orden”.
   Väldigt långhårig Bruce på bild.
   Bruce kom fram samtidigt som Elliot Murphy och John Prine.
   Mer suddiga konsertbilder.
   Jon Landau (John Landau i dokumentären)
   Bruce skildrade arbetarnas USA.
   Vi får kort höra en demo på låten ”Vietnam”, en förlaga till ”Born in the USA”.
   Nebraska. 1985. Han ville vara ifred.
   Engagerade sig i välgörenhet. Sjöng om världens orättvisor.
”We take care of our own”, en låt från ”Wrecking ball”. Tre grammy-nomineringar.

DYLAN: Janne valde "If not for you", nya orientaliska synvinklar på Dylans uttryck från andra kulturer.

/ Håkan

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.