Blogginlägg från 2025-06-25

Sommarlektyr: ”Abbey Road”

DAVID HEPWORTH
Abbey Road
(Penguin Books, 2022)

NÄR JAG STÅR FRAMFÖR BOKYLLAN MED MUSIKBÖCKER på Waterstones drar sig mina blickar gärna mot Beatles-relaterat material och jag hittar nästan alltid några intressanta böcker som jag har missat. Det händer aldrig på samma sätt när jag surfar böcker på hemsidor för Akademibokhandeln, Adlibris eller Bokus. I alla fall inte på samma smått magiska sätt.
   Så när jag stod där på Waterstones i Kingston upon Thames i början på juni hittade jag den engelske musikjournalisten David Hepworths tre år gamla bok om Abbey Road som mest av allt handlar om inspelningsstudion på 3, Abbey Road NW8 i Londons St John's Wood-område.
   Den studion, som egentligen är fyra olika studior, började fungera som inspelningsplats redan 1931 men huset byggdes 1830 som ett bostadshus. Huset köptes 1929 av Gramophone Company Limited, ett skivbolag som senare skulle ändra namn till EMI som är en förkortning av Electrical and Musical Industries, som kanske inte många vet.
   Studiokomplexet är mest känd genom åren där Beatles spelade in säkert 95% av sina skivor och det är fortfarande en stor mängd musikintresserade turister som vallfärdar till platsen och vill fotograferas gående över det berömda övergångsstället på gatan utanför studion. Det ikoniska fotografiet på framsidan på bandets ”Abbey Road”-album, där de fyra gruppmedlemmarna spatserar, togs 8 augusti 1969 och många vill än idag återuppleva den händelsen.
   Paul McCartney har skrivit ett kort förord om sitt första besök i studion 1962 och författaren Hepworth har skrivit ett introkapitel som handlar om just turisterna som trängs vid övergångsstället på Abbey Road. Vilket gör att jag dras till sajten Earth Cam där jag genom kameran på plats kan få uppleva vad som händer irl och det är nästan omskakande att se mängder av människor än idag, nästan 56 år senare, störa trafiken med skåpbilar, bussar, taxi och privatbilar på alla dygnets timmar.
   Det är min första upplevelse i boken vars fyra första kapitel handlar om nästan förhistorisk tid bland tenorer, klassisk musik, jazz och sångaren Al Bowlly, ett namn som jag aldrig tidigare har stött på.
   Bokens första fyra kapitel, som inkluderar åren kring andra världskriget och Glenn Miller, är lite tunglästa och mindre intressanta men när den klassiskt skolade George Martin äntrar historien 1950 blir det mer spännande. Då som anställd på EMI-skivbolaget Parlophone känns berättelsen modern fast det ska dröja många år innan Martin ska stråla samman med Beatles. Ett möte sommaren 1962 mellan ”gamlingen” George Martin, 36 år gammal, och ungdomarna i Beatles.
   Den händelsen beskrivs naturligtvis detaljerat och den allmänt kända Beatles-historien löper som en röd tråd genom många av de följande kapitlen. Bland annat vill Hepworth kalla inspelningen av ”She loves you” 1 juli 1963 magisk. Och det värmer undertecknad ty den låten symboliserar genombrottet av mitt stora Beatles-intresse med start i november 1963.
   Mellan alla Beatles-anekdoter, med bland annat ett ”Sgt Pepper”-kapitel, dyker det upp många andra Abbey Road-inspelade artister och grupper som Cliff Richard, Hollies, Roy Harper och senare Steve Harley. Plus alla mer eller mindre kända producent- och teknikernamn som Norman Smith, Ron Richards, Geoff Emerick, Ken Scott, Phil McDonald och Alan Parsons.
   Boken avslutas med några mindre spännande och ickemusikaliska kapitel där företag säljs och skivbolaget EMI lite tråkigt tynar bort.
   Studion på Abbey Road, som lite ”ödmjukt” har kallats The Most Famous Recording Studio In The World, har alltid kallats Abbey Road men det var faktiskt först 1976, många år efter Beatles existens, som den fick det officiella namnet Abbey Road. Fram till dess hette den EMI Studios.

FOTNOT: David Hepworths bok har en lång lista med böcker, bibliografi, som har hjälp författaren med information, bland annat Brian Southalls ”Abbey Road”, Geoff Emericks ”Here, there and everywhere” och George Martins ”All you need is ears” men jag saknar Mark Lewisohns ”The complete Beatles recording sessions” (Hamlyn/Octopus/EMI, 1988).
   Lewisohns bok är en minutiös genomgång av Beatles samtliga inspelningar och olika tagningar med kommentarer. En oerhört fantastisk källa till Beatles musik.

/ Håkan

#54: RONNIE SPECTOR

#54: RONNIE SPECTOR: Try some, buy some (Apple, 1971)



/ Håkan

Englandslistan: 24 december 1966

JULAFTON 1966, CHRISTMAS EVE I ENGLAND, toppade Tom Jones listan med en cover på låtskrivaren Curly Putmans ”Green, green grass of home” som den amerikanske countryartisten Johnny Darrell hade spelat in första gången 1965. Tom Jones version, toppade Englandslistan i sju(!) veckor, kom faktiskt aldrig in på Tio i Topp men låten firade stora framgångar på Svensktoppen med Jan Malmsjö som 1967 sjöng Stikkan Andersons svenska text ”En sång, en gång för längesen”.
   Beach Boys legendariska låt ”Good vibration” var på väg ned på listan efter att ha toppat den två veckor i rad i slutet på november. Four Tops fantastiska ”Reach out I'll be there” är också på väg ner på listan efter att ha toppat den i oktober/november medan skivbolagskollegorna i The Temptations klättrar långsamt åt andra hållet med ”(I know) I'm losing you”
   Av låtarna som klättrade snabbast på den här veckans lista märks ”Save me”, ännu en hit för gruppen Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich, Cliff Richards ”In the country”, ”Any way that you want me”, Troggs med ännu en Chip Taylor-låt, och ”Happy Jack”, ännu en fantastisk Pete Townshend-låt på The Whos singel. Bland snabbklättrarna på listan har vi också Walker Brothers ”Deadlier than the male” som jag erkänner att jag faktiskt har noll koll på. Den amerikanska trion gjorde mest covers men det här är en originallåt skriven av Scott Walker
   Creams fräcka singel ”I feel free” är också på väg upp för listan och kommer så småningom som bäst nå en 11:e-plats.
   A veckans nykomlingar på 50-listan är det Georgie Fames ”Sitting' in the park” so0m når högst.
   MIN FAVORIT PÅ LISTAN: Small Faces ”My mind's eye”.

/ Håkan

Håkan Gustafsson 10/08: Brillijant skiva/grupp! Förutom dina referenser så har jag alltid tyckt att de...

Björn Amberfält 8/08: Instämmer till fullo! Hade den stora stora ynnesten att få närvara vid turné...

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.