Blogginlägg

Underhållande glädje och stort engagemang

Alla bilder: Jan-Ola Sjöberg

RICHARD LINDGREN & OLLE UNENGE
STÅ, Örebro 24 maj 2023
Konsertlängd: 20:06-20:51 och 21:12-22:08 (106 min)
Min plats: Stående ca 5 meter från scenen.

NU ÄNTLIGEN HAR DET BLIVIT DAGS att sammanfatta Richard Lindgrens senaste visit i Örebro och de norra länsdelarna. När det gäller Lindgren och Unenge har gränsen mellan artist och vän med kraft suddats ut. Under onsdag, torsdag och fredag blev det förutom konserter många pubbesök, boulespel (Richard är sedan flera år en hängiven boulespelare...) och annat som knyckte tid från viktiga analyser av konserter.

FÖR NÄSTAN EXAKT 4 ÅR SEDAN stod jag också fem meter från den tajta duon Lindgren och Unenge på STÅ och njöt av en rad Dylan-låtar. Igår fick jag samma känsla av underhållande glädje när paret upprepade sin ”show” som hyllade Bob Dylan på hans 82 årsdag. Numera också med pianot till värdefullt ackompanjemang.
   Det här gamla och numera också strävsamma paret bor visserligen 50 mil (Malmö/Örebro) från varandra men deras samarbete fungerar smärtfritt och naturligt, som om de alltid har spelat tillsammans fast de aldrig repeterar.
   Det var återigen en ynnest att få uppleva Richard som med en stark och personlig röst tar rejält tag i Dylan-repertoaren som sedan Olle följsamt broderade med utsökt gitarrspel på sitt akustiska instrument. Det här var en personlig konsert som på två set närmade sig två timmars längd och musikaliskt befann sig långt från covertraditionens opersonligt bleka genre.
   Med ett hurtligt ”Happy Birthday, Bob” drog onsdagskvällens konsert igång på ett fullpackat och trångt STÅ. Samspelet mellan de här (far)bröderna var sedvanligt perfekt och spontant i en repertoar som sitter i ryggraden (och hjärtat) hos de båda Dylan-älskande artisterna.
   Konserten (se ursprunglig setlist nedan) startade med stort engagemang med ”She belongs to me” och ”Positively 4th street” och fortsatte lite förutsägbart med ”Don't think twice it's allright” och ”I'll be your baby tonight”. Planerade ”Early morning rain” sparades till extralåtarna, som en hyllning till dess låtskrivare Gordon Lightfoot (som avled för några veckor sedan) som var en mentor för Bob Dylan, och första avdelningens slutlåt blev den instrumentala ”Nashville skyline rag” med blixtrande gitarrspel av herr Unenge.
   Engagemanget från ”scen” var på topp från start i den här konserten men energin i låtval och arrangemang blev än mer kraftfullt i konsertens andra avdelning. Som inleddes med ”Just like Tom Thumb's blues” och ”One more coffee for the road” och fortsatte med ”Love minus zero/No limit” för att mot slutet nå konsertens höjdpunkter.
   För ett ögonblick fick konserten en lite allvarligare ton när Olle Unenge framförde ”Farväl vackra Sara” som är hans svenska version av ”Farewell Angelina” som han sjöng för sin unga dotter som avled i cancer.
   En fantastisk ”You ain't going nowhere” stoppade duon in i konserten utan att den fanns med på ursprunglig setlist. Tillsammans med ”Tomorrow is a long time”, sedvanligt på både engelska och svenska, och ”You're gonna make me lonesome” avslutades konserten med en allsångskryddad ”Forever young” strax efter tio på kvällen. Och som sagt blev Gordon Lightfoot-hyllningen ”Early morning rain” kvällens final.



/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.