Blogginlägg

Tributes: Ewan MacColl

"Joy of living - A tribute to Ewan MacColl" (Cooking Vinyl, 2015)

URSÄKTA, JAG FÖRSTÅR ATT EWAN MacCOLL är värd en hyllningsskiva på 21 låtar över två cd men för mig personligen var han ursprungligen bara känd för två låtar, ”The first time ever I saw your face” och ”Dirty old town”. Och min beundran för dottern Kirsty MacColl, känd sångerska och låtskrivare, har tagit överhand i mitt musikintresse. Kalla mig gärna oinitierad och okunnig i ämnet Ewan MacColl ty de 19 övriga låtarna på den här hyllningsskivan är mig på förhand obekanta. Med de begränsade förutsättningarna i bakfickan växer mitt intryck av innehållet till något riktigt stort.
   Min ambition att plocka fram intressanta tributskivor har främst två orsaker. 1. Att hitta tämligen undanskymda unika inspelningar med kända artister. 2. Att i speciella fall lära mig mer och läsa på om hyllningsobjektet i fråga.
   Ewan MacColl kallas ofta skotsk sångare och låtskrivare men han är faktiskt född i Salsford i Lancashire, av skotska föräldrar för många år sedan, 1915. Han föddes för övrigt med namnet John Henry Miller och jag har inte riktigt förstått när och varför han började kalla sig för Ewan MacColl. Han började sin musikgärning att samla på sig folkmusiklåtar och var som en skotsk motsvarighet till amerikanen Alan Lomax som gjorde ungefär samma sak i både USA och Europa.
   Som kommunist var MacColl speciellt intresserad av politiskt kommenterande sånger och började snart skriva egna låtar i ämnet. Över 300 sånger skrev han och vid sidan av hans egna inspelningar var det en mängd olika artister som har spelat in hans låtar, bland annat The Dubliners, Elvis Presley och Johnny Cash.
   På sitt sätt att skriva låtar var väl Ewan MacColl som en europeisk variant på Woody Guthrie och Pete Seeger. Och det finns ju en parallell med just Seeger i MacColls liv. Han gifte sig nämligen 1977 med Petes halvsyster Peggy och det är deras barn, Neill, Callum och Kitty som till stora delar ligger bakom det här hyllningsalbumet.
   74 år gammal avled Ewan MacColl 1989 och albumet "Joy of living - A tribute to Ewan MacColl" är för mig en rent fantastisk introduktion till hans liv och sångproduktion för, som redan sagts, är min erfarenhet av hans låtar bristfällig. Och artisterna som bidrar här är både naturligt och ibland lite udda valda vilket ökar på spänningen och nyfikenheten i låtmaterialet.
   Det här är ett dubbelalbum med många intressanta höjdpunkter och några få mindre transportsträckor. Och allt är inspelat med både stor respekt och känslighet, ofta i lågmälda arrangemang som understryker det starka innehållet i texterna och många melodier med ett traditionellt ursprung.
   Först fascineras jag av de för mig okända namnen bland artisterna och det är ett rent nöje att söka upp deras rötter i musikvärlden. Damien Dempsey, irländsk sångare från Dublin, inleder storartat. Sjunger starkt till ett komp med framträdande fiol och whistle. Den unga engelska duon The Unthanks och Karine Polwart imponerar också.
   På skivan finns också många rötter till musikaliska familjer som engelska The Watersons och amerikanska Wainwright. Som Norma Waterson, avled för ett år sedan, som sjunger ”Moving on song” med en lite bräcklig men oerhört känslig stämma. Hennes man. Martin Carthy, sjunger också känsligt i ”I’m Champion At Keeping ‘Em Rolling” till akustiskt gitarrkomp. Jag rekommenderar också lyssning av närbesläktade dottern Eliza och Lal Watersons dotter Marry.
   Wainwright-familjen representeras av Rufus och Martha Wainwright, Loudon Wainwrights och Kate McGarrigles barn, i den mycket fina ”Sweet Thames, slow softly” där de i texten seglar förbi både Kew och Isleworth.
   De tunga hörnstenarna bland artisterna, Paul Brady, Christy Moore, Billy Bragg och Steve Earle sviker inte heller. Earle är inte så brysk i sin sång som han brukar vara på sina egna skivor, svalutar sitt bidrag helt accapella.
   Pulp-sångaren Jarvis Cocker är ett udda namn i sammanhanget men överraskar med en lågmäld ”The battle is done with”. Och Blue Nile-sångaren Paul Buchanan får det stora ansvaret att tolka ”The first time ever I saw your face” och gör det med den äran.
   Den engelske sångaren David Gray bidrar ofta på tributeskivor, har gjort det tidigare på hyllningar till Leonard Cohen och John Martyn, och avslutar den här skivan med en underbart fin och lite bräcklig version av titellåten.


Disc 1
1. Damien Dempsey – Schooldays Over
2. Martin Carthy – I’m Champion At Keeping ‘Em Rolling
3. The Unthanks – Cannily, Cannily
4. Seth Lakeman – The Shoals of Herring
5. Marry Waterson – The Exile Song
6. Jack Steadman & Jamie MacColl – The Young Birds
7. Dick Gaughan – Jamie Foyers
8. Eliza Carthy – Thirty-Foot Trailer
9. Chaim Tannenbaum – My Old Man
10. Steve Earle – Dirty Old Town
11. Jarvis Cocker – The Battle Is Done With

Disc 2
1. Paul Buchanan – The First Time Ever I Saw Your Face
2. Paul Brady – Freeborn Man
3. Norma Waterson – Moving On Song
4. Karine Polwart – The Terror Time
5. Martin Simpson – The Father’s Song
6. Christy Moore – The Companeros
7. Billy Bragg – Kilroy Was Here
8. Rufus & Martha Wainwright – Sweet Thames, Flow Softly
9. Kathryn Williams – Alone
10. David Gray – The Joy of Living

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.