Blogginlägg från 2022-06-06

Tajt country med Winchester Widowmakers

Postad: 2022-06-06 17:51
Kategori: Live-recensioner



THE WINCHESTER WIDOWMAKERS
Sommarscen Innergården Slottsgatan, Örebro 6 juni 2022
Konsertlängd: 16:02-16:41 (39 min)
Min plats: Sittande ca 17 m från scenen.


IDAG PÅ EFTERMIDDAGEN ”FIRADE” vi nationaldagen med en gratiskonsert utomhus med The Winchester Widowmakers. På den lilla gården mellan STÅ Pinxtios & vänner och Boulebar stod en scen där femmannabandet från Kumla gick upp strax efter fyra och genomförde en akustiskt baserad konsert som musikaliskt rörde sig kring den svängiga countrygenren.
   Med tre akustiska gitarrer i frontlinjen äger Winchester Widowmakers ett sound som är lika tajt som charmigt och välarrangerat med tre sångare som möter upp varandra på ett underbart sätt i de mer konventionella låtarna. Men den här gruppen kan röstmässigt mer än så. När trummisen stegade fram till mikrofonen och tillsammans med de andra framförde en accapella-låt blev det både personligt och unikt.
   Gruppens repertoar fungerade förvånansvärt bra utomhus i eftermiddagssolens strålkastare och fick publiken på ett väldigt gott humör.

/ Håkan

ÖREBRO LIVE #94: Imperiet 1987

Postad: 2022-06-06 07:58
Kategori: ÖREBRO LIVE 100

ÖREBROKONSERTEN MED IMPERIET, förstärkta med Fläskkvartetten, tidigt 1987 var fjärde gången jag upplevde bandet live i den här staden. Tidigare hade det varit på klubbar som Rockmagasinet och Lord Nelson men under 1985 och 1986, när de spelade in tolkningar av Evert Taube (”Balladen om briggen 'Blue Bird' av Hull”) och Bellman (”Märk hur vår skugga”) plus samarbetet med Fläskkvartetten hade bandets publik växt och nu blev Idrottshuset platsen för deras konsert.
   Med starka rötter i Ebba Grön uppstod först parentesen Rymdimperiet innan Imperiet började producera skivor 1983. Efter några medlemsförändringar blev Imperiet en fast enhet 1985 med Thåström, sång/gitarr, Christian Falk, bas, Per Hägglund, saxofon/orgel, och Fred Asp, trummor.
   I november 1986 hade Imperiet släppt sitt femte album, "Synd". En skiva där Fläskkvartetten medverkar på tre låtar med sina stråkar. Samarbetet gjorde att kvartetten också följde med på gruppens vinterturné. Kvartetten Jonas Lindgren, violin, Örjan Högberg, viola, Mattias Helldén, cello och Sebastian Öberg. cello, hade precis utökats med Johan Söderberg, slagverk. Men Flälskkvartetten hade ännu inte givit ut några skivor i eget namn.





Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/1 1987.

NYPREMIÄR FÖR IMPERIET I ÖREBRO

IMPERIET
med Fläskkvartetten
Idrottshuset, Örebro 2 januari 1987


Nypremiär på Imperiets vinterturné och årets första konsert blev en lång upplevelse. 19 låtar under 90 minuter men ändå inte en helgjuten triumf inför drygt tusen pigga personer i publiken. Det blev en berg-o-dal-bana där topparna visserligen infann sig ofta men kvalitén dalade också några gånger till märkbart låg nivå.
   Konsertkvällen inleddes på ett spännande och annorlunda sätt med Fläskkvartetten under ledning av Jonas Lindgren på violin. En slagverkare hade utökat stråkkvartetten och bjöd på ett fascinerande slagsmål med en cymbal.
   Kvartetten är ett kultband i huvudstaden och fick även här en förvånansvärt god respons med sin udda musik som är en märklig mix av en psykedelisk Frank Zappa och ett regelrätt soundcheck.
   Sedan gjorde Imperiet entré med siréner och blåljus och öppnade med "Fred" och "Var e' vargen", en normalt sett direkt däckande inledning men nu stod vi i publiken som mänskliga frågetecken och förstod absolut ingenting.
   I detta Idrottshus med minimal akustik har vi genom åren blivit vana av lokalens minst sagt oberäkneliga ljudåtergivning, , men Imperiets start av konserten var något av bottenrekord. Thåström var bara visuellt närvarande men det lät som om han stod utanför Idrottshuset och sjöng.
   Ljudmixaren gjorde sedan det enda rätta, han höjde ljudvolymen med fortsättningsvis lyckosamt resultat.
   Lika lite som jag kan bedöma en grammofonskiva efter dess konvolut ("Synd"-omslaget är präktigt fult) kan jag påstå att Imperiet-grabbarna tappat fotfästet i verkligheten för att de står i startgroparna för internationell karriär.
   Thåström står fortfarande med båda fötterna i rockmusiken men gör dessvärre allt för att ta sig därifrån. "Synd" är ingen rockplatta och live är de låtarna tyngre men inte alltid bättre.
   Albumlåtarna levde på sin luftighet, de klaviaturskimrande arrangemangen som nådde sin toppnotering när Fläskkvartetten förenade sig med Imperiet på scen i mitten av konserten.
   Efter trilogin "Österns röda ros", "Cosmopolite" och "Bibel", alla med stråkförstärkning, var jag övertygad om att konserten var på väg mot historiska höjder men annars så klassiska låtar som "C C Cowboys" och "Du ska va president" fick aldrig sin maximala utformning.
   Ingen Bellman och ingen Taube i dagens Imperiet-repertoar men jag tyckte att den avslutande och mycket storslagna "Innan himlen faller ner" var full kompensation. Då var Thåström som allra bäst vare sig han låg eller stod på scenen och sjöng.
   Extralåtarna blev en ren transportsträcka med "Kickar" och "Blå himlen blues" plus en version av Sex Pistols gamla "Bodies" som var mer kuriosa än något annat.

Låtarna:
Fred
Var e' vargen
D-D-D-D (dum-dum-dollar-djungel)
Vad pojkar vill ha
Offret
Saker som hon gör
Tennsoldat och eldvakt
Alltid rött, alltid rätt (+Fläskkvartetten)
Österns röda ros (+Fläskkvartetten)
Cosmopolite (+Fläskkvartetten)
Bibel (+Fläskkvartetten)
C C Cowboys
Du ska va president
Kom ihåg! (den fria världen)
Surabaya Johny
Innan himlen faller ner (+Fläskkvartetten)

Extralåtar
Kickar
Bodies

Extra extralåt
Blå himlen blues

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (181)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Juni 2022 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.