Blogginlägg

ALL TIME BEST #69: "Ljus i natten"

MAGNUS LINDBERG: Ljus i natten (Harvest/EMI, 1999)

NU SKA JAG EN GÅNG FÖR ALLA klart konstatera att Magnus Lindbergs enda soloskiva från 90-talet är mycket bättre än det osedvanligt bleka Kjell Andersson-skivomslaget. Åren i ”supergruppen” Grymlings hade gjort Magnus alldeles för rik och alldeles för lat. Efter den gruppens två framgångsrika album, ”Grymlings” (1990) och ”Grymlings II” (1992) med legendariska Lindberg-låtar som ”Jag kan gå ända till Kina” och ”Allt som jag kan ge dig”, ”glömde han bort” sin solokarriär. Tio år efter sitt förra soloalbum kom plötsligt ”Ljus i natten” som just var ett positivt ljus i mörkret men på grund av ett ganska anonymt skivomslag har den till och från hamnat på undantag i en annars intressant skivproduktion.
   1999 gjorde Magnus Lindberg alltså en magnifik comeback som skivartist. Hans 80-tal hade varit fyllda av oerhörda succéer men också långa inaktiva pauser och uppehåll. Efter de mycket uppmärksammade åren med Grymlings blev det lite för mycket av både det ena och det andra för Magnus som drog sig undan från både bransch och uppmärksamhet.
   Men våren 1999 var han tillbaka med en ny soloskiva. Under sin "storhetstid" som soloartist, 1978-1982, var Magnus starkt förknippad med EMI-stallet av artister. Och efter en 17 år lång paus tog han åter upp samarbetet med skivbolaget i allmänhet och sin käre mentor Kjell Andersson i synnerhet. På "Ljus i natten" är Magnus starkare och mer övertygande än kanske någonsin.
   Bakom det överraskande simpla Kjell Andersson-omslaget döljer sig en skiva som är enkelt och odramatiskt inspelad där melodierna och texterna är det viktigaste och utanpåverket, arrangemangen, kommer i andra hand. Producenten Billy Bremner, som spelar fenomenala gitarrer på skivan, är naturligtvis också ansvarig för soundet. Som den här gången inte styrs av teknik eller finesser utan låter instrumenten gitarr, bas/keyboards (Kaj Söderström) och trummor (Pelle Alsing) i ren Rockpile-anda bara är naturliga förmedlare av melodierna.
   Visserligen ett litet begränsat komp men ibland, ”En ensam varg” och ”För oss”, kommer skivstudioägaren Micke "Nord" Andersson in och spelar en alldeles rysligt vacker och effektiv slidegitarr.
   Lika bra som Magnus kan beskriva ren kärlek, eller saknaden av densamma, kan han också beskriva det hårda och kalla i samhället där han alltid försvarar de fattiga och de svaga. På ett personligt sätt står Magnus med båda fötterna på jorden och låter känslorna vägleda genom de både poetiska och personliga textraderna som andas både vemod och överlevnadsinstinkt.
   Inledningen med "Sanningen" är andlöst imponerande i sin rasande framfart. Den rastlöse Magnus låter dessutom stark och frisk i luftrören medan han ivrigt staplar intensiva textrader på varandra. Helt enligt hans gamla modell ”jag springer runt och springer...”.
   Resten av skivan blir en häftig resa via vemodig ballad ("Ser du"), rak rock ("För oss"), country ("När jag ser dig"), snabb pop ("Aldrig mer igen"), cajunrock ("En ensam varg"), rockabilly ("Himlens port"), Neil Young-inspirerat ("Dansa med mig") och en fantastisk "Jag har aldrig vart i Memphis" till det avslutande utropstecknet "En dag som alla andra" med Wille Crafoords text. Magnus har skrivit en av sina vackraste melodier till en text om det då förestående hysteriska millennieskiftet.
   "Ljus i natten" kanske inte överträffar 80-talsalbumet "Röda läppar" men albumet är däruppe på en exklusiv nivå. Och jag fick under åren många tydliga indikationer av Magnus själv att han tycker samma sak ty många låtar överlevde i många år i senare års scenrepertoar. Sju låtar från ”Ljus i natten” blev ryggrad på hans sista akustiska konsert som jag upplevde på Twang i Stockholm i november 2018. Magnus kunde den unika konsten att skriva låtar som passade lika bra med band som utan. Nästan tre år senare ekar textrader känsligt i mitt outplånliga minne av Magnus: ”Det är så långt att gå/Men bara hälften om man är två”.
   "Ljus i natten" var inte bara Lindbergs comeback till EMI. Det var också comeback för den legendariska engelska skivetiketten Harvest som hade sina största framgångar på 70-talet. Ulf Lundells två första album gavs ut på Harvest.

”SANNINGEN” är en knockout-start på Magnus Lindbergs album ”Ljus i natten”.



/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.