Blogginlägg

Fredagskväll jag sent ska glömma

Postad: 2021-08-29 16:47
Kategori: Live-recensioner

Foto: Jan-Ola SjöbergNisse Hellberg personifierar ”han som får jobbet gjort”.




Bilder: Carina ÖsterlingNisse Hellberg och hans band, ibland med munspelaren Knock Out Greg och extrabasisten Tobias Einestad, fick jobba i motvind och idogt duggregn. Men ingenting påverkade det musikaliska till det sämre.

Foto: Carina ÖsterlingDavid Ritschard, vid mikrofonen, och hans stora band bjöd på progginspirerat låtmaterial.

NISSE HELLBERG/DAVID RITSCHARD
Mosebacketerrassen, Stockholm 27 augusti 2021
Konsertlängd: 19:31-20:05 (DR, 34 min) 20:34-22:00 (NH, 86 min)
Min plats: Sittande till höger ca 10 m från scenen


NISSE HELLBERG PÅ MOSEBACKETERRASSEN i Stockholm i fredagskväll blev en konsertupplevelse som jag sent ska glömma. Inte tack vare Nisses sedvanligt perfekt genomförda uppträdande. Nej, det var ett utomhusevenemang, med stor påverkan av yttre förutsättningar, som genomfördes i blåst och regn där kända pandemirestriktioner också satte många käppar i hjulet för att skapa en trevlig stämning inför några hundra frusna själar i publiken. En konsert med snopet slut och utebliven extralåt.
   I motvind och ett idogt strilande regn gjorde Nisse och hans band allt som stod i deras makt för att bjuda på en konsert med en repertoar hämtad från en majoritet av skåningens soloskivor. För nästan exakt på dagen ett år sedan släppte Nisse sitt senaste album, med den just nu motsägelsefulla titeln ”Goda tider rullar in”, men innehållet på den skivan spelade ingen direkt huvudroll i fredagskväll. Lite synd i mina öron, skivan har ett njutbart cajundoftande sound och många starka låtar, men han har ju en genuin repertoar att välja från i övrigt så de nästan 90 minuterna på scen blev ändå en genomgående stark upplevelse. Då gifte sig rutin och närvarokänsla på ett klart underhållande sätt.
   Konserten hade dessutom en överraskningseffekt som jag tror att jag aldrig tidigare har upplevt. Efter sju låtar bytte bandet basist! Då, precis innan ”M/S Colinda”, kom Tobias Einestad in och tog över ståbasen från Ubbe Heed i några låtar. Då blev det lite mer show och lite mer rockabillyinspirerat innan ordinarie basisten kom tillbaka och avslutade konserten.
   En annan överraskning var när Nisses band till och från utökades med munspelaren Knock Out Greg (Greger Andersson) och höjde både tempo och arrangemang ett snäpp. Och tillsammans med det övriga bandet bjöds det på sedvanligt traditionell rock'n'roll på svenska med texter som är så perfekt formulerade att underhållningsvärdet var på topp under hela konserten.
   Textrader som ”Äntligen väder” (i ”Doft av läder”) och titlar som ”Vilken tur att vädret finns” påverkade inte vädrets makter medan ett intensivt duggregn irriterat studsade in mot Nisse och bandet. Den som alltid skicklige gitarristen Janne Lindén, provokativt i solglasögon, gasade på rejält tillsammans med Nisses egna fantastiska gitarrinsatser. Och bakom satt trummisen Marcus Källström och höll repertoaren på rätt kurs. Lindén fick för övrigt ett eget solonummer i den instrumentala ”Misirlou”, titellåten från ”Pulp fiction”-soundtracket, där han som virtuos visade upp både snabbhet och känsla.
   Nisse passade också på att hylla Peps Persson genom att framföra ”Upp eller ner” från mitten av 70-talet.
   Under ordinarie sets sista låt, ”Nån måste få jobbet gjort”, passerade klockan 22:00 som visade sig vara absolut sista klockslag för levande musik från scenen på Mosebacketerrassen. Så när alla väntade på den annars obligatoriska och mycket passande finallåten ”Kul att ses tack och adjö” kom Nisse in ensam på scenen och förklarade snopet att konserten var slut. Så han och bandet fick aldrig en chans att bokstavligen tacka sin trogna konsertpublik som blöta men ändå nöjda och tillfredsställda kunde konstatera att Nisse Hellberg trots allt är tillbaka på scen.
   Den lokale kultartisten David Ritschard inledde kvällen på ett för mig överraskande sätt. Med ett stort band i ryggen, bland annat steelguitar, fiol och två körtjejer, sjöng han sina progginspirerade poplåtar till stort jubel bland delar av publiken.


Håller min dörr på glänt
En doft av läder
Låt kvasten gå
Det tog ingen tid alls att förlora dig
Lyckans lok
Flod av eld
Nu smet katten in till grannen igen
M/S Colinda
Upp eller ner
Det goda livet blir min grav
Farväl lev och lär
Leva ett vildare liv
Blues ABC
Misirlou
Stjärnan i mitt liv
Tufft jobb
Vilken tur att vädret finns
Nån måste få jobbet gjort

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (182)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Augusti 2021 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.