Blogginlägg

Kjell Anderssons skivor (3)

Postad: 2021-03-12 14:34
Kategori: Kjell Andersson

VI FORTSÄTTER IDAG MED KJELL ANDERSSON-TEMAT genom att utforska vinylhyllorna, titta tillbaka i historien och lyssna på de gamla skivorna. Jag presenterar innehållet på skivan, citerar min autentiska då aktuella recension i Nerikes Allehanda och ger slutligen dagens omdöme om skivan.



BARK: Ritual (Hi Fidelity/EMI, 1985)
Producerad av Kjell Andersson och Niklas Strömstedt
Design: Kjell Andersson

Efter de framgångsrika åren bakom Ulf Lundell fick gitarristen Janne Bark göra ett soloalbum fast i gruppformat. Mestadels eget låtmaterial, två texter av Lundell.
   Min recension i Nerikes Allehanda 7 maj 1985: ”Bark, mest känd som tuff gitarrist, sjunger ganska känsligt och för tankarna mer till Per Gessle än Ulf Lundell. Produktionen, arrangemangen och låtarna har en tidlös karaktär.”
   Dagens omdöme: Märkvärdigt tunn röst har påverkat soundet på hela albumet i allmänhet och den svenska versionen av Neil Youngs ”Cinnamon girl” i synnerhet. Trots fina gitarrer är det här mer pop än rock. En produkt från lagom-landet Sverige.


ANNE-LIE RYDÉ: Den sista flykten (EMI, 1987)
Producerad av Dagge Lundquist
Design: Kjell Andersson

Anne-Lies tredje soloalbum som toppar allt hon har gjort på skiva (5:a på min årsbästalista) men halsproblem ställde in turnéer och det definitiva genombrottet som liveartist blev inställt.
   Min recension i Nerikes Allehanda 10 mars 1987: ”Hon sjunger annorlunda, bättre och mer omfångsrikt. Tidigare har hennes njutbara röst seglat i de högre nivåerna mest hela tiden. Nu har hon styrkan att hålla igen och upptäcka andra dimensioner med sin röst.”
   Dagens omdöme: Stark sånginsats, fina låtskrivarsamarbeten, med bland annat Mauro Scocco, Mikael Rickfors och Per Gessle, och ny producent är nyckeln till det goda resultatet. Anne-Lie har själv skrivit texterna till hela albumet och hennes kompband har kollektivt arbetat fram arrangemangen som ger skivan en helhet.


LASSE LINDBOM: Svarta rosor & vit R&B (Hi Fidelity/EMI, 1984)
Producerad av Lasse Lindbom
Design: Kjell Andersson

Efter många år i Lasse Lindbom Band och hårdjobbande producent gör han äntligen en soloskiva där maskiner och programmering spelar huvudrollen.
   Min recension i Nerikes Allehanda 6 november 1984: ”Framgångsrik producent har gått in för lite modernare tongångar fast som sångare är han ojämn. Får hjälp av bland annat Lindberg och Lundell (som skrivit skivans svagaste låt) men största insatsen gör Marie Fredriksson på keyboards och skönsång.”
   Dagens omdöme: Fram till 1984 får vi beskriva Lindbom som en old school-producent men här tar han steget in i den moderna världen med hjälp av en stor maskinpark. Det låter som fullständig lekstuga bland ”instrument” som heter DX-7, Juno 106 och JX-3P och på vägen lyckas de massakrera en John David Souther-låt.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (455)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (171)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (142)
Örebro (19)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2021 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Mikael Bodin 18/06: Tack Håkan för som alltid intressanta analyser. Jag gillar också Playback-box...

Jocke 15/06: Finns på YouTube nu: https://www.youtube.com/watch?v=dXA2Xkm4UfI...

L-Å Madelid 7/06: Sorry, missade att du nämnde Zombies i artikeln och att Tages och Hep Stars kn...

L-Å Madelid 7/06: Hallå Håkan! Jag ser att du missat några konserter. The Zombies spelade på ...

Kjell J 2/06: Lou Barlow är väl sedan ganska länge tillbaka i Dinosaur Jr....

Jan Arne Martin Lennell 31/05: Tack Håkan för en intressant recension! Har ännu inte lyssnat (dök upp i bre...

Johan S 31/05: Lysande! Har gått varm hela helgen. ...

Janne Lennell 22/05: Ser fram mot listan över favoritskivor. Tror vi kommer ha en del gemensamma fav...

Tommy Jonsson 22/05: Vet inte om det är sant men det påstås att publikljudet inte blev speciellt b...

Peter 17/05: Vart tog Live at the Grand Opera House Belfast med Van Morrison vägen?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.