Blogginlägg

LIVEALBUM #27: U2

U2: ”Under a blood red sky” (Island, 1983)

20 AUGUSTI 1983. DET ÄR DATUMET NÄR U2 kom in i mitt liv på allvar. Jag hade visserligen, unikt och exklusivt kan tyckas, sett U2 på lilla trånga och enormt mysiga Marquee på Wardour Street i London redan i november 1980 men den konserten var mer ett resultat av ren tillfällighet som jag var helt oförberedd på. Och den irländska rockgruppen var då ny och orutinerad och hade precis tagit sina första små steg på en karriär som decennier framöver bara skulle växa och växa.
   Det stora mäktiga steget mot gruppens kultstatus och enorma popularitet tycker jag inleddes just den här ovannämnda lördagen i augusti 1983. Och då var det med tv:ns hjälp, direktsändningen av Rockpalast från utomhuskonserten vid Lorelei, den 132 meter höga klippan på floden Rhens högra strand vid Sankt Goarshausen, där det förutom U2 bjöds på ett antal kända grupper på konsert.
   Rockpalast var ett tyskt populärt liveprogram med rockmusik som jag under främst 70-talet minns för de långa nattliga direktsändningarna, över stora delar av Europa, med tre-fyra grupper som körde rejält långa konserter inför tusentals människor i publiken.
   Efter många år i inomhuslokaler började Rockpalast 1981 att sändas från utomhusscenen i Lorelei och 20 augusti 1983 var det alltså dags för en lång oförglömlig sändning, från dagsljus till sen kvällstid i mörker. Dagen inleddes med Dave Edmunds med band, inklusive Billy Bremner, och en 17 låtar lång konsert som efter en paus fortsatte med U2 som fick 13 låtar på sig att åstadkomma ett oförglömligt ögonblick framför tv:n. Bilder på en livlig och stundtals våghalsig Bono som klättrade ut i publiken sitter fastetsade på näthinnan än idag. Fem av bandets låtar från just den konserten återfinns på liveskivan ”Under a blood red sky”.
   Skivan beskrivs som mini-LP och har en lite kortare speltid, drygt 34 minuter, än konventionella album. Men det är åtta låtar (tre är inspelade i USA i maj och juni samma år) av väldigt hög kvalité, både musikaliskt och tekniskt med rutinerade Jimmy Iovine som producent.
   U2 var i augusti 1983 än så länge ett tämligen orutinerat band men hade ändå tre album bakom sig när de steg upp på scenen i Tyskland (se hela konserten nedan). Låtarna på ”Under a blood red sky” är huvudsakligen hämtade från gruppens tre första album, ”Boy” (1980), ”October” (1981) och ”War” (1983), plus deras allra första singel "11 O'Clock Tick Tock".
   Det här var som sagt tidigt i U2-karriären med en ganska begränsad repertoar att välja ur men energin och självförtroendet var det inget fel på. Gitarristen The Edge, utan varken mössa eller hatt, spelade samma musikaliska huvudroll som han har gjort i alla tider. På ”New year's day” spelar han verkligen piano och gitarr samtidigt. Men kompsektionen, trummisen Larry Mullen Jr och basisten Adam Clayton, är minst lika viktig för gruppens personliga och unika sound. Kanske än mer tydligt på en liveinspelning.
   Med fem singellåtar på skivan får man väl analysera urvalet av låtar som det bästa och mest kända med gruppen vid den här tidpunkten. Gruppens då kanske mest kända låt, ”Sunday bloody Sunday”, gavs dock aldrig ut på singel i England men framstår här som skivans färgstarkaste ögonblick. Men jag har drabbats av tvivel kring uppgiften, på skivomslaget, att låtens inspelning här är hämtad från Rockpalast-sändningen. Här presenterar Bono låten på engelska (”this is not a rebel song, this is 'Sunday bloody Sunday') medan han på den autentiska tv-sändningen stakar sig fram på tyska i en lång monolog innan låten inleds...
   Just här, hösten 1983 (skivan släpptes i november), skulle det dröja ett år innan U2 skulle nå den riktigt höga musikaliskt personliga nivån på skiva, med ”The Unforgettable fire” som första mästerverk, men just det här liveögonblicket var och är oförglömligt.

SIDE 1

1. "Gloria" (U2) 4:32
2. "11 O'Clock Tick Tock" (U2) 4:34
3. "I Will Follow" (U2) 3:36
4. "Party Girl" (U2) 2:52

SIDE 2

1. "Sunday Bloody Sunday" (U2) 4:55
2. "The Electric Co." (U2) 5:18
3. "New Year's Day" (U2) 4:29
4. "40" (U2) 3:36



/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.