Blogginlägg från 2019-10-27

Spelglädje som gränsar till överdos

Foto: Carina Österling
RICHARD LINDGREN & OLLE UNENGE
Björnes Källare, Örebro 27 oktober 2019
Konsertlängd: 16:23-17:51 (88 minuter)
Min plats: Sittande lite till vänster några meter från scenen.

DET FINNS INGEN HEJD PÅ UNENGES och Lindgrens produktivitet, kreativitet och sann och äkta spelglädje. I natt nåddes jag av nyheten att Richard Lindgren förlängde sin Örebro-vistelse och petade in ytterligare en spelning i staden på söndagseftermiddagen. Nu var planen att enbart spela nya originallåtar av material som aldrig framförts live tidigare. Ambitionen var god och i mina öron vansinnigt intressant och spännande men det blev inte riktigt som planerat. Och det brukar det inte bli när två så rutinerade men spontant drivna artister träffas...
   Bob Dylan-programmet var ju egentligen passé men med äkta konnäsörer i publiken blev det nästan omöjligt att inte svänga in på Nobelpristagarens repertoar för tredje dagen i rad. Men vi fick också, som utlovat, en hyfsad portion intressanta nyproducerade låtar som gjorde konsertögonblicket till något riktigt unikt och bra.
   Originallåtarna var mitt stora fokus på konserten och jag fick min dos fullständigt tillfredställd. Olle gjorde några snillrikt poetiska sånger på svenska, ”Vykort från Koster” (med ursprung från Olles irländska intresse) och ”Det regnar på Mallorca”, och Richard bjöd på några rejäla höjdpunkter från materialet han skrev i Italien för några veckor sedan.
   ”Cinghiale grin song” var en poetisk och kraftfull sång om vildsvin(!), djur som vistades runt Richards hus i bergstrakterna norr om Milano och ”Going down to Meliflora” måste bli hans nya hitlåt. En fantastiskt effektiv rocklåt med en refräng som satte sig i hjärnan första gången jag hörde den. ”A walk in the dark” lät som en typisk Dylan-låt men var också ett nytt Richard-original. Medan ”Stranger on the river”, skriven tillsammans med italienaren Francesco Montesanti, var betydligt stillsammare och ekade lite Leonard Cohen.
   Apropå Cohen så var Richards version av ”So long, Marianne” en av eftermiddagens höjdpunkter när han verkligen tog ut svängarna och bjöd på ett stort temperament i speciellt refrängen.
   Det som utlovades som en ganska kort och begränsad konsert växte spontant till nästan en och en halv timme lång väldigt imponerande konsert inför en liten men entusiastisk skara människor.

Dunce's cap
Billy 4
Cinghiale grin song
Det regnar på Mallorca
Vykort från Koster
Going down to Melaflora
Quinn the eskimo
Stranger on the river
Trivsam liten bar
Early morning rain
Senor
Just like Tom Thumb's blues
So long, Marianne
As I went out one morning
A walk in the dark
She belongs to me
Love minus zero/No limit

/ Håkan

Ännu en Dylan-hyllning i legendarisk lokal

Bilder: Anders Erkman
Foto: Carina Österling

RICHARD LINDGREN & OLLE UNENGE
Björnes Källare, Örebro 26 oktober 2019
Konsertlängd: 16:13-16:49 och 17:11-17:53 (78 minuter)
Min plats: Sittande lite till vänster några meter från scenen.

INFÖR ETT 30-TAL SPECIALINBJUDNA musikvänner fortsatte det strävsamma paret Lindgren & Unenge på lördagseftermiddagen sina ”utgrävningar” i Bob Dylans till synes gränslösa låtskatt. Efter fredagens konsert på Pennybridge Arms äntrade duon scenen i en musikalisk historisk lokal på Nygatan i Örebro, där den legendariska skivbutiken LP-skivan låg mellan 1974 och 1983. Där nere i källaren på numera Björnes har en naturlig och intim musikscen växt upp med väggar snyggt dekorerade av vännen Anders Erkmans livefotografier.
   Inte alls överraskande hade Lindgren & Unenge grävt fram ytterligare Dylan-låtar som de tidigare inte hade framfört i Örebro. Inför en koncentrerat intresserad publik blev det en ljudmässigt perfekt konsert med två artister som andas spontanitet och musikalisk skicklighet. Fast den här gången saknades helt någon planerad låtlista, allt bestämdes inför varje ny låt. Spontant som sagt men inte ett dugg slarvigt för det. Det var återigen en ynnest att få uppleva Richard Lindgren sjunga ut ordentligt och njuta av Olle Unenges snillrikt klockrena kompande på gitarr i en akustisk perfekt lokal.
   De Dylan-initierade experterna i publiken diskuterade textrader från alla versionerna av låten ”Billy” som Dylan skrev till filmsoundtracket ”Pat Garrett & Billy the kid” men själv fick jag nya favoriter i låtar som ”Senor” och ”One more cup of coffee”. Den senare låten avslutade hela konserten och med stor kraft i sin röst tog Richard ut svängarna rejält när han presenterade sin gudomliga tolkning. Känslosamt och imponerande eller ville han bara överrösta pladdret i baren en trappa upp?

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.