Blogginlägg

INTERVJUER 74-94: Ulf Lundell (1980)

1980 VAR ULF LUNDELL MER POPULÄR än någonsin tidigare men det gick fortfarande att träffa honom för en intervju på tu man hand. Märkligt nog minns jag inte exakt intervjutillfället (skäms på mig!) men när jag analyserar intervjutexten måste det ha skett på eftermiddagen 13 oktober innan den första konserten (av två) i Örebro. Att vi sedan befinner oss på Ulfs hotellrum måste betyda att intervjun inträffade på Hotell Continental där Ulf och bandet bodde i två nätter.
   Just det sista vet jag med säkerhet för efter Ulf Lundells konsert följde jag med i turnébussen till hotellet där det blev en spontan men vad jag minns lugn fest i frukostmatsalen. Långtifrån något ”svineri” som kvällstidningarna ville beskriva det i slutet på turnén. Vid samma tillfälle gjorde jag dessutom en intervju med trummisen Ingemar Dunker om hans tv-galna intresse. Det finns dessutom ett bildbevis på ögonblicket när vi anländer till Continental en sen och dimmig måndagkväll i oktober (se vänster).
   Under Lundell-turnéns första datum följde fotografen Håkan Wretljung Ulf och bandet i hälarna. Allt dokumenterades och publicerades sedan i boken ”Det är långt mellan lycka och leda” (1981) där Ulf i prosaform beskrev turnén och alla känslor runt om.
   Turnén hade haft premiär samma vecka (Mora, 10 oktober) och kvällen efter åkte jag och fotograf Anders Erkman till Västerås för att förbereda inför Örebrobesöket 13 och 14 oktober.



Den här intervjun publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/10 1980.

Ulf på rekordturné med bok och film på gång:
”LEDIGHET ÄR ETT HELVETE”

ULF LUNDELL, POET, ROCKMUSIKER OCH FÖRFATTARE, är i Örebro. Uppståndelsen är givetvis stor, de två konserterna utsålda sedan lång tid tillbaka och succé är därför helt given. Han känner sig också hemma i stan då han har varit här fem-sex gånger tidigare.
   - Det är lite speciellt i Örebro. Vissa relationer har gjort att det alltid gått bra här. Lasse Wellander och Mats Ronanders närvaro har väl betytt något.
   Ulf är arbetsnarkoman och har många järn i elden för närvarande. Är just nu inne i en rekordstor (40 konserter på två månader) turné, skulle gjort en film och ska, efter turnén, börja skriva på en bok som är planerad till nästa höst.
   - Ledighet är ett helvete, semestern ett problem. Max en vecka innan det börjar krypa i fingrarna igen, säger Ulf och öppnar fönstret till det kvalmiga hotellrummet.
   Ulf Lundells skivproduktion är nu ansenlig och det börjar bli allt svårare att tillgodose alla önskemål på konserterna.
   - Det är svårt att välja ut låtar. Man vill göra så mycket men är tidsmässigt bunden fast vi gör en konsert på över två timmar.
   Konserten innehåller ingen akustisk avdelning lik den förra året. Är du missnöjd med det egna gitarrspelet?
   - Jag tyckte det gick bra förra året men jag vill variera och hade ingen större lust att göra om det i år.
   Turnébandet är i stort sett intakt från skivinspelningen av "Längre inåt landet" med undantag för Janne Andersson som inte fick ledigt från lumpen.
   - När Janne föll bort blev vi blinda. Tänkte först använda Arne Arvidsson men det blev till slut Nane Kvillsäter som är ett naturligt val då han till vardags ingår i Lasse Lindbom Band. Vi behövde ett proffs som snabbt kunde hoppa in. Nane fick tre dagar på sig.
   Mats Ronander har alltså återvänt till gänget efter avstickare till ABBA och Tomas Ledin.
   - Det är skönt att ha Mats tillbaka i kompet och han har på några år gått framåt enormt som gitarrist.
   Trots det fina samspelet inom gruppen är det en tillfällighet att kompet ser ut som det gör. Ulf förnekar att det är en fast grupp.
   - Ska man ha en fast grupp måste man turnera året runt. Fördelen är att man kan hålla sig med en större repertoar och kan kanske göra konserter upp till tre timmar.
   Ulf har notstället kvar sedan förra året.
   - Ja, säger han och skrattar, jag är väl lat. Det är som att sjunga noveller men efter ett par-tre gig till så kan vi nog skippa det.
   Ulf högaktar verkligen Chuck Berry och hans rockmusik.
   - Det går aldrig att göra Chuck Berry riktig rättvisa men jag finner ett visst nöje i att göra svenska texter till hans enorma rocklåtar. Hörde förresten att han ibland spelade fel vid inspelningen men att de ändå behöll felaktigheten. Fantastiskt, utropar Ulf och ler med hela ansiktet som han ofta och gärna gör.
   Den planerade filmatiseringen av ”Sömnen” ligger just nu på is och det blir förmodligen ingen film.
   - Filmmanuset är färdigskrivet men ingen vill ha det, säger han lite dystert. Boken handlar om turnélivet och en del scener till filmen var planerade att göras just under den här turnén. Det ska dock göras en filmdokumentär för tv direkt efter den här turnén.
   Ulf lider inte av någon skrivkramp och tycker inte det är någon större skillnad att skriva texter till låtar eller böcker.
   - Det är formatmässigt en viss skillnad men innehållet kan i vissa fall överensstämma.
   Känner du dig besvärad av uppståndelsen kring ”Stackars Jack” och den debatt kring dig som knarkfilosof?
   - Man behöver personer som syndabockar. Det fick redan Strindberg erfara... Om de gör mig till en knarkprofet struntar jag i men att kalla mig en idiotisk flummare som inte har något i huvudet måste jag protestera mot. ”Jack” kom i en gynnsam tid efter alla gröna vågar men det är andra tider nu.
   Ulf påminner mycket om Bob Dylan på scen och är också överraskande positiv till Dylans frigörelse.
   - ”Saved” lyssnar jag mycket på och den känns jävligt äkta. Den är mycket bättre och säger mer än konserten i Göteborg gjorde för några år sedan. Han har aldrig gjort någon riktigt producerad skiva men hans vax kommer ingen att glömma. Det är äkta vara.
   Han börjar bli riktigt populär, Ulf Lundell. Känner han inget av idolskapet när han visar sig ute?
   - Det är sådant man får ha överseende med. Visst skriker en del efter mig men så länge inte polisen tar mig är jag nöjd... Jag såg just hur två blev omhändertagna på Storgatan. Sorgligt.
   Säger Ulf Lundell, ilar till middagen, vidare till soundcheck och ovannämnda konsert.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.