Blogginlägg

MAXI12" #33: BRUCE SPRINGSTEEN

BRUCE SPRINGSTEEN
Tougher than the rest (live)
Be true (live)
Chimes of freedom (live)
Born to run (live - acoustic)
(Columbia, 1988)

FRÅN FAVORITEN WARREN ZEVON VIA DEN engelska dagsländan Dream Academy till den allmänt gudabenådade liveartisten Bruce Springsteen kan steget både musikaliskt och känslomässigt uppfattas som lite väl drastiskt. Men den rangordnade listan över mina favoriter bland maxisinglar är subjektivt personlig och musikaliskt gränslös där alla stilar, alla genrer (nästan) och nationaliteter finns representerade.
   Dagens exempel med fyra livelåtar med en av världens mest uppskattade konsertartister kan väl tyckas vara allmängods i den stora samlingen. Men maxisingeln är faktiskt den enda jag äger med Springsteen och sedan har jag ett minne av konserten, på den turné där låtarna är hämtade ifrån, som förstärker skivans värde.
   Först lite bakgrund för att placera skivan historiskt. Efter den mäktigt stora och närmast oöverträffade kommersiella framgången med "Born in the USA", som följdes av världsturnén under 1984/85, blev hans nästa projekt något splittrat och lite mindre storslaget. Inte bara visuellt, 1985 var det hårband och muskulösa armar, hade det hänt mycket i Springsteen-land. Två år senare, när "Tunnel of love" kom, var Bruce finklädd i vit skjorta och kavaj och känslomässigt var det en världsartist med separationsångest som bjöd in.
   Under inspelningarna av "Tunnel of love" blev det uppenbart att Springsteens förhållande med dåvarande hustrun Julianne Phillips knakade i fogarna vilket påverkade många texter på skivan. Även samarbetet med det trogna kompet E Street Band var i upplösning. Samtliga musiker i bandet finns visserligen med på albumet men väldigt sporadiskt och vid ett fåtal tillfällen. Skivan spelade Bruce huvudsakligen in på egen hand där hans kompmusiker kom och gjorde tillfälliga insatser. Exempelvis gästade Clarence Clemons studion på en enda låt ("When you're alone") - som sångare!
   Till turnén, Tunnel of Love Express Tour, som inleddes i USA i februari 1988 hade Bruce dock skrapat ihop hela bandet, inklusive sångerskan Patti Scialfa. Under turnén blev det officiellt att Bruce och Patti var ett par vilket senare resulterade i barn och äktenskap.
   I vanlig ordning släppte Springsteen åtskilliga singlar från "Tunnel of love"-albumet. Innan den skivan släpptes i oktober kom aptitretaren "Brilliant disguise" som sedan följdes av titellåten och "One step up" innan den här livemaxisingeln, eller minialbumet som den ibland beskrivs som, kom i augusti 1988. Då hade turnén precis avslutats på Camp Nou i Barcelona. Och knappt en månad senare, 1 september, sparkade nästa turné igång, "Human Rights Now!", för Bruce. 20 välgörenhetskonserter i Amnesty Internationals regi på en sex veckor lång turné där han fick dela scen med Sting, Peter Gabriel, Tracy Chapman och Youssou N'Dour med lokala gästartister.
   Det mest intressanta spåret på den här skivan, Bob Dylans "Chimes of freedom", har just en koppling till nämnda turné. Innan framförandet av den låten, för övrigt inspelad på Stockholms Stadion 3 juli, presenterar Bruce nyheten om Amnesty-turnén. Bara några dagar innan hade låten lagts till i liverepertoaren och hade inte förekommit i Springsteens konsertsammanhang sedan 1978. Jag var på plats 2 juli på Stockholms Stadion när Springsteen och bandet gjorde sin första Stockholm-spelning och recenserade konserten så här. "Chimes of freedom" var den enda låten på maxisingeln som var inspelad i Europa.
   Övriga tre låtar var inspelade i USA under våren när E Street Band var förstärkta med blås, Miami Horns som under den här turnén gick under namnet The Horns Of Love: Mario Cruz, saxofon, Eddie Manion, saxofon, Mark Pender, trumpet, Richie "La Bamba" Rosenberg, trombon, och Mike Spengler, trumpet. Rutinerade musiker i New Jersey-sammanhang och hade kompat Southside Johnny i många år. 3/5-delar av blåset fanns också med i Springsteens storband Seeger Session Band nästan 20 år senare.
   Inte överraskande är liveversionerna av låtarna på maxisingeln längre än studioinspelningarna och är naturligtvis också mer levande i hela sin karaktär. En outtake från "The river", "Be true", är ett energiutbrott av stora mått medan "Born to run", konsertens första extralåt, är avskalad och melankolisk med bara Springsteens akustiska gitarr och munspel till komp.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.