Blogginlägg från 2016-12-07

Pinsamt tomt på perfekt konsert

DEN AMERIKANSKE ROCKARTISTEN ELLIOTT MURPHY hade redan 1987 en lång karriär bakom sig och är idag känd som artisten som alltid befinner sig på turné. Elliott skivdebuterade 1973 och under resten av 70-talet befann han sig i rampljuset i skuggan av Bruce Springsteen och Lou Reed. Album som "Lost generation" (1975) och "Just a story from America" (1977) får räknas till hans kommersiella toppar.
   Sedan fortsatte karriären på mindre skivbolag men han har i alla år producerat flitigt med skivor. Året innan Örebrobesöket 1987 gav han ut "Milwaukee", producerad av Talking Heads Jerry Harrison, där han kompades av ett band men på turnén som nådde Örebro var han ensam som så ofta har varit fallet när Elliott har turnerat sedan dess. Sedan drygt 25 år tillbaka är han Paris-baserad och besöker regelbundet Sverige på sina turnéer.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/5 1987.

ELLIOTT MURPHY
Café Oscar, Örebro 7 maj 1987

Elliott Murphy stod ensam. När den amerikanske kultrockaren återvände till Örebro, fem år efter konserten på dåvarande Lord Nelson, var det katastrofalt glest i publiken.
   Men professionellt genomförde Murphy konserten och det var både kvalitativt och kvantitativt (90 minuter) mycket hög klass.
   Förutsättningar var alltså inte de bästa för att inte säga de allra sämsta. Elliott inledde truligt och såg i öppningslåtarna ut som om han mest av allt längtade tillbaka till sin trygga hemstad New York och eller ett fullpackat Bottom Line eller CBGB's.
   Det tog tre-fyra låtar innan han ens presenterade sig och jag inriktade mig på en ansträngd föreställning men musikaliskt svängde det från första till sista sekund.
   Han sjöng underbara sånger om New York med sådan glöd och värme att jag för ett ögonblick glömde bort att jag befann mig på jordens för tillfället ödsligaste plats, Café Oscar på Järnvägsgatan i Örebro.
   Elliott Murphy hade ett minimalt band, bas och trummor, bakom sig och hans eget gitarrspel var bländande när han både spelade solo och kompade samtidigt. Tillsammans spelade bandet den mest fantastiska och fulländade rockmusik jag har hört på bara tre man.
   Repertoaren var ett tvärsnitt genom Murphys hela långa karriär. Och han passade också på att presentera några helt nyskrivna låtar som inte föll ur ramen på denna fina konsert.
   Konserten var jämn och höjdpunkterna många men helt outstanding i mina ögon och öron var "Party girls/broken poets" och den avslutande "Rock ballad" som var lång och mäktig.
   Vårsäsongen av levande rock i Örebro har varit lång och intensiv och arrangörerna har nu uppenbart problem att locka folk inomhus från det allt ljusare och varmare utomhus-Sverige.
   Elliott Murphy lockade 30 högst 40 personer till konserten i torsdags. En katastrofal och närmast pinsamt låg siffra som inte hindrade Murphy att genomföra en hel igenom perfekt konsert. Men utan publikstöd och respons lyfte aldrig framträdandet upp till den helt oförglömliga nivån.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.