Blogginlägg

Där existerar inga mellandagar

THE TEMPERANCE MOVEMENT
HANNAH ALDRIDGE & JETBONE
JETBONE
Clarion Hotel, Örebro 23 november 2015
Konsertlängd: 20:03-20.23 (HA&J, 20 min), 20:23-20:40 (J, 17 min) och 21:13-22:16 (TM, 63 min)
Min plats: Stående ca 8 m till höger om scenen.

Det blev en fullmatad konsertupplevelse denna simpla måndagskväll. Det engelska rockbandet Temperance Movement fick hastigt och tämligen lustigt några förband som gjorde konsertkvällen än mer värd fast huvudbandet, inte så nöjda med att publiken i restaurangen tvingades sitta ned under konserten, kortade ned sitt set och därmed också slopade eventuella extralåtar.
   Hannah Aldridge delade på sina 40 minuter som uppvärmare med sitt svenska kompband Jetbone. Hon gjorde ett genomgående rockigare intryck på sina fem låtar än i lördags. Lite tajtare men också lite mindre personligt men fortfarande imponerade Hannahs spontant drivna mellansnack.
   Jetbone fick chansen att köra ett eget kort set med sina egna lite tyngre repertoar, som jag tyvärr missade i lördags, och det är ju ett klart talangfullt band med medlemmar kring 20-årsåldern som redan har en överraskande scennärvaro.
   Två och ett halvt år efter Temperance Movements debut i Örebro 2013 kan bandet med sångaren Phil Campbell i spetsen inte längre överraska med sin energiskt elektrifierade rockmusik. Men Campbell längst fram hade som vanligt en otroligt intensiv scenshow där han flaxade med armarna (Fågeldansen?), bjöd på ett intressant okonventionellt rörelsemönster och spelade upp en allmänt sympatisk roll vid mikrofonen.
   Bandet har ett nytt album på gång, "White bear" som släpps i januari, och hade därför utökat repertoaren med nya för publiken okända låtar. Vi kan konstatera att bandet, i jakt på utveckling, har lagt till med mer instrumentala passager. Exempelvis avslutades "Smouldering" med en långt utdragen avslutning där Campbell gick och satte sig vid sidan av scenen.
   För Temperance Movement finns inga mellandagar. På sin dryga timme på scen, som slutade för drygt en timme sedan, var det huvudsakligen högt tempo och energisk rockmusik som slungades ut ur högtalarna. Och även gott humör fast de var missnöjda med lokalens ordningsregler och helt sonika kortade ned sitt set.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.