Blogginlägg från 2015-01-16

Kim Fowley (1939-2015)

Mina tankar kring och minnen av just avlidna artister och musikmänniskor brukar baseras på personliga minnen och långvarig "relation" men mångsysslaren Kim Fowleys förehavanden i pop- och rockbranschen har jag haft väldigt liten kontakt med under alla dessa år. Däremot har hans namn hela tiden figurerat i periferin i den musikhistoria som jag växt upp med under drygt 40 år.
   Jag läser otaliga minnesord över Kim Fowleys gärningar, Billboard, Rolling Stone och även en längre och intressant men några år gammal notering av min vän Pelle Magnusson på hans Raised On Records, och imponeras givetvis av Fowleys mångsidighet och främst som skivproducent, från instrumentallåten "Nutrocker" via sena Gene Vincent-låtar, tidiga Slade, Alice Cooper, Kiss, The Runaways till alla filmjobb på slutet.
   Fowley var väl den där kontroversielle och karismatiske musikmänniskan som jag kanske inte riktigt tog på allvar vid alla tillfällen. Däremot har jag hittat några detaljer i hans bakgrund där våra intressen möttes. Han var till stor del involverad i min stora idol Warren Zevons allra första album "Wanted dead or alive". Fowley skulle producera albumet men efter meningsskiljaktligheter lämnade han projektet men han har skrivit titellåten, ursprungligen en låt från 1966 med The Rogues, och har ändå fått anständig credit på skivan: "Dedicated to Kim Fowley".
   Något som aldrig nämns i minnesorden jag läser om Kim Fowley är att han under några år runt 1970 bodde i Sverige och i högsta grad var involverad i skivbolaget MNW. Han producerade Contacts första engelskspråkiga album "Nobody wants to be sixteen", gjorde ett eget soloalbum "The day the earth stood still", med tre låtar skrivna tillsammans med Lorne De Wolfe från Contact, och producerade MNW-teknikern/producent Bo Anders Larssons soloskiva, under namnet Scorpion, "I am the Scorpion". Några små specifika detaljer i en lång och färgstark karriär.
   Kim Fowley dog igår 15 januari 2015 i urinblåsecancer.

/ Håkan

Ronander rockar på rutin

Effekten av framgångarna med Mats Ronanders succéalbum "Himlen gråter för Elmore James" gjorde att turnén som startade på hösten 1992, Örebro i november, förlängdes och gjorde att han och hans oförändrade band kunde återkomma till Örebro även på sommaren 1993. Med alltså identiskt band och nästan identisk repertoar.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/8 1993.

MATS RONANDER
Strömpis, Örebro 1 augusti 1993

Under 25 år har Örebrosonen Mats Ronander stått på scenen ett otal gånger och på sina många turnéer har han varit sin forna hemstad trogen fast han bokstavligen lämnade stan bara några år efter den anspråkslösa scendebuten.
   I sina sånger gör Mats inte heller någon hemlighet av sitt ursprung och sine rötter i Närkemetropolen. Senast i "Håll ut", en av många lyckade låtar på det framgångsrika albumet "Himlen gråter för Elmore James".
   Mats och hans kvintett gjorde i söndags inte den låten, fast repertoaren i huvudsak var hämtad från senaste skivan, hans både musikaliskt och kommersiellt mest framgångsrika album som kom i höstas.
   Sedan dess har Mats Ronander Band turnerat flitigt och åkt runt Sverige flera varv. Därför var det i söndagskväll på Strömpis andra gången på åtta månader som bandet landade i Örebro, med en show, konsert eller föreställning väldigt lik höstens framträdande.
   Det var med andra ord inga överraskningar Mats och grabbarna bjöd på under den dryga timmen kring midnatt på ett svettigt Strömpis.
   Men så är det material som håller i oändliga repriser och tål många upprepningar.
   Mats hade valt att skippa sex låtar från i höstas, ovan nämnda "Håll ut" är en av dessa, men följde i övrigt körschemat låt för låt.
   Låtarna fick den övervägande kvinnliga publiken att sjunga med i refränger och ibland hela texten.
   Fast när slagnumret "Gör mig lycklig" introducerades i en jazzig, cool dräkt var det nog många som först rynkade på näsan, innan låten efter ett underbart mellanspel stegrades i tempo upp till den underbara hit det är.
   Annars var det återigen "Kött och blod" som bvar publikens favorit nummer ett. Låten var en tung avslutning i rök och hög volym innan extralåtarna följde.
   Titellåten från senaste albumet har också kvalitéer att bli en Ronander-klassiker en lång tid framöver. Speciellt som det är enda tillfället då han till stort jubel tog fram sitt eldiga munspel.
   Och den numera traditionella avslutningen med ABBA-covern "On and on and on" var mer punk än pop, där medlemmarna i bandet försökte lägga ut snubbeltråd för varandra.
   Det var en rolig och uppfriskande final på en konsert som gick lite på rutin. Ett något turnétrött gäng gjorde säkert sitt bästa men lyckades aldrig riktigt väcka upp den slöa söndagspubliken.

Mats Ronander, gitarr, munspel och sång
Max Lorentz, gitarr, keyboards och sång
Henrik Tvede, gitarr
Klas Anderhäll, trummor
Nalle Påhlsson, bas och sång
Niklas Medin, keyboards

Låtarna:
Sverige
Oh mama
Suzy Solidor
Tokig
Good for you
Ligg hos mig
För kärleks skull
Gör mig lycklig nu
En gång till, måne
Kött och blod

Extralåtar
Himlen gråter för Elmore James
On and on and on

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.