Blogginlägg

Bandet har växt från sin publik

Foto: Anders Erkman
Jag har säkert berättat det här tidigare vid några tillfällen men det är kanske läge att ta det igen. Gyllene Tiders konsert i Köpings Folkets Park var turnépremiär. En månad innan turnén hade gruppen släppt sin första engelskspråkiga skiva, "The Heartland café", men hysterin kring gruppen var ett avslutat kapitel. Vilket gjorde att flera olika lokala konsertarrangörer i Örebro backade ur den planerade turnépremiären i stan.
   Turnén var bara en månad kort och beskrevs av Per Gessle som "något nödvändigt ont". Splittringen i gruppen var uppenbar, Gessle mot de andra killarna, och Per var redan en månad efter albumsläppet missnöjd med skivan. Strax före turnépremiären sa han till mig:
   - Jag vill inte turnera. De andra trycker på och sedan har vi ett skivbolag som vill at vi helst turnerar året runt. Det är OK att stå på scen men livet däremellan är tråkigt och overkligt.
   Trots turnétrötthet fungerade det smärtfritt på scenen men fredagskvällens unga publik i Köping var mer intresserade av varandra än artisterna på scen. Ett band som till turnén förstärkts med två sångerskor, Marie Fredriksson och Ulrika Uhlin, och gitarristen Janne Bark.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/3 1984.

GYLLENE TIDER
Folkets Park, Köping 16 mars 1984

Nittio procent av publiken i Köpings Folkets Park bestod av ungdomar mellan 15 och 16 år som visade kärlek till varandra eller helt sonika slog varandra på käften, stod och spydde mot en pelare eller till viss del kollade in kvällens attraktion på scen. Det var fredagskväll och Gyllene Tider kom i andra hand.
   Vad än Per Gessle hade berättat för mig timmarna innan konserten om turnétrötthet, dåliga repetitioner och svårigheter att sätta ihop program så fungerade det smärtfritt på scenen inför publiken.
   Scenen var ett maffigt bygge med en experimentell konstruktion av strålkastare. Trummisens traditionella plats i centrum hade flyttats till vänster för att lämna plats för de båda sångerskorna som tillsammans med gitarristen Janne Bark gjorde gruppsoundet både mer varierat och fylligare.
   Sedan gruppen turnerade förra gången, sommaren 1982, har de gjort tre album (två med Gyllene och en soloskiva med Gessle) så de spelade huvudsakligen låtar som de aldrig tidigare gjort på scen. Kvar av de riktigt stora hitsen var bara "Ska vi älska ska vi älska till Buddy Holly" och ingen i publiken tycktes sakna låtar som "Flickorna på TV 2", "Ljudet av ett annat hjärta" eller "När vi två blir en".
   Per Gessles lite mjäkiga röst på skiva fick lite tuffare framtoning på scen speciellt tillsammans med Marie Fredrikssons starka röst i låtar som "Rädd" och "Break another heart".
   Det var också Marie Fredriksson som gjorde kvällens stora sånginsats med sin egen "Kan inte sluta" som är en riktig fullblodsrockare. Hon har talang att bli nästa stora kvinnliga rockstjärna. Se upp för det kommande soloalbumet.
   Det lät tekniskt skickligt och innehållsmässigt fullödigt om dagens Gyllene Tider men jag stod ändå och undrade om gruppen ändå inte befinner sig på sin sista konventionella turné. Att de har svårt att utvecklas som en scengrupp och långsamt men säkert håller på att upplösas inifrån.
   Gyllene Tider har växt ifrån sin publik och allra mest har Per Gessle vuxit. I både mognad och medvetenhet. De gyllene åren är slut för Gyllene Tider.


Expressen 17/3 1984.


GT 17/3 1984.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.