Blogginlägg

"Lower reaches"

JUSTIN CURRIE
Lower reaches
(Ignition)

Skotten Justin Currie gör nya skivor ungefär vart tredje år. När jag i juli i år såg Justin live i London, där han framförde flera aktuella låtar från nya skivan "Lower reaches", var det alltså mer än tre år sedan förra skivan. Och med hjälp av många nya intressanta låtar for mitt lätt insomnade Currie-intresse upp i topp.
   Konserter är en sak och skivor en helt annan. Jag borde ha lärt mig genom alla år att inte ta saker och ting för givet när fantastiska eller bra konserter följs av till på bristningsgränsen efterlängtade skivor. Förutsättningarna är ju så tveklöst olika.
   Jag såg alltså en Currie-konsert i det stora Hyde Park i juni. I en liten intim inomhuslokal lät Currie magin flyga fritt till komp av ett par akustiska gitarrer och/eller piano. Avskalat och bra på gränsen till himmelskt. Och de nya låtarna imponerade.
   Nu skulle alltså Justin Curries tredje album komma som kronan på verket. Jag känner visserligen igen många av de nya låtarna men Justin har ju märkvärdigt svårt att lita på sina egna låtar. Kladdar ner några av låtarna med en irriterande rytmmaskin, monotona och syntetiska taktslag, som inte tillför slutresultatet någonting. För att gå igenom dagens enorma brus i musikvärlden letar Currie. desperat efter både publik och sig själv.
   Mycket vackra "Priscilla" med bara en akustisk gitarr störs av denna metronom till ynklig taktmaskin men Justins visslande på slutet är såå snyggt. "Into a pearl" är som låt en Currie-klassiker i min värld om inte det syntetiska hade dolt pianot i det här fallet. "Little stars" är ytterligare en underbar Currie-låt som här har decimerats till en demo.
   Nu är inte allt lika negativt på Curries tredje soloalbum. En låt ("Every song's the same") som inleds med textraderna "let me teach you how to write a song..." och fortsätter i samma stil är naturligtvis en av topparna på skivan. Och bluegrass-explosionen i "On my concience" med banjo och steelguitar och tydliga countryinfluenser är både väldigt överraskande och bra
   I övrigt innehåller "Lower reaches" ett helt okej låtmaterial vars största fel är att de i en tuff jämförelse med hela Justin Curries överlag fina låtkatalog framstår som tämligen medelmåttiga.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.