Blogginlägg
Singlar#48: JACKIE LOMAX
JACKIE LOMAX: Sour milk sea (Apple, 1968)
DET ÄR MÄRKLIGT ATT KONSTATERA HUR EN AV ENGLANDS BÄSTA ROCKRÖSTER kan vara så okänd och aldrig få det där stora erkännandet. Liverpool-killen Jackie Lomax, egentligen född i Wallasey på andra sidan Merseyfloden, var ju bara några år yngre än Beatles-killarna och hade en respektabel karriär på det tidiga 60-talet men i augusti 1968, när skivbolaget Apple introducerades och den här singeln släpptes, var han ett nytt spännande namn för mig.
Det var svårt att missa Jackie Lomax skiva. Med Beatles-singeln "Hey Jude" som ledmotiv presenterades de nya artisterna på Apple under stor uppmärksamhet. Då Lomax tillsammans med Beatles, den walesiska Mary Hopkin och brassbandet Black Dyke Mills band tillhörde skivbolagets affischnamn under rubriken "Our first four".
"Hey Jude" var naturligtvis en given och obligatorisk etta i England, följdes av den mer överraskande "Those were the days" (Hopkin) medan instrumentalversionen av Paul McCartneys "Thingumybob" var mer rolig än bra och ingen hit. Möjligen överskuggade de övriga Apple-skivorna Jackie Lomax singel, som släpptes en vecka efter "Hey Jude", ty den nådde inte ens in bland de 50 mest sålda singlarna. Givetvis en besvikelse och en oväntad motgång fast George Harrison hade sitt namn med på skivetiketten på två ställen.
Det började alltså betydligt tidigare för Jackie Lomax. Han var under 1961-64 sångare i bandet The Undertakers som spelade i Hamburg 1962 och sedan gav ut fyra singlar, bara coverlåtar, men ingenting hände och bandet drog till USA utan att hitta framgång där heller. Namnet Lomax föll därefter i glömska under flera år innan han 1967 återigen hade en skivkarriär i knät.
Han var medlem i engelskamerikanska The Lomax Alliance som upptäcktes av Cilla Black i New York och hon i sin tur tipsade sin manager Brian Epstein som tog Lomax och bandet under sina armar. Fortfarande utan kommersiella framgångar eller uppmärksamhet men Epstein-kopplingen till Beatles skulle året efter resultera i något stort. I alla fall musikaliskt.
Brian Epstein dog i augusti 1967 och plötsligt hade Lomax ingen manager men av naturliga skäl befann han sig nära Beatles och Apple Records när George Harrison frågade om han ville göra ett album. Lomax blev skivbolagets första kontrakterade artist. 24-26 juni 1968 i Trident-studion i London spelades båda låtarna till Jackies första Apple-singel in.
A-sidan blev George Harrisons "Sour milk sea", en låt som han skrev under meditationsresan till Rishikesh i Indien våren 1968. Först var låten tänkt för "White album", George spelade in en demo i sin trädgård i Esher men Beatles gjorde aldrig någon riktig inspelning av låten.
Jackie kompas av en supergrupp inklusive 3/4-delar av Beatles: George på gitarr givetvis, Paul McCartney, bas, Ringo Starr, trummor, Eric Clapton, sologitarr, och Nicky Hopkins, piano. Ändå är det Jackies kraftfulla röst som gör Harrisons låt full rättvisa. Och b-sidan, med samma komp, är soundmässigt inte ett dugg sämre. Kanske inte samma melodiska triumf men i tyngd glänser både röst, komp och produktion.
Även om den här skivan inte nådde några kommersiella framgångar fick Lomax uppmärksamhet i media och det stod ganska omgående klart att Harrison skulle producera ett helt album med honom och ett annat sagolikt komp. Förutom singellåtarna spelades albumet, som skulle få titeln "Is this what you want?" och släppas i mars 1969, in i Los Angeles med ärrade studioproffs som Hal Blaine, Larry Knechtel, Joe Osborn och Bishop O'Brien.
Utan större framgångar lämnade Lomax ett ekonomiskt blödande Apple efter bara tre singlar och ett album men karriären var långtifrån över. Först gick han med i bluesrockiga Heavy Jelly bara nio månader efter Apple-albumet, gjorde två soloalbum på Warner Bros, ett album med nya engelska gruppen Badger innan han återvände till USA och två soloalbum för Capitol. Den här gången för att stanna i USA medan karriären började plana ut.
A-sidan:
B-sida:
/ HÃ¥kan
"Electric"
Tre soloartister tillsammans
| << | Februari 2013 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | ||||
| 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
| 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
| 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
| 25 | 26 | 27 | 28 | |||
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: