Blogginlägg från 2012-02-29
Davy Jones (1945-2012)
Davy Jones, född David Jones i England, var en av sångarna i den populära amerikanska hitmaskinen och tv-gruppen The Monkees. Men det var trummisen Micky Dolenz som sjöng på de flesta och bästa hitlåtarna, bland annat "I'm a believer". Men jag lärde mig nyss att Jones faktiskt sjöng på både "A little bit me, a little bit you", "Valleri" och "Daydream believer".
Tv-serien om The Monkees var 1966 och 1967 en stor hit i mitt hem men där var det framförallt den kvicke Dolenz och den underfundige Mike Nesmith, med den stickade mössan, som drog åt sig den största uppmärksamheten. Och inte svärmorsdrömmen Jones.
Däremot minns jag tydligt Davy Jones solokarriär som just i Sverige 1967 hade sina största soloframgångar, mitt under värsta Monkees-hysterin. Och då allra mest med 40-talslåten "Maybe it's because I'm a Londoner" i en två år gammal inspelning (gjord under namnet David Jones) som släpptes på singel i Sverige och hamnade på Tio i Topp. Absolut ingen favorit, music hall-temat kändes dammigt och malplacerat, men hans namn fick ändå en historisk tyngd tack vare den här hitlåten.
Men Davy Jones kanske allra största insats för pophistorien var nog det faktum att han fick en viss engelsman att byta sitt namn från David Jones till artistnamnet David Bowie.
Davy Jones dog i en hjärtinfarkt 29 februari 2012.
/ Håkan
Intensiva sånger - hängivna blickar
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/10 1993.
TONI HOLGERSSON
Ritz, Örebro 20 oktober 1993
Ett oväntat välfyllt Ritz tog emot den rockande visdiktaren Toni Holgersson med öppna armar i onsdagskvällens konsert.
Den kvinnliga delen av publiken, som var i klar majoritet, kastade hängivna blickar på en man som ofta sjöng om ångest men också passion och längtan.
Tända ljus på scen skvallrade om visafton och Toni inledde också ensam med akustisk gitarr då han med knapp marginal överröstade skrålet i baren.
Men han fick sedan hjälp av två killar, som turades om på dragspel, elgitarr, mandolin och elpiano, som gav Tonis intensiva sånger ett vackert ansikte.
Han hade ingen konventionell scenkarisma där han satt på sin stol. Men kompenserade bristen på yviga gester med ett både gripande, komiskt och underhållande mellansnack. Som förlöste den seriösa stämningen efter många av hans mest ångestladdade texter.
Konserten kunde inte upprepa det större soundet från hans senaste skiva, ”Blå andetag”, men med hjälp av publiken blev överraskande trollbundet på sina ställen.
Men låtarna från vårens skiva fanns där bredvid äldre alster som flickors ögon att tindra extra mycket.
Och när det var dags för de obligatoriska extralåtarna drabbades Toni Holgersson av Ulf Lundell-syndromet att bara utöka repertoaren med covers från närbesläktade hjältar som Cornelis Vreeswijk och Bob Dylan.
/ Håkan
<< | Februari 2012 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 |
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: