Blogginlägg

LIVE#13: Magnus Lindberg 1983

MAGNUS LINDBERG
Lord Nelson, Örebro 10 november 1983

Från 1980 och några år framåt stod Magnus Lindberg på toppen av sin karriär. Det vet vi nu när den mer än 30 år långa karriären kan sammanfattas. När vi under alla år kunnat konstatera både otroliga uppgångar, ofrånkomliga svackor och även rejäla fall – och en väldig massa bra låtar och musik med Magnus.
   ”Röda läppar”-albumet (april 1981) var givetvis det stora genombrottet men den följande skivan, ”I en hand” (december 1982), var inte mycket sämre. Och på scen hade Lindberg med band under några år byggt upp ett stabilt rykte. Visserligen lite fläckat av recensenters billiga jämförelser med Ulf Lundell och Bruce Springsteen…
   Mitt i den här framgångskarusellen valde Magnus, Kjell Andersson och skivbolaget EMI mycket oväntat att gå skilda vägar. I slutskedet av inspelningarna till ”I en hand” uppstod skilda åsikter om hur det skulle låta så arbetet slutfördes av Magnus som ensam producent.
   Strax innan den här konserten på Lord Nelson i Örebro (lokalen mittemot Centralstationen och kanske mer känd som Hotell Continental eller Contan men som numera är bostadshus) intervjuade jag Magnus som förklarade situationen kring skivbolagsbytet:
   - När jag var färdig med en skiva gick jag till EMI, som hade 94% av intäkterna, och la all lansering i deras händer. Och uppriktigt sagt hände inte så mycket. På ett mindre bolag får jag, varken jag vill eller inte, försöka sälja mig själv och förhoppningsvis tjäna på det.
   Men Magnus var beslutsam när det gällde den fortsatta karriären och hade i oktober 1983 fullständiga planer att slutföra arbetet med nya albumet och var bestämd när han påstod att skivan skulle ges ut i februari-mars följande år.
   - Jag är en mycket långsam låtskrivare. Jag har skrivit 7-8 låtar men det är inte säkert de hamnar på skivan. Jag ändrar ständigt och istället för att slänga låtar låter jag dem vila och bygger vidare på dem senare. Jag hoppas verkligen att ha halva albumet inspelad innan jul för att jag lugnt ska kunna fira jul.
   Det blev ingenting med det. Precis som många andra projekt under åren med Magnus sprack även det här och nästa skiva med honom skulle inte komma ut förrän i september 1989. Men en singel hade precis släppts innan den här konserten. ”Bortom horisonten”/”Som en dröm” på Moonshine Records. En skiva med ett lite modernare och mindre livebaserat sound och a-sidan fanns också med under konserten i ett typiskt liveutförande.

Turnébandet som hade följt Magnus under några år, och genomgående kompar på ”Röda läppar”, hade i stort sett bytt skepnad inför ”I en hand” och på kommande konserter. Bara basisten Gunnar Hallin var kvar från det bandet som på den här konserten i övrigt bestod av Fredric ”Fralle” Holmqvist, gitarr, Per Blom, saxofon, keyboards och sång, och Peter Lindgren, trummor. Alla med en intressant bakgrund och spännande framtid.
   Hallin hade tidigare spelat i Neon Rose (som gitarrist!), Pugh Rogefeldt och Magnus Uggla Band (på bland annat Melodifestivalen med ”Johnny the rocker”). Gunnar är för övrigt bror med pianisten Per-Erik Hallin.
   Holmqvist var åren före Lindberg-samarbetet med i gruppen Alien Beat, en grupp som låg Lindberg nära hjärtat då han 1980 producerade både en ep och ett album med gruppen. Och just den här hösten 1983 var Holmqvist också medlem i Reeperbahn och spelar keyboards på deras ”Intriger” (1983). Sedan följde grupperna Eldkvarn och Lustans Lakejer för honom.
   Även saxofonisten Blom hade vid den här tidpunkten intressen i en annan grupp där han var medlem i, The Torpedoes där också Johan Ekelund (Ratata) och Lasse Finberg (Micke Rickfors) fanns med. Gruppen var aktuell med sitt debutalbum den här hösten.
   Lundgren var en flitigt anlitad trummis och förutom Lindberg spelade han även bakom Kråkan Nilsson, Blomman Blomberg, Dave Nerge, Py Bäckman, Tina Moe och även Stockholms blåsarsymfoniker, Sveriges Radios symfoniorkester och Stockholms Kammaropera.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/11 1983.

OSKULDSFULL ARTIST PÅ YPPERLIG NIVÅ

Ingen som förstår mig? Att jag hade svårt att välja mellan så vitt skilda grupper som Magnus Lindberg och Lolita Pop, mellan två helt olika rockgenerationer. Hur som helst var det på torsdagskvällen en mycket olycklig konsertkrock mellan ovannämnda namn i Örebro.
   Av två goda ting valde jag Magnus Lindberg av skäl som alla Lolita-anhängare inte ska skämmas för. Jag är desto lyckligare att konstatera hur båda artisterna drog mycket folk på varsitt håll.
   Magnus Lindberg har en lång och uppåtsträvande karriär bakom sig och förhoppningsvis framtiden med sig trots sin ovillighet att kommersialisera sig eller ”sälja sig”. Han är dessutom en mycket gedigen konsertartist.
   Ännu en gång visade Magnus Lindberg att han trivs i de små sammanhangen och på de mindre klubbarna där närheten och kontakten med publiken är mycket viktig. Om nu Magnus tänker bredda sin publik, och det finns alla anledning att tro det, är det synd om klubbscenen i Sverige som då skulle gå miste om en så naturlig och personlig rockartist som Magnus.
   Magnus är en oskuldsfull artist i den stora rockcirkusen, kan ibland ge ett lite tafatt och barnsligt intryck på scen, men musikaliskt var det en fullvuxen och mycket mogen rockmusik han presenterade. Han struntade fullständigt i vedertagna poser och bjöd rikligt på sig själv.
   Han hade givetvis inga svårigheter att fylla hela konserten med starka och fina låtar. Redan vid inledningen med ”Midnatt i city”, ”Diamanter”, ”I en hand”, ”+-0” och ”Resa sig och stå” bet jag mig i tungan och nöp mig i armen och trodde knappt det var sant.
   Sedan höll resten av konserten samma ypperliga nivå med hjälp av både ballader och snabba rocklåtar. En lång mastodontversion av ”Tårar över city” tog andan ur både publik och musiker. Snacka om fördröjd utlösning.
   Nya singeln ”Bortom horisonten” lät, jämfört med skivan, otroligt imponerande och är en självklar Lindberg-klassiker. Efter 90 minuter, 14 låtar och en avslutningsvis mycket improviserad och spontan version av ”Peggie (vad är du rädd för?)” var vi både trötta, glada och mycket nöjda.

Magnus Lindberg, gitarr, munspel och sång
Per Blom, saxofon, keyboards och sång
Peter Lundgren, trummor
Fredrik Holmqvist, gitarrer
Gunnar Hallin, bas

Midnatt i city
Diamanter
I en hand
+-0
Resa sig och stå
Dom som aldrig ger upp
I aska
Snön den faller vit
Röda läppar
Tårar över city
Bortom horisonten
Jag vill bara vara fri

Extralåtar
Tiden bara rinner iväg
Sista versen kvar

Extra extralåt
Peggie (vad är du rädd för?)

Låtkommentaren: Magnus fram till nu fyra album är mer eller mindre representerade låtlistan. Plus singeln och klassikern "Snön den faller vit" (1979) och den helt nya singeln "Bortom horisonten".

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.