Blogginlägg

Norrländskt intellekt och skånskt gemyt

                                                                                     Foto: Kristin Wester
Lars Bygdén och Richard Lindgren bjöd på underhållande 70 minuter på Restaurang Kungsgatan 1 på lördagskvällen.



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 21/11 2011.

KONSERT
Richard Lindgren
Lars Bygdén
Kungsgatan 1, Örebro 19 november 2011
Konsertlängd: 22:10-23:22 (72 minuter)
Min plats. Ca 5 meter snett till vänster från scenen.

Medlemmar ur den amerikanska singer/songwriter-traditionen hade på lördagskvällen tillfälligt flyttat in på en restaurang i det centrala Örebro. Nu var visserligen de båda soloartisterna Richard Lindgren och Lars Bygdén varken amerikaner eller hade speciellt USA-inspirerade namn. Men likafullt doftade det genuina låtskrivarkvalitéer, med inspiration från väster, om de två när de på drygt 70 minuter framförde ett urval av sina låtar på scen inför en uppenbart intresserad publik.
   Malmös Richard Lindgren och Sundsvalls Lars Bygdén, nu boende i Stockholm, har sitt ursprung nästan 100 mil från varandra men skriver musik och texter som vore de uppvuxna nära varandra i landet långt västerut. Trots den geografiska skillnaden har Lindgren och Bygdén i grund och botten det mesta gemensamt. De är liksom olika grenar på samma musikaliska träd.
   Med samma vemod och ofta självömkande ton i texterna valde de ändå att framföra låtarna på olika sätt. Bygdén med sin kraftfulla stämma och utmejslade gitarrspel och Lindgren med sin mörka förkylda röst och autentiska ton i gitarren gjorde kvällen varierad och underhållande. Det var personligt, det var oerhört engagerande och det var musikaliskt fulländat trots de sparsmakade arrangemangen.
   Paret valde smart och genomtänkt att genomgående avlösa varandra med sina låtar, sina långtifrån planerade mellansnack och låta de egna låtarna, fast de var okända för den större delen av publiken, spela huvudrollen.
   Richard Lindgren fick ett mindre genombrott i Örebro under årets Live At Heart-festival och hans material har en förmåga att växa för varje gång du hör låtarna. ”Five pints and a wink from Gwendolyn ”, ”From Camden Town to Bleecker Street” och ”I came, I went and I don’t know where I’m going” (skriven på Bishops Arms i Örebro för ett år sedan) är ju så nära fullbordade hits det går att komma men även mer tillbakalutade ballader hade kvalitéer att bita sig fast i medvetandet långt efter de tre-fyra minuterna i strålkastarljuset.
   Lars Bygdén är som artist lågmäld men hade live mycket power i rösten och hans fina gitarrspel kryddade sånger som ”This road”, nyskrivna ”The hole” och ”A very special Christmas” som var så långt från konventionell julmusik det gick att komma.
   Turnépaketet Lindgren/Bygdén är en mer naturlig konstellation än ens Gud hade kunnat uppfinna. Det norrländska strama intellektet mötte det fröjdiga skånska gemytet och musik uppstod. Och vi i publiken kunde bara ta allt till vårt hjärta. I en lokal, mest känd för sina goda mat, som kändes som gjord för små intima konserter och där den anspråkslösa konsertmagin fick fritt spelrum.

Låtarna:
From Camden Town to Bleecker Street (R)
Rosie (L)
Five pints and a wink from Gwendolyn (R)
The hole (L)
I came. I went and I don't know where I'm going (R)
Truce (L)
How long (R)
This road (L)
Reconsider me (R)
A very special Christmas (L)
If only she came walking by (R)
Good times (L)

Extralåtar
The mess you've made (L)
Goodbye Rosie (R)

/ Håkan

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...

Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...

Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...

Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.