Blogginlägg

LIVE#34: Mott The Hoople 1974

Expressen 13/10 1974.

MOTT THE HOOPLE
Konserthuset, Stockholm 12 oktober 1974

Jag såg Mott The Hoople en enda gång, på kanske det mest exklusiva Sverigebesöket bandet gjorde. Europaturnén under oktober och några dagar i november hösten 1974 kom att bli bandets sista. Bandet hade just förstärkts med Mick Ronson på gitarr, singeln ”Saturday gigs” hade släppts och turnén skulle fungera som uppladdning inför en Englandsturné i november och december.
   Men efter turnén runt Europa (Sverige, Danmark, Tyskland, Schweiz, Liechtenstein, Holland, Belgien och Luxemburg) blev Ian Hunter sjuk och inlagd på sjukhus som gjorde att turnén ställdes in och bandet splittrades. Hunter och Ronson återupptog samarbetet efter nyår. Båda släppte soloskivor 1975, ”Ian Hunter” respektive ”Play don’t worry”, och gav sig ut på en Hunter-Ronson-turné under våren i både England och USA.
   Mott hade en lång historia, inte bara framgångsrik, som började 1969 men fick inte sitt genombrott förrän 1972 på sitt femte album med hitsingeln ”All the young dudes” som både skrevs och producerades av David Bowie. Dåvarande gitarristen Mick Ralphs lämnade gruppen sommaren 1973 för att bilda Bad Company och ersattes av förre Spooky Tooth-gitarristen Luther Grosvenor (som av kontraktsskäl kallade sig för Ariel Bender) som i augusti 1974 alltså ersattes av Mick Ronson.
   Ronson hade sedan 1970 spelat med David Bowie och skrev bland annat stråk- och blåsarrangemanget ovannämnda Bowie/Mott-albumet. Tillsammans med Bowie producerade och arrangerade han också Lou Reeds ”Transformer”-album (1972).
   Sommaren 1973 avslutade Ronson samarbetet med Bowie och spelade in sitt första soloalbum ”Slaughter on 10th Avenue” och gav sig i samband med den skivan ut på en soloturné under våren 1974 innan han alltså hamnade i Mott The Hoople.
   Konserten med Mott The Hoople i Stockholm var den tredje på turnén. Efter Top Of The Pops-framträdandet på engelsk tv spelade de i Lund och Göteborg dagarna innan de kom till Stockholm.
   Jag var faktiskt inget större Mott-fan, älskade naturligtvis deras största hits, men lockades framförallt av Ronsons inträde i denna grupp. Konserten var inget jag recenserade men jag minns tydligt än i dag bandets och Ronsons rockiga framtoning, med sin lågt hängande elgitarr, från min plats parallellt med scenen högst upp i Stockholm Konserthus.

Ian Hunter: Gitarr, piano och sång
Mick Ronson: Gitarr och sång
Overend Watts: Bas och sång
Dale "Buffin" Griffin: Trummor
Morgan Fisher: Keyboards

1. American Pie
2. The Golden Age Of Rock 'n' Roll
3. Roll Away The Stone/Sweet Jane
4. Lounge Lizard
5. Rest In Peace
6. Angel #9 (Mick Ronson)
7. Born Late '58
8. One Of The Boys
9. All The Way From Memphis
10. Rose
11. Sweet Angeline
12. Drivin' Sister
13. Crash Street Kids
14. Violence 73/ Crash Street Kids (reprise)

Extralåtar
15. All The Young Dudes
16. Saturday Gig

Låtkommentaren: Konserten var inte bara en renodlad välkänd Mott-affär. Mick Ronson fick sjunga ”Angel #9” (en Pure Prairie League-cover) från sin kommande soloskiva och hade naturligtvis stor del i den aktuella singeln ”Saturday gig”. ”Lounge lizard”, först tänkt som en Mott-singel-b-sida, skulle våren 1975 förvandlas till en sololåt med Hunter.
   Av Mott-låtarna var ”Sweet Angeline” äldst, från ”Brain capers”-skivan, medan övriga låtar, inklusive Lou Reeds ”Sweet Jane”, är hämtade från de följande albumen. Förutom singel-b-sidorna ”Rest in peace” och ”Rose”. ”Born late ’58” sjöngs av basisten Overend Watts.
   Inledningen med en cover på Don McLeans hit från 1972, ”American pie”, som direkt följdes av singeln ”The golden age of rock ’n’ roll” var en sedvanlig start på Motts konserter.


Expressen 13/10 1974.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.