Blogginlägg från 2010-04-04

Veckans London-upplevelser

Kom hem från London sent i fredagsnatt. Jag upplevde kriminellt få musikupplevelser men Londonvädret visade sig som vanligt från sin bästa/värsta sida där ingen väderpresentatör i världen kan förutse någonting utan mest talar om möjliga scenarier och sedan får man vara beredd på allt. Hursomhelst är atmosfären i världsmetropolen det viktigaste, med eller utan musik, och det är med förstärkt självförtroende jag ser fram mot vår och sommar.
   Av hävd och gammal vana köpte jag naturligtvis veckans Time Out redan på flygplatsen men listorna på levande musik har med åren blivit allt kortare, tunnare och mindre spännande. I takt med att den egna nyfikenheten kanske har dämpats något så lever den levande rockmusiken ett allt mindre intensivt liv i skymundan.
   Bland det första jag hörde när jag anlände till London var R.E.M. -låten ”It’s the end of the world as we know it” som skramlade ut ur högtalaren på en pub utan att jag en enda sekund kunde höra något som påminde om London och mycket riktigt avslutas refrängraderna med ”…and I feel fine”. Och visst gillar jag London lika mycket nu som för 30 år sedan när jag satte ned fötterna där första gången.
   Men som sagt, så mycket musik blev det inte. Jag träffade inte mannen som en kväll tappade bort Harry Potter-manus på puben i Kings Langley men däremot en man, som jag känner genom min dotter Emily som jobbar som au pair i London, som jobbat med Harry Potter-filmer under hela 2000-talet som special effects technician. Han har en kollega vars pappa jobbade med filmen ”Help!” med The Beatles. Närmare än så kom jag inte berömmelsen den här gången.
   Däremot hamnade vi en kväll tack vare ett tips hemifrån på en liten texmexkrog på Westbourne Park Road i norra Notting Hill, Crazy Homies, där dj:n Wheelie Bag (se bild ovan) spelade skivor, berättade, presenterade och radiopratade kring musikhistorien på ett mycket inspirerande sätt. Det bjöds på både rockabilly, rock’n’roll, swing, calypso och ska. Och allt spelades på en spektakulär vinylgrammofon som han själv designar och bygger. Även en helt sanslös visuell upplevelse för ögat med den drygt 60-årige Islington-bon Wheelie Bag, för kvällen i grönrutig kostym och kubb, i centrum.
   Jag tror inte han spelade musik som var nyare än 60-tal men kunde däremot sticka in både 30- och 40-talsmusik som svängde grymt. Louis Jordan, mästare på både jazz, blues och rhythm & blues, var bara ett namn som stod ut den här kvällen.
   Dessutom bjöd kvällen på en lek, Chicken Souvlaki, som närmast kan beskrivas som bingo men bra mycket roligare och med stort utrymme för fusk och andra skämt. Ett besök rekommenderas å det bestämdaste.
   Wheelie Bag spelar på Crazy Homies första torsdagen i månaden, dessutom spelar han på en pub i Camden första onsdagen i månaden.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...