Blogginlägg

Långhelg i London med musical på programmet

Det blev en långhelg i London. Fem härliga höstdagar och fyra nätter på hotell. Ett underbart tacksamt sätt att ladda batterierna inför en ännu mörkare höst med påföljande vinter. Och när de första dagarna av oktober kan erbjuda ett betydligt ljummare och huvudsakligen soligare väder än Sverige under samma dagar är jag mer än tillfredsställd.
   Vi började fredagen med en sedvanlig och mycket uppfriskande promenad på Themsens södra sida. Från Westminster Bridge till Tower Bridge. Snabbt förbi London Eye, under Hungerford och Waterloo Bridge, passerade London Television Centre där de filmade matlagning med London skyline i fonden, förbi Tate Modern, Millennium Bridge och Shakespeare’s Globe, ett trevlig nedslag i mat- och grönsakmarknaden Borough Market bakom Southwark Cathedral, en London Pride-öl på Old Thameside Inn med utsikt över Themsen och vidare bort mot Tower Bridge och lunch på The Dickens Inn vid det natursköna St Katherine’s Dock där miljonyachterna gungade i kapp med öltapparna på puben.
   Vi hann även med ett kort besök på Spitalfields Market i kvarteret bredvid Liverpool Street Station där jag för ett ögonblick fick återvända till den nostalgiska känslan att bläddra bland begagnade vinyl-7”:or utan omslag. Jag hittade absolut ingenting men känslan att dra upp och läsa skivetiketter är obetalbar.
   Även på Camden Lock, den tredje marknaden på två dagar, på lördagen fanns det givetvis också många begagnade skivstånd men bläddrandet var kortvarigt och oplanerat. Men dofterna, eller de stickande lukterna av orientaliska smaker, blandades med allt annat till en oemotståndlig mix av lockelse och avsky.
   På vägen ner från marknaden i den oavbrutna trängseln på trottoarerna stötte jag ihop med örebroaren Dennis Karlsson, en stor profil och en ännu större musikentusiast. Han hade på torsdagen upplevt första konserten på Mott The Hooples fem kvällar långa återföreningssession på HMV Apollo, som en gång i tiden hette Hammersmith Odeon, i Hammersmith. Och kunde rapportera om ett ringrostigt band med en trummis, Dale Griffin, som är allvarligt sjuk och inte kunde delta aktivt i konserten. Han spelade bara slagverk på extralåtarna medan Pretenders trummis, Martin Chambers, spelade under hela konserten.
   Dennis berättade också att han hade sett det svenska bandet Diablo Swing Orchestra på klubben Purple Turtle i Camden kvällen innan. En konsert som inte ens var omnämnd i Time Out.
   Den här London-resans enda musikupplevelse för mig (och min fru Carina) blev istället en musical, Jersey Boys, på Prince Edwards Theatre. Som handlar om Frankie Valli och Four Seasons och massor av musik, fantastiska poplåtar och en underbar stämsång. Jag är ingen musicalfreak men kunde inte stå emot raden av klockrena 60-tals från gruppens historia.
   Jag minns Four Seasons som en ganska frekvent hitmaskin men när jag kollar nu var det bara ”Rag doll” som tog sig in på Tio i Topp. Men här följde bland annat ”Sherry”, ”Big girls don’t cry”, ”Walk like a man”, ”Beggin’”, ”Let’s hang on” och ”C’mon Marianne” tillsammans med historien om gruppens utveckling och bakgrund. Med maffiakopplingar som inte jag kände igen tidigare.
   Snyggt sjunget och snyggt spelat. Där killen som spelade ”Bob Gaudio”, Stephen Ashfield, överträffade ”Frankie Valli” (Ryan Molloy) i sång men där ”Bob Crewe”, producenten och låtskrivaren som spelades av Christopher D Hunt, var roligaste rollgestalten.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.